Det går bra nu.

Det händer mycket med Elin just nu. Bland annat är hon lite krasslig för första gången. Lite hosta, men det är inget som oroar och det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om.

Armarna har börjat gå som målsökande missiler på henne. Hon sträcker sig efter allt som finns någorlunda inom räckhåll i sin iver att upptäcka världen och hon har blivit betydligt bättre på att faktiskt greppa sakerna hon suktar efter. Dessutom har K och jag märkt en antydan till att hon faktiskt härmar oss en smula. Sitter vi vid köksbordet och läser tidningen vill hon gärna också ha en tidning att slita i och stoppa i munnen. För in i munnen ska den. Det mesta av det hon får tag i försöker hon smaka på, så nu får vi helt enkelt se till att det hon siktar på helt enkelt är för stort för att få plats innanför hennes läppar. Något sättande i halsen vill vi verkligen inte vara med om.

Härom kvällen satt K framför TV:n och bläddrade mellan kanalerna med fjärrkontrollen. Hon märkte då att även Elin aspirerade på att få sköta kanalbytandet. Som den visa mor hon är gav hon Elin en annan fjärrkontroll. Man skulle ju kunna tro att det var pedagogiskt bra och riktigt på alla sätt. Det visade sig dock att den lilla damen inte nöjde sig med vilken fjärr som helst och hon gav sig inte förrän hon fått sätta klorna i fjärren till TV:n. En bestämd liten unge är det tydligen vi lyckats skaffa oss.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Veckans pryl

Jag bestämde mig för att ta bort "Veckans pryl" från bloggen. Det blev för bökigt att sitta och leta upp nya bra saker hela tiden. I stället kommer jag publicera prylar i inlägg när jag hittar något jag tycker är roligt.

Pappabloggtävlingen

Jag har ju glömt att berätta hur det gick i tävlingen "Årets pappablogg" som jag var med i för ett tag sedan. Jag vann inte och har inte riktigt koll på vilken plats jag slutade på, men ett snabbt överslag baserat på de röster jag sett pekar mot att jag kom på en hyfsad placering, och ni var många som röstade på mig.

Tack för det allihop.

Hos frisören blir man fin?

Vid fem månader fyllda blev det idag dax att på allvar ta till saxen. Vi har småklippt lite i nacken tidigare eftersom hon tovar till håret något kopiöst ibland.

Nu var det dags för luggen. Den nådde lixom ner till nästippen och även om det var väldigt sött var det även ganska opraktiskt och irriterande för henne att få hår i ögonen för jämnan. Ibland har vi satt upp det, men håret är så tunt så hårgrejerna brukar lossna efter ett tag. Och alla vet ju att små barn och små grejer inte skall kombineras.

Så Elin placerades i barnstolen i köket, K tog fram saxen och sedan skreds det till verket. Elin var ganska trött och inte alls med på noterna, men efter några minuter hade ett par centimeter hår fallit till golvet.

Resultatet? Nja, det ser bättre nu några timmar senare när det är lite tillrufsat.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Frånvaro

Julfirande sätter inte bara familjelivet på prov, utan även bloggandet. De senaste dagarna har inneburit en lång rad besök hos släkt och vänner och det har satt sina spår. Både hos Elin och hennes föräldrar. Vi är lite trötta och slutkörda allihopa. Dessutom missade Elin sitt allra första besök från tomten. Hon tyckte att det var läge för mat just som besöket bokstavligt talat stod för dörren och missade därmed hela grejen. Turligt nog hade tomten den goda smaken att trotts detta lämna en hel hög med trevliga klappar till henne.

I morgon blir det återreasa till Malmö och sedan drar vardagen igång igen. Ska bli ganska skönt att få komma hem till son egen säng och sina egna rutiner igen. Jag tror Elin håller med.


- Posted using BlogPress from my iPhone.

Matvanor

Elin har nu i några veckor fått börja så smått med "riktig" mat en gång om dagen. Riktig stod i förra meningen inom citations-tecken av en anledning, mycket beroende på att jag inte kallar matberedar-mosad potatis, morot och palsternacka för riktigt mat. Men man ska ju börja någonstans.

Första gången hon bjöds på något som inte var i totalt flytande form serverades det puréad potatis. Smaken verkade hon inte ha några problem med, däremot syntes det vara betydligt svårare att komma underfund med vad det var vi ville att hon skulle göra med det vi placerade i munnen på henne. Det rullades mycket med tungan och mycket av det som passerade hennes läppar på väg in, kom även ut samma väg igen eftersom hon mest satt och snurrade runt maten med tungan. Så småningom kom hon dock underfund med att det som resulterade i flest glada tillrop fråm K var när hon svalde ner maten och jag tror att hon då insåg att det var just svälja vi ville att hon skulle göra.

Sedan dess har det för det mesta fungerat bra Det enda hon inte har uppskattat än så länge var jordgubbarna som K, i ett missriktat försök, piffade upp lite havregrynsgröt med. Förmodligen var de aning för sura för Elin smaklökar och det hela resulterade i en hel rad miner vi aldrig sett tidigare.

Utav det som syns på bilden ovan är det bara gröten vi provat än så länge. De båda burkarna är tänkta som nödmat att ha med i skötväskan. Vi vill ju inte skämma bort henne för mycket, så oftast får hon hålla till godo med hemmagjorda rotfruktspuréer. Vilket går ner med god aptit. Vilket egentligen inte är så konstigt. Mat är mat och hon är ju faktiskt vår unge.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julmys

Kvällen aktivitet bestod i att jag, K och Elin slog följe med Karins äldsta brors familj och begav oss till Tivoli i Köpenhamn. En ruskigt enkel sak för oss Malmöbor, men ändå blir det inte av så särskilt ofta. Om jag inte minns helt fel var jag senast på Tivoli någon gång på högstadiet, när vi som varit skolpoliser åkte det som belöning för att vi med fara för våra egna liv hjälpt andra stackars elever att i så helt skick som möjligt ta sig över det ljusreglerade övergångsstället utanför skolan.

Köpenhamn i allmänhet blir det dock lite oftare, men nu var det inte staden i sig som jag tänkte skriva om, utan just Tivoli. Anledningen till att vi åkte dit var att de varje år julpyntar hela anläggningen efter konstens alla regler och om man inte lyckas komma i julstämning är det nog inte ens värt att försöka.

Extra glada blev vi när vi gick förbi en liten butik och mannen som stod utanför bjöd på rom-spetsad glögg. BJÖD! Skulle det hänt i Sverige? Knappast. Vissa saker är helt enkelt bara bättre i Danmark.

Så vad tyckte Elin om utflykten? Förmodligen ingenting. Hon passade på att ta en fyra-timmars tupplur, så hon noterade överhuvudtaget inte att hon för första gången i sitt liv åkte utomlands. Och här gör vi oss till.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Fångad av en stormvind

Om man har en dotter med mycket hår kan man mycket roligt. Hon tyckte nästan att det var lika roligt som vi tyckte.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Volymknapp?

De senaste dagarna har Elin förfinat ett av sina läten; glädjeskriket. Det kan komma lite när som: när hon får syn på mig eller K, i slutet av ett slumpmässigt joller eller bara så där helt appropå när man minst anar det. I kväll lyckades hon få in en hel rad skrikanden på rad samtidigt som vi gjorde fatala försök att titta på På Spåret. Jag tror att vi missade hälften av programmet bara för att vi inte hörde vad Luuk och Lindström sade.

Det gick inte att få henne att sluta och egentligen ville vi ju inte att hon skulle tystna. Varje gång hon ger ifrån sig ett ljud baserat på glädje blir man ju varm i hela kroppen. på något sätt ger det en bekräftelse på att hon faktiskt har det bra och att man trots allt inte är helkass som förälder.

För i slutänden kokar det ner till just det; Elin ska ha det bra och vi vill vara bra föräldrar som hon kan stå ut med i en stor del av hennes liv. Just nu verkar det som vi lyckas.

Men ändå...varför beställde vi ingen volymknapp på ungen?



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Blötdjur

Efter att ha jobbat en hel natt sitter jag nu här och väntar på att K ska komma hem från träningen så att jag kan gå och lägga mig. Just nu känner jag mig förvånansvärt pigg, kanske till viss del på grund av att jag stoppat i mig några bitar choklad så att jag blivit lite lagom sockertoppad. Jag har hört att det ska vara det bästa så här strax innan man ska sova. Tydligen förbränner man just choklad som bäst när man sover...

I går var det babysim igen. Den här gången fick vi med oss kameran så att vi kunde dokumentera spektaklet.

Elin börjar vänja sig allt mer vid vattnet. Dessutom börjar hon vänja sig vid att hon har en kropp och det faktum att hon faktiskt har viss bestämmanderätt över  hur armar och ben skall röra sig. Vid vissa övningar placeras en leksak i vattnet framför barnen och tanken är att de ska vilja ta leksaken. Om barnen inte rör sig ska vi inte flytta dem närmre leksaken, men om de sparkar lite med benen "simmar" vi dem mot den åtråvärda plastgrunkan.

Till att börja med har Elin väldigt sällan visat något större intresse för den presenterade leksaken, utan brukar fokusera mer vad folket på bassängkanten håller på med. Dessutom har hon tidigare inte rört sig speciellt mycket, vilket har resulterat i att hon mest legat där på mage och guppat.

Nu verkar hon dock ha fattat vad det hela går ut på. Hon sprattlar på med benen och för därmed lite skjuts framåt. Hon sträcker ut armarna mot prylen, men sen blir det svårare. Armrörelsen renderar ofta en mindre svallvåg som effektivt puttar iväg leksaken från henne igen. Så det fick bli så att jag fuskade lite och såg till att hon fick tag i det hon jagade, så att hon skulle få lite belöning för sin möda.

Efter att vi badat klart framförde K lite synpunkter på mitt säkerhetstänkande. Tydligen är det så att så fort jag tittar bort från Elin, tex. när jag ska hålla utkik efter andra badande småbarn att inte krocka med, sänker jag med en dåres envishet ner hennes ansikte mot, och ibland under, vattenytan. Men än så länge har jag i alla fall inte hört något klag från varken Elin eller simläraren och de borde ju veta vad som är okej. I alla fall Elin. Dessutom har jag ju i min ungdom tävlat i simning (vilket kan ses på min sälformade kropp) så jag anser mig ha full koll på vad som händer i vattnet. Så det så.

Nu borde snart K vara tillbaka, så jag ska ta och börja sänka min ämnesomsättning och försöka gå in i sleepmode.




Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Årets pappablogg

Tjuvtitt har lyckats gå och bli nominerad som en av de tävlande i en tävling, Årets pappablogg. Väldigt roligt tycker jag. Gör nu en hårt arbetande pappa glad och klicka på bilden nedan och rösta på Tjuvtitt.

Jag vill även passa på att tacka Penny för att jag blev nominerad. Bara det är en ära.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julkort

Som alla vet tvingas nyblivna föräldrar skriva på ett avtal strax efter förlossningen där de under straffansvar lovar att under överskådlig framtid använda fotografier på sina egna barn som julkort. Så är det!

I mitt fall hade det ändå varit en självklarhet att göra just så, eftersom just jag och K har den sötaste ungen av alla ungar i hela världen. Jag vet att det är så eftersom jag ser henne varje dag och därmed är högst kvalificerad att göra den bedömningen. Jag anser mig även vara totalt objektiv i just den åsikten.

Så därför införskaffades diverse julrekvisita och så var saken klar. De korten som publiceras här kom inte med i den slutgiltiga gallringen, så ni behöver inte vara oroliga att ni redan ska ha sett bilden som snart kommer finnas i handeln som "Årets Julkort".

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Tittut

Blöjbyte. Nu för tiden är det en ganska slentrianmässig aktivitet i mitt vardagsliv. Inte så att det är tråkigt; ofta blir Elin väldigt glad när hon ligger på skötbordet och får all min uppmärksamhet och det är ett ypperligt tillfälle att leka lite och få henne att småskratta.

I dag skulle jag plocka upp en grej som farit ner på golvet. När jag reste mig upp igen och gled in i Elins synfält fick jag en ingivelse och sade "Tittut". Ett leende spred sig över Elins ansikte och hon släppte ifrån sig ett försiktigt, lite gurglande skratt.

Tittut är förmodligen en av de mest klassiska lekar man kan sysselsätta ett barn med. Jag har prövat flera gånger på Elin, men aldrig fått någon direkt reaktion. Hon har väll helt enkelt varit för liten för att kunna uppskatta proceduren, otillräckligt utvecklad hjärna har varit min tanke. Men nu jäklar. Jag böjde mig ner igen och upprepade vad jag just gjort och nu kom det ett riktigt glädjeskratt från henne.

Och så där höll vi på. Jag kunde inte sluta. Eller, jo, så småningom kunde jag det. Men inte förrän jag hållit på så pass länge att jag förmodligen kommer få träningsvärk i låren i morgon.

Blöjbyten är av godo.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

"Borta bra men hemma bäst" eller "Högmod går före fall"

För inte allt för lång tid sedan (jag har ju ändå bara varit pappa i drygt fyra månader) pratade K och jag stolt med varandra och konstaterade att det var så skönt att det aldrig var några problem att ha med Elin hem till folk. Hon var lika lugn, glad och trevlig som hemma och det var inga som helst problem att få henne att sova i, för hennes del, vilt främmande människors sängar medan mamma och pappa satt i ett annat rum och umgicks med sina vuxna vänner. Nöjda klappade vi varandra i ryggen och njöt av vilka bra föräldrar vi var. Detta var ju precis så som vi hade sagt att vi ville ha det och vi hade lyckats. Vi måste ju helt enkelt vara ganska bra på den här föräldragrejen.

Vårat trackrecord för de senaste besöken hemma hos diverse bekanta har varit förgörande för vårat tidigare så gigantiska parentala självförtroende. Elin gnäller, vill bara vara hos mamma och pappa, vill inte somna och när hon väll slumrar in varar sömnen bara en stund innan hon vaknar.

Så nu verkar det som att jag och K helt enkelt är totalt vanliga medelföräldrar, vilket ju verkar vara helt otroligt. Så ju mer jag tänker på det infinner sig en insikt. En insikt som jag förmodligen kommer ta till varje gång Elin går emot det som jag och K har "bestämt" ska hända under hennes resa mot vuxenvärlden: Det är bara en fas!

En fas. Nu känns det mycket lugnare igen.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Trött och grinig

Den senaste tiden har jag jobbat på tok för mycket. Sju pass förra veckan, blandat dag och natt. Tiden hemma har i stor utsträckning gått åt till att sova, så jag har inte haft så mycket kvalitetstid med K och Elin.  I går morse slutade jag kvart i åtta, sov tre timmar och gick sedan upp för att tvätta. Sedan kom en barndomsvän och hans sambo på besök och trotts att jag var trött blev klockan tisdag innan jag gick och lade mig. Sedan upp i morse igen för att jobba ytterligare ett pass idag. Så jag har inte haft så otroligt mycket tid för K och Elin på några dagar, så när det nu ikväll var dags att mata Elin anmälde jag mig som frivillig, så jag skulle få möjlighet att vara pappa en stund.

Kvällsmatningarna kan ibland vara lite stökiga. Elin är ofta trött vid det här laget och vill nog helst av allt sova. Hon klarar dock inte av att nå hela vägen fram till sömnlandet om hon inte får mat. Så när det blir dags att äta är hon ofta lite grinig och matningen kan ta en stund eftersom hon med jämna mellanrum lir irriterad och börjar gråta.

I normala fall är detta inget problem. När hon börjar protestera brukar det funka att byta flaskan mot nappen och att sätta henne upp i knät en stund. Sen är det bara att fortsätta. I kväll blev det inte alls bra. Hon ville inte alls sluta gnälla och förmodligen gjorde jag det hela värre genom att jag inte på något sätt kände mig lugn och harmonisk, utan helst av allt bara hade somnat själv. Så desto mer Elin protesterade, desto mer irriterad blev jag. Till slut kom K och frågade om hon skulle ta över, vilket jag med en lätt sur ton tackade ja till. Några minuter senare var Elin mätt och belåten och somnade sedan relativt omgående.

Ett litet sting av avundsjuka smög sig på mig när matningen fungerade så bra så fort Elin hamnade i K:s famn. Men när jag tänkte lite mer sansat på det hela är det ju inte så konstigt att K och Elin står varandra lite närmre just nu än vad jag och Elin gör. De umgås ju i stort sett under all ledig tid och känner förmodligen varandra ruskigt bra vid det här laget. De dagar jag jobbar ser jag ju i regel bara Elin några få timmar och har inte alls samma möjlighet att komma henne in på livet.

Detta är helt i sin ordning och något jag vet kommer svänga åt andra hållet när K börjar jobba igen och det är dags för mig att vara pappaledig. Förhoppningsvis är det då dags för mig att kliva fram och ta över när Elin är sur och grinig och inte alls vill vara med på noterna och K sitter där och är trött och sliten efter en veckas jobb.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Greppvänlig

Hon börjar bli en stor tjej nu, Elin. Eller, hon är ju fortfarande alldeles för liten för att ens äta själv ännu, bland annat beroende på att hon har lite svårt att hitta munnen ibland. Men det går framåt.

För tillfället jobbar hon hårt på att sitta upp utan stöd. Det går inget vidare, men det märks på henne att hon tycker det är roligt att betrakta världen ur ett annat perspektiv än ryggläget. Hon har sedan ett tag tillbaka börjat greppa saker med stor färdighet och det mest hon får i sina händer försöker hon stoppa i munnen. Tack och lov har hon inte börjat förflytta sig ännu, så har man lagt henne på ett ställe kan man räkna med att även hitta henne där en stund senare. Vilket gör det en aning lättare, då vi inte behöver plocka undan allt smått som hon kan sätta i halsen. Den dagen, den sorgen.

Det märks även att hon följer med mer i vad som händer runt omkring henne. Hennes blick fladdrar inte runt lika planlöst längre och hon är intresserad av mer än bara tända lampor.

Och det bästa av allt: så fort hon får syn på K eller mig spricker hon upp i ett stort leende. När jag har varit på jobbet hela dagen och kommer hem och möts av det leendet blir jag varm ända in i själen.

För övrigt har jag registrerat bloggen på en topplista för pappabloggar.  Gå gärna in och rösta, eller om du är just pappabloggare; registrera din blogg.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Pappajobb

Traditionellt sett ska ju pappor kunna vissa saker. Jag tänker på sådant som att måla hus, lära barnen att fiska, göra upp eld och leka vildsinta lekar.

Därför kände jag mig väldigt pappig och en smula manlig när jag i helgen på så gott som egen hand lyckades byta termostat på bilen. Utrymme och verktyg stod förvisso mina föräldrar för och lillebror använde en livlina och ringde en vän för att få råd (som visade sig vara fel), men i övrigt löste jag det hela helt på egen hand.

Nu är ju inte Elin tillräckligt stor för att uppskatta att hon har en sådan händig pappa, men tids nog kanske hon känner samma känsla för mig som jag känner för min pappa. Han har så vitt jag vet ännu inte gått bet på något av alla de handy-man-jobb som han gett sig i kast med. Han har skruvat på bilar, lagt golv, dragit elledningar, byggt ett eget garage från grunden och lärt mig fiska. En gång när jag var sex-sju år gammal kastade han en snöboll som träffade mig i ansiktet så jag fick näsblod. Mycket vildsintare än så ska man nog inte leka med sina barn.

Jag tror att det är en sådan pappa jag vill bli. Jag måste inte nödvändigtvis ge Elin näsblod, men jag vill bli en pappa som fixar punkteringen på hennes cykel, som bygger en schyst hylla till hennes rum och tar med henne ut i skogen på ett tältäventyr med öppen eld och korvgrillning.

Fram till dess får jag helt enkelt fortsätta fixa med bilen. Det har jag ju i alla fall rett ut än så länge.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Reklamglad

I samband med de flesta reklamavbrott på TV här i bogrottan börjar antingen jag eller K att zappa i stället för att snällt titta kvar på budskapen. För ärligt talat är många reklamfilmer ganska tråkiga, för att inte säga direkt dåliga.

Ett undantag den senaste tiden är dock filmen som visas nedan. Förmodligen drar den min uppmärksamhet till sig för att den innehåller ett litet barn, men även bortsett från detta tycker jag den är fantastiskt rolig.




Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Fars dag

Den första Fars-dagen där jag befunnit mig på den mottagande sidan är nu snart slut. Eftersom jag jobbade till fyra i natt blev det ingen väckning i ottan, vilket jag totalt uppskattar. Jag är ju ingen stor idol av tidiga uppvaknanden ens om jag fått sova en hel natt.

Premiärfarsdagspresenten innehöll en påse blandade godsaker i form av te, marmelad, mörk choklad och lite annat smått och gott. Dessutom fick jag inte en, utan två av den mest klassiska av alla gåvor som fäder får åp denna dag: slipsar. Detta klädesplagg, eller om man hellre vill kalla det en manlig accessoar, är inget jag bär till vardags, eller ens varje helg, men vid några tillfällen varje år åker den ändå på. Det var nu ett tag sedan jag köpte mig en ny slips, så två nya och synnerligen snygga slipsar kom väl till pass.

För övrigt är det en mycket märklig känsla egentligen, det här med att bli firad som far. Inte själva firandet, men att jag är far. Eller pappa i alla fall. Far låter så väldigt högtravande och så o-jag. Att jag blivit pappa har jag ju haft relativt klart för mig i lite drygt tre månader nu och dessutom hade jag i runda slängar 35 veckor på mig att förbereda mig innan det faktiskt var dags.

Ändå är detta med att vara pappa så otroligt omtumlande. Det är svårt att förklara hur Elin på så kort tid lyckats få ett så fast grepp om mitt hjärta. Jag tänker på henne så got som för jämnan, jag skrattar och oroar mig om vartannat. Känslan jag får när hon ligger och kikar om kring sig, får syn på mig och spricker upp i ett otroligt genuint leende värmer och gläder på ett helt fantastiskt sätt.

Oron gav sig uttryck härom morgonen när jag satt på tåget hem efter ett nattpass. Jag slumrade till ett ögonblick och drömde att jag satt på tåget med Elin i famnen. Jag känner hur Elin börjar glida ur mitt grepp och jag ser hur hon faller mot det hårda, kalla golvet. I samma stund vaknar jag med ett ryck och ger ifrån mig ett förskräckt litet utrop. I samma stund som jag vaknade insåg jag att det hela var en dröm, men ändå dröjde en panikartad känsla sig kvar en ganska lång stund efteråt.

Då kändes det mycket bättre att få lite trevliga farsdagspaket av en glad och jollrande dotter.

Min egen pappa fick ett telefonsamtal som grattis. Lite tråkigt, men avståndet till Karlskrona är lite väl långt för att ge sig iväg sådär över dan när man har jobbat sent. Hade han läst Sydsvenskan hade jag kunnat skicka en hälsning där, men eftersom han inte är skåning misstänker jag att han ytterst sällan är inne på deras hemsida. En tröst kan vara att jag skickat bud med lillebror, som kommer leverera en modest present så fort han får möjlighet.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Snön faller

Säsongens första snöfall här i Malmö håller just nu på här utanför våra treglasfönster. Det lägger sig inte, men det är principen som räknas.

Så vad tycker då Elin om det första snöfallet i hennes liv?

She couldn't care less! Hon vill bara ligga på golvet och gladskrika. Tjejen måste uppenbarligen lära sig att prioritera.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Mysstund

K har stuckit iväg för att träna. Ett perfekt tillfälle för mig och Elin att vara bara för oss själva och mysa och ha roligt. Så vad hittar vi på för något kul då? Jo, Elin sover och jag väntar på att hon ska vakna. Vilket förmodligen kommer inträffa strax innan K kommer hem igen.

Jäkla unge.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Skratt och gråt.

I går ringde K mig på jobbet. Jag stod på sjukhuset och höll förhör med en stackare som vaknat av att det brann i det rummet han låg och sov i. Han hade förvisso klarat sig ganska bra, och var hyfsat nöjd med att han överhuvudtaget hade vaknat. Så när min telefon började sjunga i fickan var det med viss tveksamhet jag tog upp luren. Men jag såg att min kollega var beredd att ta över, så jag smet ut från salen och svarade.

Det visade sig att K hade fått Elin att skratta, något vi inte lyckats med tidigare. Ler gör hon stup i kvarten och hon är även fantastiskt duktig på att släppa ifrån sig glada ljud, men just skratt har lyst med sin frånvaro. Det var en härlig känsla att höra sin egen dotter skratta, även om ljudet kom ur en telefonlur. Det kändes som att vi hade en liten familjestund, trotts att vi befann oss några mil från varandra.

Sedan dess har vi försökt få henne att skratta igen, utan att få så mycket som en ryckning i mungipan som tack för besväret. Att det kommer igen vet vi ju, men jag vill höra henne skratta nu. Ljudet gör mig alldeles lycklig.

Idag fick vi även Elin att gråta genom vår påverkan. Fast jag är faktiskt helt oskyldig till detta, så det är mer sant att det var genom K:s påverkan. Eftersom det har varit en regnig dag blev det så att vi hamnade i soffan med en film.Samtidigt passade K på att klippa Elins naglar. Plötsligt hör jag hur K ger ifrån sig ett läte av förfäran. Samtidigt hör jag hur Elin drar efter andan och förbereder sig för ett "riktigt ledsen"-gråt. Och sen kommer ljudet som jag och K har lärt oss betyder att något är riktigt fel. Det är långt ifrån samma ljud som kommer över hennes läppar när hon är trött eller hungrig eller bara allmänt missnöjd. Det här gråtet visar klart och tydligt att något antingen gör ont eller har skrämt henne riktigt ordentligt. Det är inte ofta vi fått höra det än så länge, vilket vi så klart är väldigt glada för.

Som ni med stor sannolikhet redan räknat ut hade K klippt Elin i ena fingret. Ingen allvarlig skada på något sätt, ett litet jack längst ut på ena långfingret, precis tillräckligt djupt för att det skulle komma lite blod. Blodflödet upphörde så gott som omedelbart och gråten försvann även den ganska omgående.

K tyckte det var oerhört klantigt av henne att klippa så fel och jag misstänker att hon ett tag tyckte att hon var världens sämsta mamma. Men jag har på känn att det kommer hända mer än en gång att både jag och K kommer göra Elin illa på ett eller annat sätt. Vi väntar båda två på den gången då någon av oss går med Elin liggande på armen och råka gå för nära en dörrpost och därmed ser till att Elin får en smäll i huvudet som sticker ut utanför vår armbåge.

För det är ju så. Hur försiktigt man än är och hur mycket man försöker skydda sitt barn från olyckor och skador kommer man att göra misstag ett antal gånger. Nästan garanterat kommer jag så småningom sparka boll med Elin och skjuta henne i ansiktet. Eller jaga henne och ha jätteroligt ända till det ögonblick hon springer rakt in i ett bord.

Det man hoppas på är ju att det inte går så illa att det blir permanenta märken.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Babysim och vaccin

Veckan har nu kommit till torsdag och den hektiska helgen och tidiga vecka 44 ligger nu bakom oss.

I måndags hade vi premiär för babysimmet. En mycket rolig upplevelse som gick alldeles galant. Fortsätter hon på den inslagna vägen kan hon förhoppningsvis utveckla en riktigt bra vattenvana så småningom Elin uppförde sig exemplariskt och gled runt i vattnet med mig som förare. Det är bara en förälder per barn som får bada så K och jag har sagt att vi ska försöka bada med henne varannan gång, vilket mitt schema verkar tillåta.

Tisdagen bjöd på vaccinering för Elin. Inte mot svininfluensan, det är hon för liten för, utan mot en massa annat, som polio, stelkramp och de tre pricksjukdomarna. En spruta i varje lår och enligt K som var med vid händelsen var det inget som Elin direkt uppskattade. Efter sprutorna har Elin varit lite gnällig och kinkig, men eftersom det kan bli lite biverkningar i samband med att kroppen lär känna sina nya inkräktare är det inget vi oroar oss så värst över. Klart är i alla fall att Elin velat ha mig och K närmre till hands de senaste dagarna. I vanlig ordning har K fått dra det tunga lasset, eftersom jag har den dåliga smaken att ge mig iväg till jobbet på hyfsat regelbunden basis.

I dag skulle jag varit ledig, men chefen lockade med ett övertidspass och eftersom pengar i plånboken alltid är trevligt ska jag snart bege mig iväg till Lund för att jaga bus. Ett inte helt självklart beslut det där med att välja att vara borta från familjen, det ger verkligen lite blandade känslor. Jag vill ju helst inte missa tid med Elin, men förhoppningsvis ska jag ju vara lite pappaledig så småningom.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Inte dop och sen dop

En hektiskt helg ligger nu bakom oss. Lördagen bjöd på namngivningsfest hemma hos en kollega och hans sambo, som för några månader sedan blev stolta föräldrar till en son. De valde att inte döpa honom, utan hade i stället bjudit hem släkt och vänner på en fest. Det hela blev en rolig och mättande tillställning. Dessutom fick Ebba leka med sin favorithundkompis.

Vad gäller dop belsutade jag och K oss för att gå den andra vägen...alltså att döpa Elin. Så i dag var den stora dagen. Vi kände att vi inte var sugna på någon större tillställning, så vi bjöd in den närmsta släkten och några nära vänner till K:s föräldrar i Karlskrona och hade dop i samma kyrka som vi gifte oss i. Samma präst blev det till och med.

Dopet gick galant, även om Elin visade sitt missnöje med att okända män häller vatten i håret på henne. Talar för en stark integritet tycker jag. Efter gudstjänsten bjöds det på sedvanlig buffé hemma i K:s barndomshem. Efter vad jag såg var det ingen som gick från huset hungrig, men trotts det lär jag få äta paj på jobbet i några dar nu.

Jag har ju skrivit tidigare att jag inte tillhör den religiösa skaran. Det gör inte K heller. Så varför döpte vi då Elin? Till viss del beror det på tradition och för att glädja äldre släktingar. Men faktiskt gjorde vi det mest för Elins skull. Även om vi inte längre har en statskyrka är Svenska kyrkan fortfarande det dominerande (tror jag) trossamfundet i Sverige. Och när Elin så småningom blir lite äldre och själv kan börja avgöra om religiositet (är det ens ett ord?) är något för henne, känns det som att den helt "vanliga" kristendomen kan komma att ligga nära till hands. Om hon då redan är döpt blir det faktiskt lättare för henne att liksom bara fortsätta med nästa initieringsrit; konfirmationen. Och så småningom kommer hon kanske vilja gifta sig, kanske i kyrkan, och då är hon ju redan medlem i klubben, så att säga.

Dessutom har hon ju alltid valet att gå ur hela härligheten om hon känner att Svenska kyrkan inte är något att satsa på.

Jag och K vill även passa på att tacka våra föräldrar för hjälp med mat och logi under helgen. Tack även till er andra, som kom och firade dagen med oss. Och om Elin hade kunnat prata (eller över huvudtaget förstå vad det var som pågick idag) hade tackat för alla fina och bra presenter hon fick. De kommer alla komma väl till pass.

Nu är det dags att ta ut Ebba på en sista kisserunda innan jag kryper ner bredvid K i sängen. I morgon väntar ytterligare en fullspäckad dag med premiär på babysim, sjukhusbesök för röntgen av Elins höft och sen är det dags för mig att ge mig av till jobbet, medan K passar Elin och Elins ena kusin, medan den andra kusinen går på bio med sin mamma.

Förmodligen kommer vi somna lika bra i morgon som jag känner att jag kommer göra i kväll.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Och dagarna går

Så har det gått ytterligare några dagar. Jag har jobbat dagtid hela veckan, vilket verkligen inte passar mig. Jag jobbar hellre tio nattpass än tvingas kliva upp ur den varma, sköna sängen klockan kvart i fem på morgonen. Framför allt under den här årstiden när det mörkt, kallt, ruggigt och allmänt deprimerande att behöva stiga ut genom dörren flera timmar innan solen ens haft en tanke på att försöka skänka lite ljus och värme till våra breddgrader.

Dagjobb, eller jobb överhuvudtaget, innebär även att jag inte hinner se så mycket av familjen som jag önskar. Det gör att den största kunskapskälla jag har till vad som händer med Elin är K. Hon gör förvisso ett bra jobb med att förmedla dagens händelser, men de är ändå inte riktigt samma sak som att få uppleva dem själv...så klart. Att få en berg & dalbana beskriven för sig är liksom inte riktigt samma sak som att åka den.

Vad jag försökt förklara nu i två stycken är att jag inte har så mycket att skriva om Elin. Så vad gör man då? Man lägger upp lite bilder så klart. De gör i alla fall mig glad.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Stiltje

Det händer inte så mycket med Elin för tillfället. Hon växer inte riktigt så katastrofsnabbt som hon gjorde för några veckor sedan, hon har fortfarande inte lyckats vända sig, det är i stort sett samma sorts ljud som kommer ur munnen på henne som på filmen jag lade upp för ett tag sedan, osv.

Jag tror att hon samlar kraft inför ett utvecklingssprång. Att hon står inför en tröskel och försöker komma på hur hon ska komma upp på nästa trappsteg. Och vi har ganska kul under tiden vi väntar, men jag är ändå spänd på vad som kommer härnäst. Faktum är att jag knappt kan bärga mig till den dagen hon kan gå och springa, pratar och vill hitta på saker.

Så vi kan börja leka på riktigt.

För det är därför män skaffar barn.

Så att de kan få en lekkamrat att leka med och köpa coola och roliga leksaker till.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Och så snackas det om amning igen.

Aftonbladet jobbar vidare på amningsdebatten. För ett tag sedan skrev jag om just det faktum att det i tid och otid förs fram åsikter om att kvinnor minsann ska amma sina barn om de inte vill att ungen ska bli sjuklig. Nu får professorn och läkaren Agnes Wold komma till tals och hon är av den uppfattningen att amning inte har någon betydelse för om barnet blir allergisk eller inte. Jag hittade dessutom en artikel på Smittskyddsinstitutets hemsida i ämnet som tar upp många av de åsikter professor Wold har. Utan att vara väldigt påläst i ämnet kan jag säga att hennes teorier åtminstone verkar vara logiska.

Dessutom är det intressant att höra en vetenskapligt bevandrad människa säga rätt ut att de råd de kommer med från bland annat mödravårdscentralerna i mångt och mycket verkar bygga på moraliska aspekter i stället för på medicinska fakta. En aning nervös blir man ju. Serverar de fler åsikter som inte har en stadig grund att stå på?

Sen är det inte så att jag tycker att amning är dåligt och modersmjölksersättning är Sempers gåva till mänskligheten. Amningen ger ett fantastiskt tillfälle för barnet att få en närhet och trygghet som förmodligen är ganska svår att slå. Och det är med stor sannolikhet inte några onyttigheter som serveras i bröstmjölken. Det jag menar är att amning kanske inte är den allenarådane faktorn för om barnet kommer växa upp till en frisk och sund samhällsmedborgare.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det rullar på

Än så länge har Elin levt sitt liv ganska stilla. Hon ligger mest på rygg, tittar sig omkring och flaxar med armar och ben. Men nu har det börjat hända saker. När K var uppe i natt för att sätta i nappen låg Elin helt plötsligt på sidan...flera gånger. Och idag när vi satt och åt låg Elin på kökssoffan och tittade på. Vi ser då hur hon målmedvetet tittar åt sidan, för att sedan börja vrida hela kroppen åt vänster. Till slut låg hon helt på sidan, men kunde inte komma längre eftersom hennes arm var i vägen. Så nu blir det hårdträning så att hon lär sig komma runt ordentligt. Med andra ord är det dags att börja se upp var man har henne och inte lämna henne obevakad på utsatta ställen. Det har vi i och för sig varit ganska duktiga på innan oxå, men nu jädrar får man verkligen börja passa sig...och henne.

Ytterligare en liten utvecklingsdetalj är att händerna nu börjar söka upp saker att ta tag i. Tidigare har det varit betydligt mer slumpartade möten med saker runt omkring henne. Nu kan vi se en antydan till medveten styrning mot saker som hon vill undersöka.

Slutsatsen jag drar av detta är att vi nu får sluta upp att ställa farliga vätskor inom Elins räckvidd och helt lägga av med att placera henne intill den varma spishällen.

Hur ska detta sluta.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Lerstänk och solsken.

Som sagt, vi var ju i Karlskrona några dagar. Passade på att hämta lite frisk Blekingeluft och motionera lite samtidigt. Jag, K, K:s pappa, Ebba och Elin gav oss iväg längs Lyckåleden, som går längs Lyckebyån från Lyckå slottsruin till Lyckeåborg. En promenad på ungefär i,5 timme i inte helt plan terräng.

Vi gick från mina svärföräldrars hur till Augerum, där vi gick på leden söderut, för att följa den till den gamla järnvägsbron norr om Kronokvarnen.

Vi drog sedan norrut igen och landade hos svärföräldrarna igen. K:s pappa var stolt förare av vagnen och Ebba gick gärna först för att visa vägen, även om hon inte hade en aning om vart vi skulle. Hon passade även på att göra sin favorituteaktivitet; bada. Lyckebyåns vatten dög hur bra som helst.

Bitvis var det ganska knepigt att ta sig fram med barnvagn, stigen var ganska smal och det dök upp ett och annat staket som vagnen behövde lyftas över. Dessutom var det rejält lerigt på vissa sträckor, men vad gör det när man har värsta terängvagnen.

I övrigt har det varit ganska lugnt de senaste dagarna. Vår planerade resa norrut blir nog inte av. Vi kom fram till att det är lite för jobbigt just nu, med vår lilla bil och allt. Så vi får spara oss ett tag. Till Karlskrona kommer vi iofs att bege oss, men det räknas ju knappt.



Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Tiden rinner iväg.

Bloggandet har gått på sparlåga ett tag nu. Det hela började med att vi åkte till Karlskrona några dar, och där blev det inte mycket skrivet. Och nu har jag jobbat tre av de fyra nätter på raken som jag ska lägga under bältet och då blir det lixom inte så mycket tid över till att sitta vid datorn. Sociala familjekontakter kommer lite före och knappt det hinner jag med.

Nu är det ett nattpass kvar, sedan är jag faktiskt ledig i åtta dar. Vi planerar en roadtrip norrut, så om nu bor där kan det bli så att vi kommer in på ett besök. Ni lär få reda på detta på ett eller annat sätt.

Förresten; Försäkringskassan har blivit klara I morgon kommer jag få ersättning för mina pappadagar. Jag ringde till Fk och frågade hur det gick. Damen svarade snärtigt att de faktiskt hade 30 dagars handläggningstid. Därefter gick hon in i mitt ärende, noterade att handläggningstiden var uppe i 45 dagar och sedan lovade hon att det skulle skyndas på. Voila.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Att dansa med en myndighet.

Försäkringskassan. Uppenbarligen fungerar det inte alltid riktigt som det ska där. Efter vad jag har förstått från andra föräldrar är det både nu och då som det inte klickar ordentligt. Det vanligaste syns vara upplevelsen av att kassan accelererar som en pormask.

Som pappa har man rätt att ta ut tio pappadagar och få föräldraersättning i tio dagar för att stanna hemma från jobbet och rå om sin nya familj. Jag använde mig av dessa i direkt anslutning till Elins födelse. Jag anmälde i laga ordning att jag hade för avsikt att nyttja dagarna, men sedan dröjde jag ett tag med att anmäla just vilka dagar jag ville ha ersättning för. Absolut inga problem det heller.

Sen ville de ha reda på hur mycket jag tjänar i lön varje månad, så att de visste hur mycket föräldrapenning jag skulle ha. Klart att de måste få reda på det, de måste ju ha något att utgå ifrån. Eftersom jag jobbar skift och i regel har ett antal övertidspass varje månad ordnade jag fram mina lönelappar för de senaste sex månaderna, räknade och hade mig och försökte komma fram till en summa som var så nära sanningen som möjligt. Man vill ju inte ljuga för myndigheten, framför allt eftersom jag måste försäkra att de uppgifter jag lämnar in är riktiga.

Till slut kom jag fran till en summa som verkade rimlig och fick jag iväg uppgifterna till deras internetsajt. Sen dröjde det. Och dröjde. Och dröjde lite till. Efter några veckor hörde jag av mig till dem och frågade varför det tog sådan tid; hade jag gjort något fel? Nej det hade jag inte, men de ju var tvungna att begära in löneuppgifter från min arbetsgivare, så att de kunde kolla så att de uppgifter jag lämnat var riktiga. Och det tog lite tid att få in de uppgifterna. Så egentligen var det inte Försäkringskassans fel.

Vad jag däremot tyckte var en aning konstigt var att de uppgifter jag lämnat, och som jag försäkrat var riktiga, var tvungna att kollas upp innan det kunde bli tal om några pengar.

Så den tid jag själv lade på att ordna fram mina gamla lönepappaper, räkna ut genomsnittligt ob-tillägg och övertidsersättning, den var alltså helt onödig? Varför är jag då tvingad att fylla i uppgifterna? Jag förstår att Försäkringskassan inte vill betala ut för mycket pengar till mig, men om jag ändå skall försäkra att de uppgifter jag lämnar är riktiga, vad är då vitsen med systemet. Nu blir det bara dubbelarbete. De hade varit så mycket smidigare om kassan i stället hade börjat betala ut ersättning så fort mina papper kommit in, baserat på de uppgifter jag lämnat och om det senare hade visat sig att ag gjort något galet kunde de enkelt antingen krävt mig på pengar eller gjort en extra utbetalning. Eller helt enkelt använt sig av ett system på sin hemsida där jag kunde skicka in min begäran utan att vara tvungen att fylla i mina inkomstuppgifter. Eftersom det ju ändå skall göras en kontroll.

I stället sitter jag fortfarande här och väntar på en ersättning som ingen kan ge besked om när den kommer.

Och lönen jag skulle ha fått de där tio dagarna jag var pappaledig? Jo, den var så klart borttagen samma månad som jag var hemma. Åt det hållet går det alltid snabbt.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Dagarna bara försvann, sen blev det utflykt.

Att jobba tre nattpass i rad tar ut sin rätt. Jag har ingenting emot att nattjobba, men när det blir mer än två nätter i rad börjar jag känna att det tär. Det är inte så farligt när jag väl jobbar, men sen ska man försöka sova för att komma i form till nästa nattpass. Dessutom vill man hinna var en aning social med sin familj, vilket i mitt fall knappt är möjligt eftersom jag i regel behöver sova rätt länge.

Så för att få lite kvalitetstid efter sista natten beslutade jag mig för att helt enkelt skita i att sova när jag kom hem på morgonen. Jag har gjort det någon gång tidigare och det fungerar så länge jag inte känner mig helt slut när jag kommer hem och om jag ser till att hålla mig sysselsatt så jag inte sitter och somnar.

Så vi beslutade snabbt och lätt att vi skulle åka till Kullaberg på utflykt. Jag hade aldrig varit där innan och det är ju aldrig fel att vidga sina vyer.Så vi packade in hela familjen i bilen, något vi fått förvånansvärt bra rutin på vid det här laget, och styrde norrut.

Självklart tog vi ett stopp i Höganäs, det ligger ju ändå på vägen. Den här gången inhandlade vi lite nya tallrikar och jag hittade till slut en alldeles egen kaffemugg. Därefter fortsatte vi till Mölle, där vi lunchade på Mölle Krukmakeri, ett alldeles jättetrevligt café/krukmakeri med fantastiskt god silltallrik och tomatsoppa. Rekommenderas varmt.

Så småningom landade vi på Kullaberg utan att jag somat. Vi lastade Elin i bärselen och trampade iväg. För er som inte varit på Kullaberg kan jag berätta att det i princip rör sig om en stor klippa som stupar ner i havet. Naturen och berget är en aning speciell och jag hade riktigt trevligt under den dryga timmen som vi gick runt och tittade. En del bra bilder fick jag med mig hem oxå.

Körningen hem fick K stå för. Vid det laget kände jag mig ganska trött, eftersom jag inte sovit på nästan 24 timmar och så fort jag satt mig i baksätet slumrade jag in gott och vaknade inte förrän vi var i Malmö igen.

På det hela taget blev det en lyckad liten resa och vi har sagt att vi får åka tillbaka och utforska mer av Kullaberg en annan dag.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Som en riktig familj

Dagens event var en kortare utflykt till Limhamn i södra Malmö. Allting söder om Malmö centrum är en ganska grå fläck på både min och K:s Malmökarta, så vi åkte dit bara för att gå runt och småspana lite. Överlag är det en ganska mysig och smått pittoresk stadsdel med låga hus och mängder med små butiker som säljer saker man kommer på att man saknat först när man ser dem.

Så där gick vi; jag, K, Elin i vagnen och Ebba i koppel intill oss. Som en riktig familj. Jag måste erkänna att det ibland är svårt att ta in att jag nu är så vuxen att jag faktiskt har en egen familj...jag är pappa, jag är gift med en mamma och tillsammans har vi ett barn. Smaka på det.

Och jag måste ju vara vuxen nu. Jag har ansvar för en liten jäkla unge, som just nu har utmärkta färdigheter i att:

• Med små gnälliga ljud påpeka att hon är hungrig.
• Äta färdigvärmd mat serverad i flaska.
• Bajsa och kissa.
• Sova.
• Le och skratta.
• Fixera blicken på slumpmässigt utvalda saker.
• Ligga på rygg och sparka och vifta med armarna.
• Ligga på mage och lyfta på huvudet en liten stund, innan det bli för tungt och hon med ett besviket gnäll tvingas lägga ner det på filten igen.

Detta är i stort sett allt hon kan. Jag vill inte påstå att hon borde kunna mer, detta ligger väl inom ramarna för vad ett snart nio veckor gammalt barn ska kunna. Vad jag menar är att det är så otroligt mycket mer hon behöver lära sig innan hon kan springa ut på någorlunda stadiga ben och själv börja bli vuxen. Och det är mitt, och några andras,  jobb att se till att hon får möjlighet att lära sig alla de där sakerna. Så för att klara av resan mot Elins framtid vill det nog till att jag, i alla fall för det mesta, är ganska vuxen.

Det blir en lång resa. En lång, skrämmande, jobbig, utmanande och alldeles...alldeles underbart rolig resa.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Smelly girl

Nu har vi hållit på med modersmjölksersättning i några veckor och  det fungerar hur bra som helst. Elin äter som hon ska och växer så det knakar. K mår betydligt mycket bättre, har inte konstant ont och kan dessutom lägga en del av matningen på mig. Vilket jag verkligen uppskattar. Det ger en viss sorts närhet att få sitta med Elin i famnen och se till att hon får i sig den mat hon behöver.

Det här med ersättning har dock medfört en viss försämring. Tidigare vid blöjbytena, när Elin hade gjort mer än att kissa, luktade det svagt av senap. Thats it! Det gör det inte nu. Nu sprider sig en doft som påminner mig om vad det är som verkligen ligger i den där blöjan.

Detta är egentligen inget problem, bara en förändring. Och det vet ju alla som har gått igenom en omorganisation på jobbet att förändring är av ondo. Därför uppskattar jag inte upplevelsen av en Smelly girl på skötbordet, även om det på intet sätt är värre än att jag klarar av det.

För övrigt är jag ledig i några dagar nu, fördelen med att jobba skift och ha möjlighet att periodplanera sitt schema. Vi hade planer på att åka till Karlskrona och/eller stugan, men vi blir nog kvar här i Skåne och laddar om batterierna. Eventuellt blir det en tur till Ystad i morgon, för att inhandla kaffekoppar. Räkna ut vuxenpoängen på det, den som kan.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Kusinträff

I dag har Elin träffat två tredjedelar av sina kusiner, K:s båda brorsöner. Träffat är väll kanske i och för sig att ta i, hon sov faktiskt i barnvagnen hela tiden. Dessutom var minstinkusinen en aning förkyld, så för att undvika att Elin blev smittad träffade vi dem i Beijers park, en bit från är vi bor.

Kusinerna är lite äldre än Elin, 4 och 1,5, så det finns helt andra möjligheter till lek med dem än det gör med Elin. Jag längtar verkligen till den dagen då hon blivit så pass stor att jag på allvar kan börja leka med henne och hon får ut något av det. Det är inte så att jag tycker att hon är tråkig nu, men hon är ju inte så tokigt aktiv och interagerande. Vilket väll får anses vara helt i sin ordning, med tanke på hennes ålder.

Dagens mest oväntade händelse: Vi såg en sköldpadda i dammen i parken. Faktiskt helt otippat.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det allra heligaste?

Kyrkoval 2009. Lät mig säga det direkt; jag är inte religiös. Eventuellt kan jag slås av lite gudsfruktan när det är något jag verkligen önskar mig. Och jag kommer förmodligen bli synnerligen religiös den dagen jag är på väg att dra min sista suck. Jag är trots detta medlem i Svenska kyrka, förvisso mest av hävd och gammal vana. Detta medlemskap ger mig rätt att rösta i kyrkovalet...vilket jag har gjort.Varför? Jo, det ska jag förklara.

Jag har aldrig förstått vad kyrka och politik har med varandra att göra. Det ena har med tro och själavård att göra, det andra med förvaltning och utveckling av samhället att göra. Varför sossar och moderater står utanför församlingshemmet och delar ut valsedlar är för mig obegripligt. Så varför har jag då röstat? Det hela har bäring på Elin.

På senare tid har Sverigedemokraterna börjat marschera framåt. En av deras planer är att komma åt platser i olika kyrkofullmäktige. Detta kan de mycket väl lyckas med, eftersom det är så få som röstar i kyrkovalet. Lyckas då Sverigedemokraterna mobilisera lite folk som röstar på dem har de en ganska god möjlighet att bli invalda.

Som det ser ut nu kommer vi att döpa Elin, mest baserat på traditionella själ och i och med dopet blir Elin medlem i Svenska kyrkan. Vill jag att mitt (än så länge) oskuldsfulla barn blir medlem i en kyrka där främlingsfientliga och, i mitt tycke, ofta direkt rasistiska personer dikterar agendan? Personer som i många fall är emot att homosexuella ska få visa sin kärlek på samma sätt som hetrosexuella. Självklart vill jag inte det. Därför gick jag idag till valurnorna och gjorde vad jag kunde för att hålla Sverigedemokraterna, och andra mer eller minde extremistiska stollar, ute ur Svenska kyrkan.

Det verkar som om fler har gjort som jag. Och det verkar som om fler personer än 2005 har tagit sig till vallokalerna.

Det verkar som om demokratin ännu lever. Även i kyrkan


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Ljud i skällan

Första filmklippet på jag lägger upp på bloggen.

Just nu låter Elin så här ganska ofta. Inte när hon ligger för sig själv, men om man ger henne lite uppmärksamhet kommer hon igång ganska snabbt. Varken jag eller K klarar av att motstå henne när hon är på det humöret, men å andra sidan, varför skulle vi.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Transportjakt

Nu är det beslutat. En Volkswagen Golf är inte tillräckligt stor för två vuxna, ett barn och hund, barnvagn och hundbur. Som det är nu är bagaget fullt när barnvagnen är ilastat. Vilket innebär att vi har haft hundburen i passagerarsätet fram, eftersom barnstolen (ja, jag vet att det heter babyskydd, men då fattar ju inte vanligt folk vad man menar) sitter i baksätt.

Visst, det funkar. Till vardags när man bara ska åka på småärenden, eller bara transportera sig. Men ska vi vara borta några dagar, vilket ju inträffar lite då och då, och behöver ha mer än plånbok med oss, infinner sig utrymmesproblem direkt. Dessutom; att något fungerar behöver ju inte innebära att det är bra.

Vad vi behöver för att göra våra vardagliga biltransporter en aning mer okomplicerade är en kombi. Och, som det nu visat sig, inte vilken liten skitkombi som helst. Efter att ha kollat runt på lite olika firmor, mätt bagageutrymmen och provsuttit baksäten har vi kommit fram till att den enda bil som kan komma ifråga är en Volvo V70. Alla andra bilar har helt enkelt för små bagageutrymmen, eller så är bilen så pass otilltalande att vi inte vill äga den. Med andra ord verkar det som man snart ska bli ägare till en stor, trygg, hederlig familjekombi. Farligt många vuxenpoäng med andra ord.

Nästa steg är att hitta en bil som inte har rullat femton varv runt jorden, men som ändå går att köpa till ett hyggligt pris. Den får dessutom gärna finnas parkerad inom ett rimligt avstånd från Malmö, så vi slipper ta semester för att kunna åka och titta på bilen innan inköp. En snabb titt på nätet ger vid handen att det kan bli knepigt, men inte omöjligt. Men en aning jobbigt , eftersom det nu stundar en tid med kännande, klämmande och jämförande innan vi står där med en "ny" bil. Som dessutom bara kommer fortsätt kosta pengar så länge man äger och använder den.

Man kanske skulle åka buss överallt i stället...


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Den osynliga tråden

Det här med barn kan vara helt fantastiskt. De senaste dagarna har Elin blivit mer och mer interaktiv med sin omgivning i allmänhet och mig och K i synnerhet. Hon jollrar och låter, ibland argt, men oftare än tidigare kommer det små glada ljud och tillrop. Och nästan alltid när man kommer fram till henne fäster hon blicken i mina ögon och ler.

Det är en otrolig känsla att få det där leendet, jag blir liksom varm i själen. Just då finns bara vi två och alla vardagsbekymmer är som bortblåsta. Det är som om en osynlig tråd förband oss och förenade oss i detta speciella tillfälle.

Och sedan pruttar Elin och förtrollningen är bruten.

Några dagar i stugan var verkligen skönt och vi fick möjlighet att ladda batterier som hade börjat sjunka till låg nivå. Några rundor i den småländska skogen, ett par liter kantareller och några glas vin med påföljande sovmorgon gjorde under för två småtrötta föräldrar. Att ha möjlighet att kunna komma bort från stadens ljud och larm är verkligen guld värt.

Och att kunna käka självplockade kantareller ett bra tag efteråt är inte så illa det heller.




Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Minisemester

Jobb i morgon oxå, sedan packar vi in oss i bilen och drar till K:s föräldrars stuga i Småland. Tre dagar ledigt mitt i skogen ska bli gudagott. Ska jag vara helt ärlig är jag ganska trött för det mesta just nu. Det funkar bra så länge jag är ledig, men så fort jobbet blandas in blir det en helt annan grej. Det går ju liksom inte att ta en 20 minuters powernap vid första bästa tillfälle på jobbet. Är jag hemma kan man ofta passa på att sluta ögonen en stund när läget är lugnt och de där små, korta sömnpassen gör underverk.

Att K slutade med amningen/pumpningen var helt rätt beslut. Allt kring Elins matning är nu så mycket lugnare och både jag och K känner oss mer harmoniska. Det är faktiskt skönt att slippa se henne sitta och ha ont flera gånger varje dag.

På grund av brist på både dator och uppkoppling i stugan kommer jag inte uppdatera bloggen förrän jag är tillbaka i Malmö. Men håll ut, förhoppningsvis har jag mycket att skriva om när jag kommer tillbaka.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Hormonmonstret.

Nej, hormonmonstret syftar inte på K, utan på Elin. I ungefär en vecka nu har hon varit full av hormonplitor, mest i ansiktet, men även på övre delen av bröstkorgen. För er som inte har en aning om vad jag snackar om kan jag informera om att hormonplitor är små röda prickar som företrädesvis finns i ansiktet. De är helt ofarliga och beror på en hormonomställning i kroppen på barnet och brukar försvinna av sig själva efter någon vecka eller så. 


Men bara för att de är ofarliga behöver de ju inte vara klädsamma. Om jag ska vara helt ärlig påminner Elin bitvis om en prickig korv och är skrovlig och torr om kinderna och i pannan. Men, spelar det någon roll? Nej, hon är ju söt ändå. Dessutom verkar det som om prickarna är på väg att lägga sig.


I övrigt går hon för närvarande från klarhet till klarhet. Hon sover runt sex timmar på natten, äter som hon ska (även om bordsskicket tidvis lämnar en del övrigt att önska, det slabbas en hel del ibland), bajsar mellan var annan och var tredje dag (helt normalt, jo faktiskt!), skrattar ofta och verkar allmänt tillfreds med tillvaron. Hon har oftast inga problem att ligga själv i sitt baby-gym och stirra på de märkliga figurerna som hänger ovanför hennes ansikte och det är mer regel än undantag att vi kan lägga henne i sin säng på kvällen, stoppa i nappen och lämna henne utan att det ska skrikas och pipas. Ibland somnar hon ganska omgående, ibland ligger hon där inne på rummet och smålåter lite en stund, för att så småningom somna och sova sött.Jag tror att vi än så länge har fått en alldeles lugn och harmonisk baby på halsen.


Samtidigt är både jag och K medvetna om att det där kan ändras snabbt. Helt plötsligt är hon inget hormonmonster längre, utan ett helt vanligt monster, som skriker, gapar och gör vad det kan för att beröva sina föräldrar från den sömn de så gärna skulle sjunka ner i. Men om vi pratar tyst om det, så hon inte vet om att det kan bli så...ja, ni förstår. 


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Ensam igen.

Så sitter man ensam här i lägenheten igen. Eftersom jag jobbar natt i helgen och i och med detta sover nästan hela dagarna passade K på att åka till Karlskrona igen och tog då självklart med sig Elin och Ebba.

Jag känner mig lite kluven inför detta. Det är skönt att det inte är någon hemma när jag sover, för hur det än är så stör det alltid lite att det är folk hemma som är vakna och jag slipper ha dåligt samvete för att jag sover bort dagen och inte umgås med K, vår dotter och vår hund.

Men det är samtidigt lite jobbigt, för jag saknar dem ju. Det är inte alls lika skönt att krypa ner i en tom säng som att få lägga sig bredvid en varm, gosig och sovande K.

Och trots att Elin inte är två månader gammal ännu har jag redan vant mig vid att gå bort till hennes säng när jag kommit hem, titta ner och se henne ligga där och sova, till synes tillfreds med tillvaron. Och att få ögonkontakt med henne när hon är vaken ger en lugn och trygg känsla som jag inte känt innan.

Men nu får jag i stället gå och lägga mig i den kalla, tomma sängen och inte ens en hund har jag som kan hålla mig sällskap.

Jag saknar dem...


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

I skymundan

Det är lite synd om Ebba nu. Jag tror att hon känner sig lite bortglömd ibland. Hon är helt enkelt inte riktigt lika glad och pigg som hon var innan Elin kom in i hennes liv. Och i viss mån måste jag erkänna att hon har rätt. Ebba får inte lika mycket uppmärksamhet som hon fick innan.

Det handlar inte om att hon får färre eller kortare promenader än hon fick innan. Det rör sig mer om de där små sakerna man gör när Ebba kommer och puffar på en och vill ha lite uppmärksamhet och lek. Det fungerar ju inte alltid nu för tiden, eftersom jag och/eller K ofta har Elin i famnen. Ofta kommer Ebba tex. när vi sitter i soffan och matar Elin. Då      är det ju synnerligen svårt att lägga ner Elin och bara börja leka med Ebba i stället. Eller så kan det vara när vi har Elin mellan oss i sängen och Ebba kommer och ska lägga sig på den platsen hon alltid haft; mellan mig och K. Det fungerar ju inte heller så bra, eftersom hon då per automatik skulle lägga sig på Elin, vilket varken jag eller K skulle uppskatta. Och Ebba verkar nu ha blivit lite smått deprimerad på grund av detta.

Jag vet inte om det är jag som lägger mänskliga känslor på min hund och tror att hon tar åt sig så otroligt mycket. Trots allt så är det en hund, ett flockdjur som för att överleva alltid infogar sig i flockens rangsystem. Och hon har alltid stått längst ner på skalan i vår familj/flock. Hon är inte någon Alfa-hona och de gånger hon har försökt klättra över mig eller K på ledar-stegen är lätträknade. Så varför känns det som att Elins uppdykande stör Ebba. Är det så enkelt som att hon inte har lika stor tillgång till sina flockledare längre? Har hon lite mer tråkigt än innan?

Så hur gör vi för att pigga upp Ebba nu då. Tja, i går kom det ett paket från H&M med lite kläder som K beställt. Vad kan man använda pappakartoner till? Jo, man kan lägga leverpastej i dem, stänga till och sedan visa för Ebba att det ligger något riktigt gott i lådan. Det fungerade utmärkt. Kartongen höll till och med för en vända till idag. Har man inga H&M-paket att tillgå får man helt enkelt se till att ge henne lite extra glädje när man väl har tid för henne. En favorit är hennes amerikanska fotboll i mini-format. Hon äskar att jaga efter den och när det sedan är dags att gå hem bär hon den i munnen hela vägen och verkar vara väldigt stolt över sitt byte. För det är ju så här glad som hon är här uppe till höger som jag vill se henne hela tiden.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det stora leendet.

Så har det kommit. Vi har väntat och väntat jag och K, precis som jag tror att alla nyblivna föräldrar gör. Jag pratar så klart om det första riktiga leendet. Och nu kan hon inte sluta.

Jag menar så klart inte att hon ligger och tokler hela jäkla tiden och får ont i käkarna. Men det går att få henne att le nästan när man vill. Ibland räcker det med att man sätter sig framför henne, ansikte mot ansikte, ibland måste man vara lite mer aktiv och tex. peta henne i magen och göra konstiga ljud. Men att hon svarar med ett leende råder det ingen tvekan om. Och eftersom barn lär sig ansiktsuttryck genom att imitera borde det ju innebära att vi ler mot henne lite titt som tätt. Slutsatsen jag drar av det här är att vi faktiskt tycker om vår lilla Elin. Vilket jag iofs inte känt någon tvekan inför, men bekräftelse på att man har rätt är ju aldrig fel.

Nästa projekt är att fånga leendet på kort, vilket än så länge visat sig vara ogörbart. Så fort kameran kommer fram slutar hon le. Om detta beror på att hon inte vill bli fotograferad eller på att hon tror att vi inte vill att hon ska le på bild vet jag inte. Hon har ju i alla fall inga ojämna tänder att oroa sig för.

För övrigt så kissade Elin på K i går i samband med ett blöjbyte. Första gången detta händer och jag är glad av två anledningar: 1) Det är (nästan) alltid roligt när någon blir kissad på. 2) Det var inte jag som blev kissad på!

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

De kom tillbaka.

Så var ordningen återställd. Elin kom hem från Karlskrona och hon hade K och Ebba med sig. Märkligt vad mycket man kan sakna någon på bara några dagar. När de kom kunde jag inte på något sätt åta Elin vara ifred, jag var bara tvungen att gosa med henne. Och nu sitter jag vaken och väntar på att hon ska ha sovit klart så ho kan få ett mål mat, i hopp om att hon kanske sover resten av natten. Men just nu verkar hon inte vara så intresserad av att vakna.

Strax efter att Elin, K och Ebba hade landat i Malmö kom mina föräldrar på besök. De hade med sig en rejäl laddning mat som intogs med glädje. Pappa lade beslag på Elin och hon verkad trivas riktigt bra och gosade in ansiktet i sin farfars axel. Vi gick sedan ut allihopa; jag, K, Elin, Ebba, mor, far och deras tre hundar. Pappa körde barnvagnen och såg faktiskt ganska stolt och nöjd ut. Överlag tror jag att både mamma och pappa tyckte det var ett bra besök. De bor ju drygt 20 mil härifrån, så det blir ju inte så tokigt ofta.

Nu har Elin vaknat, bytt blöja, fått mat, rapat och somnat om igen. Jag tror vi har fått en ganska lätthanterlig liten unge och jag hoppas det håller i sig så.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Amningsdebatten är...

...verkligen intressant att följa, i alla fall om man befinner sig i situationen.

Aftonbladet publicerade idag en artikel, "Amma, annars skadar du ditt barn" som innehåller en del intressanta åsikter. Medhjälpare på Amningshjälpen har enligt tidningen berättat följande till personer som ringt dem: "Modersmjölkersättning är helt artfrämmande. Hade min man föreslagit det så hade han fått en brödkavel eller en stekpanna i skallen" och på frågan om man skadar sitt barn om man går över till modersmjölksersättning har följande svar erhållits: "Ja, min personliga åsikt baserad på allt jag vet om amning är att det är en jättestor risk att du faktiskt gör det. Ditt barn kommer överleva, växa och bli vuxen och ha ett eget liv. Men inte riktigt med samma goda förutsättningar vågar jag hävda.

Att modersmjölksersättning är artfrämmande kan jag förvisso gå med på, men det är å andra sidan väldigt mycket av det vi stoppar i oss dagligen. Att damen på amningshjälpen sedan är beredd att misshandla sin man om han föreslår modersmjölksersättning tycker jag hintar mer om hennes bristande argumentationsteknik än något annat. Med tanke på att hon verkar anse att hon kan väldigt mycket om amning borde hon ju i stället för att ta till nävarna kunna lägga fram alla bra argument försin man.

När människan sedan påstår att det skulle vara en jättestor risk att skada sitt barn tycker jag att det känns som hon tar i så hon håller på att spräcka mjälten. Till att börja med har jag personlig erfarenhet av ett antal barn som i större eller mindre utsträckning fått ersättning och jag har än i dag inte kunnat se några stora skador på dem. Och om det nu hade varit så farligt kan jag inte tänka mig att kontrollsamhället Sverige skulle släppa igenom ersättningen som livsmedel till våra allra minsta.

Man blir ju mörkrädd att sådana människor får sitta och ge råd till personer som ringer in för att få råd och stöd angående något som för många är ganska jobbigt. Snacka om att lägga sten på börda.

Näe, jag är så trött på alla amningsfascister som vill få folk att amma in absurdum. Jag tror att de allra flesta har bra koll på att modersmjölk självklart är det bästa du kan stoppa i din unge. Men när det inte fungerar, när allting i vardagen snurrar kring en strulande amning med smärta, ilska, håglöshet och sorg som resultat, tror jag ändå att barnet har större nytta av en ickeammande, lugn och någorlunda harmonisk mamma i stället för en mor som fasar inför nästa matning och knappt kan ta i sitt barn på grund av att det gör så ont att hålla det mot bröstet.

Då är det väll sjukt bra att det faktiskt finns ett alternativ.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Snart slutpumpat och gräsänkling

Beslutet är fattat; det blir ingen mer amning eller pumpande. Från och med lördag blir det bara modersmjölks-ersättning för fröken Elin. Bröstpumpen har snart gjort sitt.

K har nu försökt att amma några gånger, men det fungerar helt enkelt inte. Såriga bröstvårtor och mjölkstockningar avlöser varandra och att behöva sitta uppkopplade mot bröstpumpen ungefär 6 timmar varje dygn utan att kunna flytta sig ur fläcken bara för att Elin ska få bröstmjölk är helt enkelt inte försvarbart, framför allt inte när det till och med gör ont att pumpa.

Barnmorskan på BVC såg till att läkaren skrev ut recept på en medicin som avbryter mjölkproduktionen. K tänkte hämta ut medicinen i Karlskrona i eftermiddags, eftersom hon åkt dit, men de hade ingen hemma förrän på lördag. Så några dagar till får hon stå ut innan hon kan koppla ner sig från pumpen.

Karlskrona ja. K tog Elin och Ebba med sig och åkte dit nu i eftermiddags. Hon ska på en kräftskiva på lördag, men eftersom jag ändå kommer jobba både då och i morgon tyckte hon att hon lika gärna kunde åka dit redan nu så hon kunde träffa sina föräldrar lite.

Faktiskt ska det bli skönt att vara själv hemma i några dagar. Klart jag kommer sakna dem, det gör jag redan, men möjligheten att få sova så mycket jag behöver eller kunna sitta vid datorn eller tv:n och ta det lugnt utan att bli störd av någon som ska matas är faktiskt ganska trevlig. Så nu är frågan vad jag ska äta i kväll. Pizza kanske? Känns slött, men nu kan jag slöa utan att få allt för dåligt samvete, i alla fall i några dagar.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.