Ensam igen.

Så sitter man ensam här i lägenheten igen. Eftersom jag jobbar natt i helgen och i och med detta sover nästan hela dagarna passade K på att åka till Karlskrona igen och tog då självklart med sig Elin och Ebba.

Jag känner mig lite kluven inför detta. Det är skönt att det inte är någon hemma när jag sover, för hur det än är så stör det alltid lite att det är folk hemma som är vakna och jag slipper ha dåligt samvete för att jag sover bort dagen och inte umgås med K, vår dotter och vår hund.

Men det är samtidigt lite jobbigt, för jag saknar dem ju. Det är inte alls lika skönt att krypa ner i en tom säng som att få lägga sig bredvid en varm, gosig och sovande K.

Och trots att Elin inte är två månader gammal ännu har jag redan vant mig vid att gå bort till hennes säng när jag kommit hem, titta ner och se henne ligga där och sova, till synes tillfreds med tillvaron. Och att få ögonkontakt med henne när hon är vaken ger en lugn och trygg känsla som jag inte känt innan.

Men nu får jag i stället gå och lägga mig i den kalla, tomma sängen och inte ens en hund har jag som kan hålla mig sällskap.

Jag saknar dem...


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.