Det handlar inte om att hon får färre eller kortare promenader än hon fick innan. Det rör sig mer om de där små sakerna man gör när Ebba kommer och puffar på en och vill ha lite uppmärksamhet och lek. Det fungerar ju inte alltid nu för tiden, eftersom jag och/eller K ofta har Elin i famnen. Ofta kommer Ebba tex. när vi sitter i soffan och matar Elin. Då är det ju synnerligen svårt att lägga ner Elin och bara börja leka med Ebba i stället. Eller så kan det vara när vi har Elin mellan oss i sängen och Ebba kommer och ska lägga sig på den platsen hon alltid haft; mellan mig och K. Det fungerar ju inte heller så bra, eftersom hon då per automatik skulle lägga sig på Elin, vilket varken jag eller K skulle uppskatta. Och Ebba verkar nu ha blivit lite smått deprimerad på grund av detta.
Jag vet inte om det är jag som lägger mänskliga känslor på min hund och tror att hon tar åt sig så otroligt mycket. Trots allt så är det en hund, ett flockdjur som för att överleva alltid infogar sig i flockens rangsystem. Och hon har alltid stått längst ner på skalan i vår familj/flock. Hon är inte någon Alfa-hona och de gånger hon har försökt klättra över mig eller K på ledar-stegen är lätträknade. Så varför känns det som att Elins uppdykande stör Ebba. Är det så enkelt som att hon inte har lika stor tillgång till sina flockledare längre? Har hon lite mer tråkigt än innan?

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.
Jag tror att det kan vara så att när man får en bebis i huset så blir hunden lugnare eftersom bebisen inte ska skadas. Tänker bara på hur hundar blir när en annan hund i hushållet har fått valpar. Ser nästan ut som om de tippar på tå runt valparna.
SvaraRaderaMen det är bara min tanke. Har ingen aning om det finns nån sanning i det.
Ha det bra och ha inte dåligt samvete för vovven.
@ Veronica: Det kan nog ligga en del i det du skriver. Fast lite dåligt samvete har jag nog ändå.
SvaraRadera