Greppvänlig

Hon börjar bli en stor tjej nu, Elin. Eller, hon är ju fortfarande alldeles för liten för att ens äta själv ännu, bland annat beroende på att hon har lite svårt att hitta munnen ibland. Men det går framåt.

För tillfället jobbar hon hårt på att sitta upp utan stöd. Det går inget vidare, men det märks på henne att hon tycker det är roligt att betrakta världen ur ett annat perspektiv än ryggläget. Hon har sedan ett tag tillbaka börjat greppa saker med stor färdighet och det mest hon får i sina händer försöker hon stoppa i munnen. Tack och lov har hon inte börjat förflytta sig ännu, så har man lagt henne på ett ställe kan man räkna med att även hitta henne där en stund senare. Vilket gör det en aning lättare, då vi inte behöver plocka undan allt smått som hon kan sätta i halsen. Den dagen, den sorgen.

Det märks även att hon följer med mer i vad som händer runt omkring henne. Hennes blick fladdrar inte runt lika planlöst längre och hon är intresserad av mer än bara tända lampor.

Och det bästa av allt: så fort hon får syn på K eller mig spricker hon upp i ett stort leende. När jag har varit på jobbet hela dagen och kommer hem och möts av det leendet blir jag varm ända in i själen.

För övrigt har jag registrerat bloggen på en topplista för pappabloggar.  Gå gärna in och rösta, eller om du är just pappabloggare; registrera din blogg.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.