måndag 31 augusti 2009

De kom tillbaka.

Så var ordningen återställd. Elin kom hem från Karlskrona och hon hade K och Ebba med sig. Märkligt vad mycket man kan sakna någon på bara några dagar. När de kom kunde jag inte på något sätt åta Elin vara ifred, jag var bara tvungen att gosa med henne. Och nu sitter jag vaken och väntar på att hon ska ha sovit klart så ho kan få ett mål mat, i hopp om att hon kanske sover resten av natten. Men just nu verkar hon inte vara så intresserad av att vakna.


Strax efter att Elin, K och Ebba hade landat i Malmö kom mina föräldrar på besök. De hade med sig en rejäl laddning mat som intogs med glädje. Pappa lade beslag på Elin och hon verkad trivas riktigt bra och gosade in ansiktet i sin farfars axel. Vi gick sedan ut allihopa; jag, K, Elin, Ebba, mor, far och deras tre hundar. Pappa körde barnvagnen och såg faktiskt ganska stolt och nöjd ut. Överlag tror jag att både mamma och pappa tyckte det var ett bra besök. De bor ju drygt 20 mil härifrån, så det blir ju inte så tokigt ofta.

Nu har Elin vaknat, bytt blöja, fått mat, rapat och somnat om igen. Jag tror vi har fått en ganska lätthanterlig liten unge och jag hoppas det håller i sig så.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

fredag 28 augusti 2009

Amningsdebatten är...

...verkligen intressant att följa, i alla fall om man befinner sig i situationen.

Aftonbladet publicerade idag en artikel, "Amma, annars skadar du ditt barn" som innehåller en del intressanta åsikter. Medhjälpare på Amningshjälpen har enligt tidningen berättat följande till personer som ringt dem: "Modersmjölkersättning är helt artfrämmande. Hade min man föreslagit det så hade han fått en brödkavel eller en stekpanna i skallen" och på frågan om man skadar sitt barn om man går över till modersmjölksersättning har följande svar erhållits: "Ja, min personliga åsikt baserad på allt jag vet om amning är att det är en jättestor risk att du faktiskt gör det. Ditt barn kommer överleva, växa och bli vuxen och ha ett eget liv. Men inte riktigt med samma goda förutsättningar vågar jag hävda.

Att modersmjölksersättning är artfrämmande kan jag förvisso gå med på, men det är å andra sidan väldigt mycket av det vi stoppar i oss dagligen. Att damen på amningshjälpen sedan är beredd att misshandla sin man om han föreslår modersmjölksersättning tycker jag hintar mer om hennes bristande argumentationsteknik än något annat. Med tanke på att hon verkar anse att hon kan väldigt mycket om amning borde hon ju i stället för att ta till nävarna kunna lägga fram alla bra argument försin man.

När människan sedan påstår att det skulle vara en jättestor risk att skada sitt barn tycker jag att det känns som hon tar i så hon håller på att spräcka mjälten. Till att börja med har jag personlig erfarenhet av ett antal barn som i större eller mindre utsträckning fått ersättning och jag har än i dag inte kunnat se några stora skador på dem. Och om det nu hade varit så farligt kan jag inte tänka mig att kontrollsamhället Sverige skulle släppa igenom ersättningen som livsmedel till våra allra minsta.

Man blir ju mörkrädd att sådana människor får sitta och ge råd till personer som ringer in för att få råd och stöd angående något som för många är ganska jobbigt. Snacka om att lägga sten på börda.

Näe, jag är så trött på alla amningsfascister som vill få folk att amma in absurdum. Jag tror att de allra flesta har bra koll på att modersmjölk självklart är det bästa du kan stoppa i din unge. Men när det inte fungerar, när allting i vardagen snurrar kring en strulande amning med smärta, ilska, håglöshet och sorg som resultat, tror jag ändå att barnet har större nytta av en ickeammande, lugn och någorlunda harmonisk mamma i stället för en mor som fasar inför nästa matning och knappt kan ta i sitt barn på grund av att det gör så ont att hålla det mot bröstet.

Då är det väll sjukt bra att det faktiskt finns ett alternativ.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

torsdag 27 augusti 2009

Snart slutpumpat och gräsänkling

Beslutet är fattat; det blir ingen mer amning eller pumpande. Från och med lördag blir det bara modersmjölks-ersättning för fröken Elin. Bröstpumpen har snart gjort sitt.

K har nu försökt att amma några gånger, men det fungerar helt enkelt inte. Såriga bröstvårtor och mjölkstockningar avlöser varandra och att behöva sitta uppkopplade mot bröstpumpen ungefär 6 timmar varje dygn utan att kunna flytta sig ur fläcken bara för att Elin ska få bröstmjölk är helt enkelt inte försvarbart, framför allt inte när det till och med gör ont att pumpa.

Barnmorskan på BVC såg till att läkaren skrev ut recept på en medicin som avbryter mjölkproduktionen. K tänkte hämta ut medicinen i Karlskrona i eftermiddags, eftersom hon åkt dit, men de hade ingen hemma förrän på lördag. Så några dagar till får hon stå ut innan hon kan koppla ner sig från pumpen.

Karlskrona ja. K tog Elin och Ebba med sig och åkte dit nu i eftermiddags. Hon ska på en kräftskiva på lördag, men eftersom jag ändå kommer jobba både då och i morgon tyckte hon att hon lika gärna kunde åka dit redan nu så hon kunde träffa sina föräldrar lite.

Faktiskt ska det bli skönt att vara själv hemma i några dagar. Klart jag kommer sakna dem, det gör jag redan, men möjligheten att få sova så mycket jag behöver eller kunna sitta vid datorn eller tv:n och ta det lugnt utan att bli störd av någon som ska matas är faktiskt ganska trevlig. Så nu är frågan vad jag ska äta i kväll. Pizza kanske? Känns slött, men nu kan jag slöa utan att få allt för dåligt samvete, i alla fall i några dagar.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Mitt i natten.

I går fick Elin välja kläder själv för första gången och då gick det så här! Klart att jag känner mig smickrad.

Anledningen till att jag är vaken så här dags, strax efter kl. 5, och dessutom sitter och skriver är att Elin just har fått mat och jag väntar på att hon ska somna ordentligt. Hon är lite hostig och om hon inte somnar in riktigt kommer hon bara att vakna igen och då måste jag eller K vakna igen så jag tänkte att då kan jag ju lika gärna stanna uppe några minuter extra för att slippa gå upp ur den varma, goa sängen en gång till. Ja, ni förstår säkert.

Jag är ledig idag och kommer bland annat ägna min fria tid till att gå med K och Elin till BVC och sedan ska jag även hinna med det årliga besöket hos tandhygienisten.

Elin sover igen, så nu tänker jag krypa ner bredvid K och värmeflaskan Ebba, som förmodligen har lagt beslag på min plats i sängen.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

onsdag 26 augusti 2009

För tidigt

Jag är inte skapt att gå upp tidigt. Kroppen protesterar våldsamt och då har jag ändå fått sova i natt. Jag lider med K som måste upp varje natt och pumpa bröstmjölk. Nu har hon dessutom börjat hata det här med pumpningen. Det är jobbigt och obekvämt och hon känner sig fastbunden vid pumpen flera timmar varje dygn.

Men det är snart slut med det. K har eslutat sig för att sluta pumpa och även att det inte blir någon mer amning. Hon har provat några gånger nu och det fingerar helt enkelt inte. Hon får såriga bröstvårtor, det gör ont och hon spänner sig och blir orolig. Så nu kommer det bli modersmjölksersättning framöver, så fort hon har kunnat minska mjölkproduktionen. Det går ju inte bara att sluta tvärt, då kommer mjölkstockningen som ett brev på osten. Så snart går vi in i en ny fas; den där K kkan ta det lite lugnare och slipper sitta fastsugen vid en bröstpump.

måndag 24 augusti 2009

Grattis!

Idag fyller Elin 1 månad. En aktningsvärd ålder när man är så liten som hon är. Faktum är att hon aldrig varit äldre än så här. Jag överlämnar härmed mina hjärtliga gratulationer och tillönskar henne ett fortsatt bra liv.

Jag kan inte fatta att tiden går så fort. Helt plötsligt börjar jag förstå vad far- och morföräldrar snackade om när jag var liten. Ni vet, det där om att man hade växt så mycket sedan förra gången man träffades medan man själv tyckte att det hade ju inte gått så lång tid och man bara ville springa ut och leka. Jag kan känna den känslan när jag varit på jobbet en dag; att jag varit borta från Elin länge och missat en massa.

När jag sedan tänker liter mer rationellt på situationen inser jag så klart att det inte har hänt så otroligt mycket på de 10 timmar jag varit borta från hemmet. Överhuvudtaget går den lilla damens utveckling ganska långsamt. På intet sätt långsammare än den ska, men det händer ju inte så mycket så här i början. När hon är vaken ligger hon oftast och kikar lite omkring sig. Det som är roligt är att hon börjat titta mig rakt in i ögonen. Och småle... Hon ser så nyfiken ut när hon ser på mig, som om hon undrar vem jag egentligen är och vad vi ska hitta på framöver. Så klart förstår jag att det är jag som lägger värderingar och önskemål i den där blicken, men det känns inte mindre underbart för det.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

fredag 21 augusti 2009

4 veckor

Idag fyller Elin fyra veckor. Jag har varit pappa i fyra veckor. Helt otroligt. Tiden har gått så otroligt fort. Det känns som om vi kom hem från BB för bara några dagar sedan och ändå har jag hunnit lära känna det lilla knyttet ganska bra. Jag kan med enkelhet skilja hennes "Jag vill ha mat-skrik" från hennes "Jag är allmänt missnöjd med situationen-skrik". När hon vaknar känner jag om jag kan passa på att byta blöja innan maten eller om det inte är läge att vänta med att värma flaskan. Jag har utvecklat några små knep om jag märker att hon inte kan somna. Och jag längtar så otroligt till den dagen då hon börjar ge mer gensvar på mig. För om jag ska vara helt ärlig så är hon faktiskt ganska tråkig för det mesta.

Hon har egentligen bara tre aktiviteter som hon sysselsätter sig med. Hon antingen äter, sover eller ligger och tittar. Ibland skriker hon lite, men det är alltid kombinerat med någon av de tre huvudaktiviteterna. Bajsar gör hon också, högt och ljudligt så vi inte ska missa det. Men även den aktiviteten kombineras alltid med någon av de andra.

I övrigt hittar hon inte på så mycket. Så jag väntar. Väntar på att hon ska le mot mig, att hon ska börja göra lite andra ljud än bara skrik, att hon ska börja sträcka sig efter saker. Att hon ska börja sin utveckling mot en självständig varelse, som en dag inte har behov av mig mer än rent känslomässigt.


Vid fyra veckors ålder är det dags att börja ge D-vitamin. De klassiska AD-dropparna finns inte längre, man har kommit fram till att de små inte hade behov av extra A-vitamin. Lite synd, D-droppar ligger lixom inte lika naturligt i munnen. Uttalsmässigt då alltså. Rent ät-mässigt verkar det inte vara några problem. Elin slukade dem utan problem, fast vi får definitivt skaffa en bättre sked. Våra teskedar är faktiskt för stora för hennes mun. Tur att det finns en hel industri som lever på oss stackars föräldrar som vill ge det bästa till våra barn.

Slutligen vill jag påminna om Viraltrafiks hemsida. Ett lysande sätt att få mer besök till sin blogg, utan att behöva lägga ner tokigt massa tid på att besöka hundratals bloggar.

Trafikmjölkning och en god natt.

Alla vill ju har fler besökare till sin blogg. Så även jag. Så när jag hittade den här, lite annorlunda trafiksidan, kunde jag inte låta bli att lägga en länk till den, även om det känns en aning fattigt.

Konceptet påminner lite om ett pyramidspel, fast det är gratis och det enda du kan vinna är fler besökare till din blogg/hemsida. Sidan heter Viraltafik och jag röstar för att du går dit med en gång.

I övrigt har natten varit lugn. Elin har sovit gott, så även jag. K har som vanligt varit uppe och pumpat bröstmjölk och passade då även på att ta Elins matning. Tack för det hjärtat, du ska få sova idag i stället.

Om ni undrar varför jag är uppe så tidigt och skriver beror det på att vi har tvättid...som jag borde påbörja i stället för att sitta här och skriva. Elin har bara en ren pyjamas kvar. Hon bajsar ner dem på löpande band...

torsdag 20 augusti 2009

Så trött, så trött...

Att jobba tre nätter i rad direkt följt av ett eftermiddagspass, som sedan följs av ett kvällspass som sedan följs av ett dagpass som dessutom förlängs med fem timmar på grund av stök på stan samtidigt som man under sin lediga tid ska försöka avlasta K med Elin...det är helt enkelt ogörligt. Tanken var att jag skulle jobba dag torsdag och fredag och sedan ta ett kommenderat övertidspass på lördag oxå. Det blev så att jag tog semester torsdag fredag för att överhuvud taget överleva. Ingen på jobbet verkade klandra mig. Snarare fick jag uppfattningen att det mer än väl förstod att jag nog var en aning trött just nu. Kan bero på att många själva är, eller har varit småbarnsföräldrar, och jobbar skift i ett yrke där arbetstiden kan kastas om med ganska kort varsel.

Jag har märkt på mig själv att mitt tålamod har varit betydligt begränsat de senaste dagarna. Bristen på sömn gör mig väldigt lättirriterad, framför allt när jag varit tvungen att gå upp på natten eller tidigt på morgonen. Redan nu märker jag skillnad, efter att ha haft en ledig dag och kunnat ta igen lite sömn. Jag får nog hålla koll på det där. Även K har lagt märke till att jag varit väldigt kort i tonen ibland och hon tycker inte att jag är till så mycket hjälp när jag går runt och bara är småförbannad hela tiden.

Nytt besök på BVC idag. Elin växer som hon ska, hon väger nu in på 4600 gram, en ökning med 220 gram sedan förra veckan och hon är 56.5 cm lång. Det innebär att hon växt mer på längden än på bredden så att säga. Varken K eller jag är ju särskilt långa, så vi får väl se vad som händer.

K provade att amma idag igen. Det sket sig direkt. Ganska omgående fick hon ett nytt sår på bröstvårtan och då använde hon ändå ett amningsskydd av silikon. Som det ser ut nu kommer det nog inte bli mer amning och K är ruskigt trött på att pumpa bröstmjölk. Vad hon än beslutar sig för att göra kommer jag stötta henne i sitt beslut. Elin kommer inte avlida om hon inte ammas och förmodligen kommer K bli lugnare om hon beslutar sig för att vi kör med mjölkersättning framöver. Det säger hon även själv, men samtidigt vill hon så gärna att det ska fungera med amningen. Fortsättning lär följa.

tisdag 18 augusti 2009

Festivalbesökare

Jag, K, Elin och Ebba har idag förärat Malmöfestivalen med ett besök. Förutom att där inte sprang runt en massa fulla fjortisar (klockan var fortfarande lunchtid och skolorna har börjat efter sommarlovet) så var det precis så hemskt som jag mindes det. Folk överallt som bara tänker på hur de själva ska kunna tränga sig fram och matos som slår emot en som en fallande tegelvägg tegelvägg. Ärligt talat: Langos, om det nu vore så himla gott och speciellt varför kan man då i stort sett bara köpa det från ambulerande försäljare?


För att ta oss in till centrum åkte vi buss med barnvagn för första gången. Det gick faktiskt bra, trotts att det var mycket folk på bussen. Detta är något som jag lagt märke till tidigare; på bussar är folk i regel mycket trevligare mot okända än de är annars ute i vardagen. När jag klättrade ombord var stod det folk i den där fållan som är tänkt som barnvagnsplats, men jag behövde inte ens säga något innan de nästan urskuldande tittade på mig och flyttade sig till
annan plats i bussen. En av dem reste sig till och med en gång till så att en äldre herre skulle få en sittplats. Det kanske rörde sig om ett ovanligt väluppfostrat exemplar av mänsklighet.

När vi efter en stund tröttnat på att stånga oss i stort sett blodiga mot de andra
festivalbesökarna drog vi undan till de lite lugnare kvarteren kring Rörsjöparken, där vi inmundigade en helt okej lunch på Café Element. Vi fick även besök av en törstig nyckelpiga.

Så småningom började vi promenera hemåt. Elin uppförde sig exemplariskt hela tiden och sov gott. Överhuvudtaget fungerar det lysande att ha henne ute i vagnen. Så länge man kör sover hon i stort sett hela tiden och skulle hon vara vaken så ligger hon oftast tyst och tittar storögt på världen runtomkring Vad det egentligen är hon upplever vågar jag däremot inte sia om.

måndag 17 augusti 2009

Ett vakande öga

Innan Elin föddes pratade jag och K om hur Ebba, vår hund, skulle ta det här med att vi plötsligt en dag kom hem med en lite hjälplös parvel som skulle glida in på ett bananskal och placera sig ett steg över henne i hackordningen. För vi var överens om att det var så det var tvunget att vara. Hundar är flockdjur och definierar andra i flocken som över eller under i rangordning. och hunden måste vara längst ner i rangordningen och inte få för sig att den kan bestämma i flocken. Än så länge har vår eventuella oro varit obefogad.

Till en början var Ebba ganska ointresserad av Elin. Hon nosade lite på henne någon gång, sedan har hon i stort sett låtit henne vara. Det är först nu de senaste dagarna som Ebba börjat visa intresse för det där lilla knyttet som ibland skriker, oftast sover och emellanåt äter och bajsar (ibland samtidigt).

Några gånger när Elin har legat i sin säng i sovrummet och jag och K inte varit där har vi hittat Ebba liggande antingen precis innanför tröskeln eller på sängen. Hon sover inte, hon ligger där och håller koll på vem som närmar sig Elins säng. Och i morse när jag hade lagt Elin i vår säng medan jag gick och borstade tänderna hade Ebba hoppat upp där och satt och vakade över henne när jag kom in. För Elin hade ju börjat gnälla lite och Ebba verkade tycka att varken jag eller K reagerade tillräckligt snabbt. Kan det vara så att Ebba har förstått att Elin är det senaste tillskottet till flocken och att hon behöver ses efter? Förmodligen. Himla gulligt av henne är det i vilket fall som hellst.

söndag 16 augusti 2009

Malmöfestivalen - varför då?

Så har den dragit igång igen - Malmöfestivalen. En i mina ögon ganska onödig företeelse som gör att folk tvingas gå och trängas med snorfulla, adrenalinstinna tonårsgäng som drar runt i horder på stadens gator så fort man vill in till stan för att inhandla någon nödvändighet som bara finns i de där små specialbutikerna som bara ligger i centrum. Dessutom är det knökfullt på alla tåg mellan Malmö och Lund och eftersom jag frekventerar nämnda tåg till och från jobbet är detta något som drabbar mig i allra högsta grad.

Eftersom mitt sommarkort på Pågatågen inte gäller längre skulle jag skaffa mig ett nytt periodkort. Jag tänkte som så att om jag ser till att vara på centralen 30 minuter innan tåget går borde det inte vara några problem att hinna lösa ett nytt periodkort. Jag menar en halvtimme är ju ändå ganska långt tid om man bara ska kila in i Skånetrafikens kundcenter och köpa ett periodkort, även om det är Malmö-festival och ganska mycket folk i rörelse.

När jag kommer fram till kundcentret är det tokgullt med folk där inne. Jag trycke ut en kölapp och får nummer 070. Tittar upp på nummertavlan och får till min fasa se att de nu betjänar nummer 493. Menar de på allvar att det är mer än 500 nummer före mig i kön? Det visar sig att räkneverket bara går till 499, sedan börjar man om på noll igen, men ändå tar det väldigt lång tid. Jag lägger märke till att de inte ens har alla kassor öppna. Visst, det är söndag, men det är ju ändå Malmö-festival så hade det inte varit smakfullt att manna upp ordentlig med tanke på hur mycket folk som förmodligen kommer vilja åka med Skånetrafiken? Efter 20 minuter har vi inte ens börjat närma oss nummer 070 och jag tvingas köpa en kontantbiljett i en automat för att kunna komma till Lund. Det suger.

lördag 15 augusti 2009

Det rullar på

Även andra natten gick som ensamförälder gick bra för K. Elin sov från 12 till 05, och var lugn större delen av tiden. Det känns skönt och gör att jag inte har lika dåligt samvete när jag måste åka till jobbet.

Jag går nu in på tredje nattpasset på rad och känner mig redan nu, kl. 22.30, trött och sliten. Undrar hur det kommer kännas vid fyra-tiden. Det brukar inte vara några större problem med nätter, men jag tror att sömnunderskottet jag hade redan innan jag gick på nattpassen har gjort jag nu känner mig extra mosig. Dessutom vill jag ju inte sova hela dagen hemma, dels för att jag gärna umgås lite med familjen, dels för att K ska kunna få i alla fall några minuter Elin-fri tid. Jag tror att det här med barn kommer kräva lite annan planering än vad som behövts tidigare.

fredag 14 augusti 2009

Hon sov gott

Natten gick bra. Elin sov som hon skulle och när hon var vaken var hon lugn och lätt att handskas med, så när jag kom hem var K glad och pigg och det kändes som om hon var en aning stolt också.

I dag har jag sovit nästan hela dagen, ska ju jobba i natt igen. Framåt eftermiddagen behövde K fixa och dona lite, så då kom hon in med Elin till mig. Hon lade Elin bredvid mig och hon sov sött. Efter en stund började hon gny lite och var på väg att vakna. jag tog upp henne och lade henne på min bröstkorg. Känslan när Elin då slappnade av och lugnt somnade om var väldigt härlig.

Nu sitter jag här i min ensamhet. K har åkt hem till sin bror och hans familj och tog Elin med sig. Jag föredrog att stanna hemma och vakna till i lugn och ro. Men jag längtar tills dess att de kommer hem, så vi hinner vara lite familj innan jag ska till jobbet igen.

torsdag 13 augusti 2009

Snart överger jag dem

Om några timmar är det dags. Då överger jag min fru och vårt nyfödda barn för att bege mig till jobbet för första gången på tre veckor. Spänningen är olidlig.

K är lite nervösför hur det ska gå i natt. Både hon och jag är inställda på att det kan bli jobbigt för henne, när hon helt plötsligt är själv med Elin under längre tid än någon timme. Jag är förvisso säker på att K kommer klara av det bra, frågan är bara hur jobbigt det kommer bli om Elin sätter sig på tvären.

Även för mig känns det lite underligt. Sedan Elin föddes har jag inte varit ifrån min familj längre tid än det tar att åka fram och tillbaka till affären. Nu ska jag helt plötsligt vara iväg i flera timmar och dessutom nattetid. Det som känns mest frustrerande är att jag inte kommer finnas till hands om det skulle bli jobbigt här hemma. Men, skulle det gå helt åt skogen kan jag i värsta fall åka hem. Det är å andra sidan ingen hållbar utveckling i längden och ska jag vara helt ärlig tror jag att det kommer gå bra.

Vi var på BVC i dag igen. 4380 gram, en ökning med 240 gram sedan förra veckan. Elin följer sin kurva som hon ska och även i övriga aspekter verkar hon må bra. Precis som K och jag trodde med andra ord. Men, som jag skrivit tidigare, det är alltid skönt när även proffsen tycker att allt verkar vara som det ska.

onsdag 12 augusti 2009

Gåvomagneten

Det är fantastiskt vad släkt och vänner är givmilda mot Elin. Mest blir det kläder, men även en del gosedjur och andra prylar. Kläderna lär definitivt komma till använd-ning. Den minsta storleken, 50, är redan för liten för Elin och hon knatar nu raskt vidare på storleksstegen.

I dag har vi haft folk här hemma i stort sett hela dagen. Det började i morse med att J kom hit och bjöd på frukost. Han hade även med sig I-or här till vänster, vilket både jag och K blev glada för eftersom I-or är vår favoritkaraktär från Nalle Puh. Om ni inte redan har köpt "I-ors lilla dysterbok", en samling riktigt härligt dystra citat ur Nalle Puh.

Framåt eftermiddagen kom min äldsta lillebror med sambo och dotter. De hade med sig några riktigt söta och färgglada plagg. K ville byta på Elin direkt, men lugnade snart ner sig igen. Vi brukar skoja om att Elin är K:s påklädningsdocka, men ibland undrar jag om det verkligen bara är på skoj...


Framåt kvällen dök min gamla barndoms-kamrat A upp. Han hade med sig
ytterligare ett gosedjur, i form av den väldigt häftiga Amöba-skallran. Hans äldre syster, som vi egentligen inte träffat så värst många gånger, hade köpt ett par härligt röda byxor och man blir verkligen glad när människor som inte står en jättenära vill visa att även de blivit glada över att Elin är född. Man blir en aning rörd.

I morgon natt ska jag börja jobba igen. Tre veckors ledighet övergår då till att bli vardag igen. K är lite orolig för hur det ska gå att vara själv med Elin. Mest tror jag att det handlar om att hon är osäker på hur det ska fungera om Elin vill ha mat medan K pumpar bröstmjölk, det är ju svårt att göra båda samtidigt. Och eftersom hon inte kan göra båda samtidigt innebär ju det att hon kommer få vara vaken längre, vilket kommer göra henne tröttare nästa dag, när jag ska sova för att kunna jobba nästa natt igen. Vi får helt enkelt se hur det fungerar. Det har ju löst sig för ett antal miljoner familjer före oss, så vi kommer nog att reda ut detta. Dessutom vet vi ju inte ännu om det verkligen kommer bli ett problem. Och sist, men absolut inte minst: jag har mycket stort förtroende för K när det gäller att reda ut jobbiga situationer.

tisdag 11 augusti 2009

En helt ounik unik unge, som skriker.


Promenad med barnvagn inne i Malmö idag. Kombinerad shoppingrunda och motionspromenad. Dessutom var det skönt att komma ut lite nu när temperaturen hade sjunkit under den mentala kokpunkten.

Det kryllade av mer eller mindre nyblivna föräldrar och deras ungar på stan. Det fick mig och K att tänka till lite. Som nyblivna föräldrar har vi gått omkring och tyckt att det vi varit med om varit otroligt speciellt och att Elin verkligen är unik och att i stort sett ingen annan människa kunnat förstå hur vi känner. Kanske inte riktigt så översvallande, men nästan.

När vi såg alla andra föräldrar kom en helt annan känsla över oss. Det som varit så speciellt och nästan obegripligt för oss måste ju ha känts i stort sett likadant för alla. Det kändes nästan som om de andra föräldrarna stal lite av våra "speciellhet".

Under eftermiddagen och kvällen har Elin inte haft lust att sova. Eller inte kunnat, oklart vilket. Hon har bitvis legat tyst, men mest har det pipits, gråtits och gnällts. Inget har varit bra. Inte vagnen, inte sängen, inte bärselen, inte famnen. Mat har hjälpt en kort stund, sedan körde hon igång igen. Jag tog henne i bärselen och gick ut med Elin och Ebba och då sov hon så länge vi var ute, men när vi kom in drog hon igång igen. Detta har fortsatt nu under natten och hon har nu precis somnat, sedan jag fyllt henne med modersmjölksersättning.

Det blir jobbigt efter ett tag när det gråts under en längre tid. Jag känner mig uppgiven för att jag inte kan få Elin att må bra och sluta gråta och till slut börjar jag även känna irritation. Jag börjar till och med känna att jag inte tycker om mitt barn, i alla fall lite. Detta upphör så fort hon har en liten paus i sitt gråtande och helt plötsligt är hon världens gulligaste unge igen. Jag vet att de där mindre trevliga tankarna hör i hop med att jag är trött, men de är lika otrevliga ändå. Jag har mycket svårt att se att jag någonsin medvetet skulle kunna skada Elin, men det känns ändå väldigt obehagligt att känna en lätt aversion mot sin egen dotter. Skulle det sedan visa sig att hon blir ett kolikbarn, vilket jag verkligen, verkligen inte hoppas, så kommer min mentala ballans förmodligen sättas på hårt prov. Jag ser framtiden an med skräckblandad förtjusning.

måndag 10 augusti 2009

Perspektiv, eller Vem gjorde alla små barn stora?

Elin har fått mig att ändra perspektiv på saker och ting, även när det gäller storleken på barn.

När Elin precis kommit hem kom D och lämnade tillbak Ebba, som han och hans sambo passat medan K, jag och Elin varit å BB. Helt plötsligt hade vår lilla söta Jack Russel Terrier förvandlats till en stor, tung hund. Vi var verkligen förvånade, hon hade ju bara varit borta ett par dagar och ändå verkade det som om hon blibit dubbelt så stor.

Några dagar senare kom K:s storebror med familj på besök. Deras yngsta son, K, är lite drygt ett år gammal och jag har alltid tyckt att han varit så liten. Jag har fångat in honom när han kommit förbi, kastat upp honom i luften och snurrat runt honom så han tjutit av skratt. När jag gjorde samma sak nu vägde han helt plötsligt hur mycket som helst, som om han ätit en säck cement. Dessutom såg han så stor ut, nästan som en något kortare vuxen. Jag var nästan förvånad att han inte höll konversationer med mig.

Hur kan min uppfattning om sådana saker som storlek på min hund och andra barn ändras så mycket bara för att jag fått hem ett eget, litet, barn. Är det samma mekanismer som när föräldrar inte kan inse att deras barn inte är små längre? Kommer jag, när Elin är 18, förfasas över att hon vill ut och festa med sina polare och tycka att hon är min lilla flicka som borde stanna hemma och leka i flickrummet.

Eller kommer jag för länge sedan ha vant mig vid att hon alltid är ute på äventyr medan jag ligger hemma och är orolig för att något ska hända?

Dagarna går.

Nu har jag varit pappa i över två veckor. Inte helt enkelt att greppa. Känner jag mig som en pappa? Helt ärligt så vet jag inte. Hur ska man känna sig?

Det jag vet är att jag ibland känner mig otroligt tillfreds i situationen. Det kan vara när jag matar Elin, när jag lagar mat åt mig och K medan Elin ligger och sover, när jag har tagit Elin i bärselen och går ut med henne och Ebba, när jag, K Elin och Ebba ger oss ut hela familjen på promenad. Kort sagt kan den där speciella känslan av att vara nöjd och tillfreds infinna sig lite när som hellst. Varför jag får den därkänslan har jag inte lyckats lista ut ännu. Jag kan inte säga om den är situationsbunden eller om jag tänkt på något särskilt när den kommer över mig. Men jag trivs med den och håller fast den så länge jag kan.

Jag börjar så smått få en känsla för hur den där lilla varelsen fungerar. Jag vet på ett ungefär hur länge hon kommer sova, jag vet oftast om hon gnäller för att hon är hungrig eller om det är något annat hon är missnöjd över. Jag hör på henne om hon är på väg att vakna eller om hon bara ligger och gnyr lite i sömnen. Sakta men säkert håller jag på att lära känna min dotter. En väldigt häftig känsla.

Ett litet frö av oro finns någonstans i bakhuvudet nästan hela tiden. Det handlar till viss del om stora saker, som om hon verkligen är frisk eller om hon har någon medfödd sjukdom som vi ännu inte upptäkt. Kommer hon få cancer eller kanske läs och skriv-svårigheter, vara med om en hemsk olycka eller bli mobbad?

Jag tror alla föräldrar delar den här oron. Den grundar sig förmodligen i att vi vill att våra barn ska ha det så bra som möjligt, men vi kan aldrig garantera att allt kommer bli bra. Vi kan helt enkelt kontrollera väldigt få detaljer i våra barns liv. Och det vi inte kan kontrollera känner vi oro inför.

Nu menar jag inte att oron är av den paralyserande sorten som gör att jag inte kan tänka på något annat. Men ibland kommer en liten, liten tanke: Tänk om det går åt helvete.

Så vad gör jag åt detta då? Jo, jag går till hennes säng när hon sover och kollar så att hon inte fryser, jag ser till att hennes blöja är torr så att hon inte får utslag i rumpan, jag ser till att hon rapar när hon ätit så hon inte får ont i magen. Massa små saker som jag kan ha lite kontroll över, så jag känner att jag ändå har lite kontroll. Och jag blir lite lugnare.

Kanske är det allt detta som är känslan av att vara pappa.

söndag 9 augusti 2009

Vaken som fan

För att besvara min egen fråge-ställning i slutet av förra inlägget: hon är vaken.

Här ska det minsann inte sovas något. Mätt, glad och ganska aktiv...nattaktiv.

Mamma sover. Ebba sover. Pappa vill sova.

lördag 8 augusti 2009

En helt normal unge

Tillbaka i Malmö sedan i förgår kväll. Skönt att vara hemma bland sina egna saker, sin egen säng och sin egen dator. Och att slippa ta hänsyn till någon annan än sin egen familj och dess behov. Missförstå mig inte, det var jätteskönt att vara hos K:s föräldrar i några dagar, framför allt då K blev sjuk. Vi fick bra avlastning och hjälp, bara en sådan sak som att slippa bry sig om att laga mat. Men efter ett tag kan det lätt bli för mycket, för många åsikter, för mycket tips. K och jag behöver nog lite tid för oss själva, med bara Elin, för att kunna hitta formerna i den här nya familjen. Och kunna fatta beslut utan att någon mer eller mindre utomstående lägger fram sin åsikt.

Besök på BVC i går. Det enda problem vi kände att vi hade var det här skiten med amningen. K vill gärna amma, men just nu går det bara inte. Men som jag skrivit tidigare, tanken är att vi ska pumpa bröstmjölk tills K:s bröstvårtor har läkt och sedan böra om från början och då ta det lugnt. Nu var vi lite oroliga för att barnmorskan skulle dissa oss och försöka få oss att börja amma direkt igen. Det är nämligen så det i stor utsträckning har känts med vårdpersonal; att de hela tiden pratar om det förträffliga med amning och att det är viktigt att amma och att amningen måste fungera och att det minsann ska ammas till höger och vänster och amning är det bästa...men det är ingen press...man får själv välja.

Därför var det så skönt när det första barnmorskan sa när vi berättade om problemen var: "Ja, ja, skulle ni inte få amningen att fungera så är det ju inte det viktigaste. Så länge Elin går upp i vikt som hon ska så är jag nöjd."

Och gått upp i vikt hade hon. Hon ligger nu fem gram över sin födselvikt, vilket är precis som det ska vara. Varken K eller jag hade någon känsla av att det var något med Elin som inte var som det skulle, men det var ändå en lättnad att höra barnmorskan säga att allt såg bra ut.

Det har även blivit så att Elin har börjat med napp. Jag och K hade sagt att vi skulle vänta ett tag, eftersom nappsugning kan påverka hur barnet suger på bröstet. Tydligen höll inte alla med oss om detta, för plötsligt när vi var hos K:s föräldrar hade Elin fått en napp i munnen. Nu gjorde inte detta så mycket egentligen, vi höll precis på att ta en paus i amningen för att börja pumpa och hade väl funderat på att Elin nog skulle bli lite lugnare om hon fick en napp att suga på. Det jag stör mig på är att personen som satte nappen i munnen på Elin visste att jag och K inte ville att Elin skulle ha napp, men tyckte väl att vår åsikt inte var så viktig. Det gjorde mig ganska irriterad och besviken på personen i fråga. Det var faktiskt mitt och K:s beslut att fatta om Elin skulle ha napp eller inte, men beslutet togs ifrån oss.

Idag har Elin haft en riktig sovdag. Hon har vaknat ungefär var fjärde timme för att äta och sedan somnat om igen. Vi får väl se om detta innebär att vi har ett härligt nattpass framför oss, eller vad som kommer hända.

onsdag 5 augusti 2009

Pumpa läns

Det här med amning har tagit en ny vändning. Nu kör vi md amningspumen var fjärde timme och det funkar ganska bra. Det vänstra bröstet lider fortfarande av mjölkstockning, men K:s feber har gått ner och bröstet gör inte lika ont längre. Dessutom märker vi att det släpper ifrån sig lite mer mjölk nu än när vi började.


Sedan vi började pumpa (i går förmiddag, kanske en aning kort tid för att statistiskt säkerställa något) har vi bett Elin mjölersättning en gång och det var i natt. Då hade vi bara fått fram 40 cl bröstmjölk ooch hon ville så klart ha mer. Men bortsett från det bottennappet har vi lyckats pumpa ut så pass mycket att hon klarat sig bra.


Planen är att vi ska åka ner till Malmö i kväll, när solen sjunkit lite och gör det mindre stekande att sitta i bilen. Jag begriper inte vad vi tänkte på när vi köpte en bil utan AC. Nu är det förvisso snart läge att skaffa ny bil, en Golf är i minsta laget när man är två vuxna, ett spädbarn och en hund. Det funkar bra så länge vi bara behöver ha med oss barnvagnen och något smått, men ska det packas mer några andra större prylar blir det problem. Så det är väll bara att fortsätt längs familjestigen och se till att skaffa en kombi och därmed samla på sig en näve vuxenpoäng till.

Hittade en härlig sida där de säljer grymt sköna tygdockor. Kommer garanterat inhandla en sådan.

tisdag 4 augusti 2009

Prylar

Det blev en amningspump. K:s mamma hyrde en på sjukhuset och den är elektrisk, surrar lite förnöjt när man slår igång den och fungerar ganska bra.

I syfte att få K:s bröstvårtor att läka har vi faktiskt tänkt att bara köra med amningspumpen ett par dagar. Vi får se hur det fungerar, jag tror nyckelordet just nu är flexibilitet. Första körningen med pumpen resulterade i 80 ml bröstmjölk och då hade vi pumpat från båda brösten. Om detta är mycket, lite eller mycket lite har varken jag eller K någon som helst aning om. Någon som vet?

Vi märkte dock att det ena bröstet, det vänstra, ville släppa ifrån sig betydligt mindre mängd mjölk än det andra. Och det finns en liten hård knut i just det bröstet. Så att det kan ligga en mjölkstockning i botten och lura känns som ett inte helt otroligt scenario. Det skulle kunna förklara K:s feber. I vilket fall som helst så masserar vi medan det pumpas och hoppas att knuten skall lösa upp sig. Och skulle Elin inte bli mätt på den bröstmjölk som vi pumpar ur så får vi helt enkelt komplettera med bröstmjölksersätting.

Förrutom amningspumpen har jag haft premiär på en annan pryl; bärselen. Jag har förvisso fuskanvänt den lite inne, men nu satte jag Elin i selen, tog Ebba med mig och gick ut på en promenad. Elin var nyäten med den mjölk som vi precis pumpat ur K och sov gott hela rundan. Jag kände mig som en mycket stolt pappa när jag gick runt i villakvarteren med barn och hund. Dessutom fick jag ju visa upp att jag klarar av lite multitasking.

Om någon undrar varför jag inte har slängt med några bilder i mina senaste inlägg så beror det på att jag inte har tillgång till min egen dator nu när vi är hos K:s föräldrar. Det blir förhoppningsvis bättring på den fronten när vi är tillbaka i Malmö.

Sjukt

Nu har vi huserat hos Elins mormor och morfar i Karlskrona sedan i lördags kväll. Ganska skönt med färdiglagad mat, trädgård och ordentligt med utrymmen. Ganska jobbigt att vara påpassad och att inte kunna vara bara den nya familjen. Eftersom vi har en del problem med amningen kommer det även en hel del råd, tips och idéer, allting i största välmening. Ibland blir det dock lite jobbigt att inte få sköta saker själv. Det mesta har jag och K dessutom redan pratat igenom innan och att då behöva börja om diskussionen från början tar onödig energi.

Jag förstår att K:s föräldrar gör allt för att vi ska ha det bra här och oftast känns det så också. Men ibland tror jag de glömmer bort att vi faktiskt är vuxna och vana vid att ta hand om om själva. Det är förmodligen helt mänskligt. Jag misstänker att jag kommer ha mycket svårt att släppa taget om Elin när det är dags för henne att pröva sina egna vingar. Tack och lov är det ett antal år till dess och under tiden ska jag göra vad jag kan för att se till att hon är rustad för att möta livet, med alla val, sorgestunder och glädjeämnen.

K har haft feber sedan igår. Det är en av anledningarna till att vi är kvar i Karlskrona. Lite oklart vad febern beror på. Hon har ingen hosta eller annat som tyder på förkylning och inga influensasymtom, förutom lite ont i knälederna. Vi funderar på mjölkstockning, men vi är osäkra på om det är det. Varken K eller jag kan känna några knölar i brösten, möjligtvis en antydan till hårdhet på ett ställe, men inget mer. Hon kämpar på, men det blir så klart ännu jobbigare att amma när man inte är frisk.

Såren K har på bröstvårtorna läker inte och det gör ruskigt ont när Elin tar bröstet. Så för att försöka minska slitaget på bröstvårtorna testar vi sedan i går att använda bröstvårtskydd. Det gör förvisso mindre ont, men det är uppenbart att det blir svårare för Elin att få i sig någon mjölk. Vi har gjort så att K börjar med skydden på och ammar med dem i 5-10 minuter. Därefter tar hon av dem och då är brösten "uppvärmda" och det gör mindre ont. Vi funderar även på att skaffa en amningspump, så att K kan få ur mjölken utan att nöta på bröstvårtorna.

Elin blir mer och mer medveten om sin omgivning varje dag nu. Hon tittar mer aktivt än tidigare, då hon mest låg och flackade med blicken. Nu fastnar den på än det ena, än det andra. Företrädesvis rör det sig om ljuskällor som lampor och fönster, men några gånger har hon fastnat med blicken på mitt ansikte och tittat mig in i ögonen. En härlig känsla infinner sig.

Avslutar med dagens länk. Får en att fundera en extra gång på om vi verkligen ska skaffa ett syskon till Elin så småningom.

måndag 3 augusti 2009

Ironi i högform

Saxat ur artikel i Sydsvenskan:

Ambulansen åkte ut på en rutinmässig cykelolycka. Men när den kom fram fann personalen inte bara en skadad 57-åring utan även en pistol i hans väska. Han säger att han skulle ha den för eget skydd, säger Jonas Bergman, inre befäl vid Malmöpolisen. Olyckan inträffade vid 17-tiden i korsningen Lundavägen-Hornvägen i Malmö. Mannen, som kom på en cykelväg, rullade rakt ut i vägen och in i en passerande personbil.

Alltså, om man är så pass mån om sitt liv och sin hälsa att man skaffar en pistol för eget skydd, borde man inte då se till att det inte finns några bilar att köra in i när man ska korsa gatan? Bara en tanke.

Den nertystade smärtan

K får ont när hon ammar. Nästan varje gång. K brukar inte ha några större problem att hantera smärta, men nu börjar hon ofta gråta av smärta. Det går oftast över när Elin har sugit några tag, men innan dess ser det olidligt ut.

Läser man i böcker står det oftast att det inte ska göra ont att amma, då är det något som är fel. Men jag börjar undra. Alla vänner och bekant som jag och K har pratat med o detta säger i stort sett samma sak, att det för det mesta gjorde ont att amma, i alla fall i början, de första veckorna.

Frågan är varför det inte pratas om det här. Varken K eller jag har hört ett knyst om detta innan. Jo, barnmorskan på mödravårdcentralen sade faktiskt vid en av träffarna att det kunde vara lite jobbigt med amningen i början och att det kunde göra ont i bröstvårtorna, men att det snabbt gick över.

Är det för att få kvinnor att amma som man kommer med den informationen? För att inte skrämma bort kvinnorna och få dem att välja flaskmatning med en gång? Faktum är att jag tror att det kan ha en helt annan effekt.

K fasar för stunden när det är dags för Elin att ta bröstet. Hon blir stressad och vill gärna skjuta på det en stund för att se om det verkligen är för att Elin är hungrig som hon gråter. Och jag kan inte klandra henne. När det dessutom är så att hon inte har hörtnågot om detta innan har hon ju gått runt och trott att det är något riktigt fel och vi har pratat lite smått om att det kanske inte är värt att amma.

Hade det inte varit bättre att se till att de nyblivna mammorna är välinformerade om hur det verkligen fungerar. Att amningen kan komma att bli precis hur jobbig som helst, att det förmodligen kommer att göra ruskigt ont och att du kan komma att önska att barnet inte vaknar ännu på några timmar, så du får ytterligare en stunds respit. Men att detta med stor annolikhet kommer lindras avsevärt inom några veckor.

Jag tror att detta hade kunnat förhindra en hel del ångest hos nyblivna mammor och även pappor. Att de hade förståt att de inte var ensamma i världen om problemet och att det oftast är övergående.

söndag 2 augusti 2009

Roadtrip

Första längre bilresen avklarades utan problem. 2,5 timme i bilen från Malmö till Karlskrona och Elin sov sött hela vägen.

Eftersom både K:s och mina föräldrar bor i Karlskrona blir det ofta att vi åker dit. Resan brukar normalt göras med samma förare hela vägen, men den här gången var jag tvungen att byta och sätta mig där bak efter ett tag. Jag var helt enkelt för trött. Jag hade inte känt av det tidigare, men jag tror att när jag tvingades koncentrera mig på något, i det här fallet att köra bil, kom tröttheten över mig. Skönt att K var med och att hon kände sig pigg nog att köra resten av vägen.

Amningen är fortfarande ett problem för K. Mjölken rinner förmodligen till som den ska, men det ibland gör det jävulskt ont precis när Elin börjar amma. Bröstvårtorna är lite såriga och det kan nog vara så att det är svårt för dem att läka när Elin är på dem hela tiden. Jag hoppas att det ska ordna sig snart, för det är inte roligt att se K när hon ska börja amma. Det har gått så pass långt att K börjar jaga upp sig långt innan Elin vaknat, eftersom hon vet vad som väntar.

Annars kan det här bli en bra dag. Elins äldsta kusin, A, fyller 4 och ska ha vuxenkalas. Han har pratat om detta i nästan ett halvår och verkligen längtat. Eftersom vi inte visste riktigt hur vi skulle må så här kort tid efter förlossningen förvarnade vi om att vi kanske inte skulle kunna komma. I går ringde A och frågade om vi ville komma. Han blev glad när jag sade att vi var på väg till Karlskrona och att vi kommer på kalaset. Dessutom är vädret bra och det har hintats om att det ska grillas, så det kan bli ett somrigt och bra kalas.

lördag 1 augusti 2009

Skiftestid

Elins ögon har börjat ändra färg. Från blå, som ju alla nyfödda har, har de nu börjat dra sig åt det grå hållet. Hur vet jag det då? Jo, Elin har börjat upptäcka att man kan titta på saker. Så fort hon är vaken nu scanar hon av omgivningen, med fokus på ljuskällor. Det går även att få henne att flytta blicken om man håller något intresant precis i kanten av hennes synfällt, varpå hon vrider på huvudet och försöker fästa blicken på det man viftar med.

Elins genom tiderna första bad har skett idag. Hon uppskattade det så där lite lagom mycket, med en del skrik och gnäll. Hon var iofs lite hungrig redan när hon gled ner i det oljeskimrande vattnet, vilket kan ha påverkat humöret. Efteråt var hon hal som en ål och såg ungefär som en yngre version av Billy Idol i håret, fast med mörk kalufs.

Jag har nu placerat min blogg i Malmöbloggkartan.se! Vi får se om det renderar i några nya läsare. Läsare är inte huvudskälet till att jag skriver, men jag känner ändå att det hade varit kul att ha någon som tycker det man skriver är i alla fall lite intressant.

Endast pappan är (helt) vaken

Att gå fram och tillbaka i lägenheten med ett vaket barn på aren är inte så roligt som man kan tro. Inte om man tvingas göra det klockan halv två på natten och man har hållit på sedan mer än en timme tillbaka.

Elin vill helt enkelt inte sova. Hon är inte hungrig och hon är inte blöt. Hon somnar i famnen på mig, men när jag lägger ner henne vaknar hon efter någon minut och börjar gråta.

Hon är inte särskilt gnällig så länge jag håller henne. Vill bara yta ställning lite då och då. Jag tolkar det som att hon helt enkelt inte är tillräckligt trött.

K har fått lov att sova. Så länge det inte rör sig om mat kan hon få ligga kvar i sängen. Hon verkar behöva sin sömn. Jag misstänker att hon fortfarande känner av förlossningen. Att sedan få kämpa med amningen gör nog att det tar ett tag för henne att återhämta sig. Det får ta den tid det tar. Turligt nog lyckades jag på tio pappa-dagar få tre veckor ledigt. En schemalagd femdagars-ledighet hamnade precis inom räckhåll, så jag kan stanna hemma från jobbet en vecka längre än de flesta. Det är inget jag sörjer.

Elin sover nu ganska tungt på min vänstra arm. Ska se om hon klarar av att läggas i sängen. Det är tvättid i morgon klockan 07.00, så några timmars sömn innan dess hade inte varit fel. Varför inte K kan ta tvätten? Av tradition är det jag som tvättar, eftersom jag har lediga dagar mitt i veckan.

Dags att lägga Elin. Önska mig lycka till.