Trött och grinig

Den senaste tiden har jag jobbat på tok för mycket. Sju pass förra veckan, blandat dag och natt. Tiden hemma har i stor utsträckning gått åt till att sova, så jag har inte haft så mycket kvalitetstid med K och Elin.  I går morse slutade jag kvart i åtta, sov tre timmar och gick sedan upp för att tvätta. Sedan kom en barndomsvän och hans sambo på besök och trotts att jag var trött blev klockan tisdag innan jag gick och lade mig. Sedan upp i morse igen för att jobba ytterligare ett pass idag. Så jag har inte haft så otroligt mycket tid för K och Elin på några dagar, så när det nu ikväll var dags att mata Elin anmälde jag mig som frivillig, så jag skulle få möjlighet att vara pappa en stund.

Kvällsmatningarna kan ibland vara lite stökiga. Elin är ofta trött vid det här laget och vill nog helst av allt sova. Hon klarar dock inte av att nå hela vägen fram till sömnlandet om hon inte får mat. Så när det blir dags att äta är hon ofta lite grinig och matningen kan ta en stund eftersom hon med jämna mellanrum lir irriterad och börjar gråta.

I normala fall är detta inget problem. När hon börjar protestera brukar det funka att byta flaskan mot nappen och att sätta henne upp i knät en stund. Sen är det bara att fortsätta. I kväll blev det inte alls bra. Hon ville inte alls sluta gnälla och förmodligen gjorde jag det hela värre genom att jag inte på något sätt kände mig lugn och harmonisk, utan helst av allt bara hade somnat själv. Så desto mer Elin protesterade, desto mer irriterad blev jag. Till slut kom K och frågade om hon skulle ta över, vilket jag med en lätt sur ton tackade ja till. Några minuter senare var Elin mätt och belåten och somnade sedan relativt omgående.

Ett litet sting av avundsjuka smög sig på mig när matningen fungerade så bra så fort Elin hamnade i K:s famn. Men när jag tänkte lite mer sansat på det hela är det ju inte så konstigt att K och Elin står varandra lite närmre just nu än vad jag och Elin gör. De umgås ju i stort sett under all ledig tid och känner förmodligen varandra ruskigt bra vid det här laget. De dagar jag jobbar ser jag ju i regel bara Elin några få timmar och har inte alls samma möjlighet att komma henne in på livet.

Detta är helt i sin ordning och något jag vet kommer svänga åt andra hållet när K börjar jobba igen och det är dags för mig att vara pappaledig. Förhoppningsvis är det då dags för mig att kliva fram och ta över när Elin är sur och grinig och inte alls vill vara med på noterna och K sitter där och är trött och sliten efter en veckas jobb.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.