Som en riktig familj

Dagens event var en kortare utflykt till Limhamn i södra Malmö. Allting söder om Malmö centrum är en ganska grå fläck på både min och K:s Malmökarta, så vi åkte dit bara för att gå runt och småspana lite. Överlag är det en ganska mysig och smått pittoresk stadsdel med låga hus och mängder med små butiker som säljer saker man kommer på att man saknat först när man ser dem.

Så där gick vi; jag, K, Elin i vagnen och Ebba i koppel intill oss. Som en riktig familj. Jag måste erkänna att det ibland är svårt att ta in att jag nu är så vuxen att jag faktiskt har en egen familj...jag är pappa, jag är gift med en mamma och tillsammans har vi ett barn. Smaka på det.

Och jag måste ju vara vuxen nu. Jag har ansvar för en liten jäkla unge, som just nu har utmärkta färdigheter i att:

• Med små gnälliga ljud påpeka att hon är hungrig.
• Äta färdigvärmd mat serverad i flaska.
• Bajsa och kissa.
• Sova.
• Le och skratta.
• Fixera blicken på slumpmässigt utvalda saker.
• Ligga på rygg och sparka och vifta med armarna.
• Ligga på mage och lyfta på huvudet en liten stund, innan det bli för tungt och hon med ett besviket gnäll tvingas lägga ner det på filten igen.

Detta är i stort sett allt hon kan. Jag vill inte påstå att hon borde kunna mer, detta ligger väl inom ramarna för vad ett snart nio veckor gammalt barn ska kunna. Vad jag menar är att det är så otroligt mycket mer hon behöver lära sig innan hon kan springa ut på någorlunda stadiga ben och själv börja bli vuxen. Och det är mitt, och några andras,  jobb att se till att hon får möjlighet att lära sig alla de där sakerna. Så för att klara av resan mot Elins framtid vill det nog till att jag, i alla fall för det mesta, är ganska vuxen.

Det blir en lång resa. En lång, skrämmande, jobbig, utmanande och alldeles...alldeles underbart rolig resa.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.