Fars dag

Den första Fars-dagen där jag befunnit mig på den mottagande sidan är nu snart slut. Eftersom jag jobbade till fyra i natt blev det ingen väckning i ottan, vilket jag totalt uppskattar. Jag är ju ingen stor idol av tidiga uppvaknanden ens om jag fått sova en hel natt.

Premiärfarsdagspresenten innehöll en påse blandade godsaker i form av te, marmelad, mörk choklad och lite annat smått och gott. Dessutom fick jag inte en, utan två av den mest klassiska av alla gåvor som fäder får åp denna dag: slipsar. Detta klädesplagg, eller om man hellre vill kalla det en manlig accessoar, är inget jag bär till vardags, eller ens varje helg, men vid några tillfällen varje år åker den ändå på. Det var nu ett tag sedan jag köpte mig en ny slips, så två nya och synnerligen snygga slipsar kom väl till pass.

För övrigt är det en mycket märklig känsla egentligen, det här med att bli firad som far. Inte själva firandet, men att jag är far. Eller pappa i alla fall. Far låter så väldigt högtravande och så o-jag. Att jag blivit pappa har jag ju haft relativt klart för mig i lite drygt tre månader nu och dessutom hade jag i runda slängar 35 veckor på mig att förbereda mig innan det faktiskt var dags.

Ändå är detta med att vara pappa så otroligt omtumlande. Det är svårt att förklara hur Elin på så kort tid lyckats få ett så fast grepp om mitt hjärta. Jag tänker på henne så got som för jämnan, jag skrattar och oroar mig om vartannat. Känslan jag får när hon ligger och kikar om kring sig, får syn på mig och spricker upp i ett otroligt genuint leende värmer och gläder på ett helt fantastiskt sätt.

Oron gav sig uttryck härom morgonen när jag satt på tåget hem efter ett nattpass. Jag slumrade till ett ögonblick och drömde att jag satt på tåget med Elin i famnen. Jag känner hur Elin börjar glida ur mitt grepp och jag ser hur hon faller mot det hårda, kalla golvet. I samma stund vaknar jag med ett ryck och ger ifrån mig ett förskräckt litet utrop. I samma stund som jag vaknade insåg jag att det hela var en dröm, men ändå dröjde en panikartad känsla sig kvar en ganska lång stund efteråt.

Då kändes det mycket bättre att få lite trevliga farsdagspaket av en glad och jollrande dotter.

Min egen pappa fick ett telefonsamtal som grattis. Lite tråkigt, men avståndet till Karlskrona är lite väl långt för att ge sig iväg sådär över dan när man har jobbat sent. Hade han läst Sydsvenskan hade jag kunnat skicka en hälsning där, men eftersom han inte är skåning misstänker jag att han ytterst sällan är inne på deras hemsida. En tröst kan vara att jag skickat bud med lillebror, som kommer leverera en modest present så fort han får möjlighet.


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.