Valvaka.

Efter en bra bilresa till Stockholm, där vi lyckades hålla Elin på gott humör hela resan, fick vi sedan uppleva den förmodligen jobbigaste natten med henne hittills. Mest var det vårt eget fel så jag ska väll inte klaga egentligen, men eftersom jag får bestämma själv vad jag skriver här så blir det lite beklagande i alla fall.

Det första felet vi gjorde var att vi höll Elin vaken på tok för länge. Eftersom vi skulle sova över i kompisarnas övernattningslägenhet utan TV ville vi inte gå dit innan vi sett tillräckligt av valvakan för att se hur det skulle gå. Och när vi till slut insåg att det fanns tillräckligt många mentala kalhyggen med rösträtt för att SD skulle klämma sig in i riksdagen var klockan ganska mycket och Elin var helt förbi det stadie när hon somnar lätt och i stället trätt in i den fasen när hon bara gråter och är arg.

Nästa fel vi gjorde var att ta Elin till övernattningslägenheten och direkt försöka få henne att somna. Min teori är att eftersom hon inte alls varit där tidigare blev det nog lite konstigt för henne när det helt plötsligt inte fanns något runt omkring henne som hon kände igen.

Så det blev till att fortsätta med valvakan. Till slut somnade hon ju, men jag tappade så småningom räkningen på hur många gånger hon vaknade under natten. Och då är nog jag den som sovit mest i natt. K drog, som vanligt, det tunga lasset. Det är nog bra att hon börjar jobba snart så hon får vila upp sig lite.

Föräldraledigt

Japp, nu är de igång då; mina Bonda-med-Elin-månader. Tanken är att jag ska vara jobbfri fram till början av februari nästa år men det hela är lite flytande och avgörs i slutänden av när vi lyckas få en dagisplats till Elin. Dessutom fuskar jag lite nu i början eftersom K har semester i två veckor och vi därmed är hemma båda två. Men snart så...

Vi har inlett vår gemensamma ledighet med en roadtrip Malmö-Karlskrona-Böta-Stockholm-Böta-Karlskrona-Malmö, där vi just i detta nu är på väg mot Sthlm. Bilåkning är en av Elins bästa grenar vilket är skönt eftersom vi allt som oftast flänger runt i landets södra delar. K snackade lite med grannen häromdagen och deras unge gillade varken att åka bil eller vagn, vilket vårt fall hade varit katastrof.



Angående Elins gående så har hon nu tagit ett stort kliv framåt (kass skämt, men jag kunde inte låta bli). Plötsligt en dag bestämde hon sig bara för att det var störtlöjligt att hålla i sig i möbler och annan fast utrustning och sedan dess har hon promenerat runt utan större besvär. Ett och annat fall blir det så klart, men än så länge har hon inte tillfogat sig själv några bestående skador.