Matvanor

Elin har nu i några veckor fått börja så smått med "riktig" mat en gång om dagen. Riktig stod i förra meningen inom citations-tecken av en anledning, mycket beroende på att jag inte kallar matberedar-mosad potatis, morot och palsternacka för riktigt mat. Men man ska ju börja någonstans.

Första gången hon bjöds på något som inte var i totalt flytande form serverades det puréad potatis. Smaken verkade hon inte ha några problem med, däremot syntes det vara betydligt svårare att komma underfund med vad det var vi ville att hon skulle göra med det vi placerade i munnen på henne. Det rullades mycket med tungan och mycket av det som passerade hennes läppar på väg in, kom även ut samma väg igen eftersom hon mest satt och snurrade runt maten med tungan. Så småningom kom hon dock underfund med att det som resulterade i flest glada tillrop fråm K var när hon svalde ner maten och jag tror att hon då insåg att det var just svälja vi ville att hon skulle göra.

Sedan dess har det för det mesta fungerat bra Det enda hon inte har uppskattat än så länge var jordgubbarna som K, i ett missriktat försök, piffade upp lite havregrynsgröt med. Förmodligen var de aning för sura för Elin smaklökar och det hela resulterade i en hel rad miner vi aldrig sett tidigare.

Utav det som syns på bilden ovan är det bara gröten vi provat än så länge. De båda burkarna är tänkta som nödmat att ha med i skötväskan. Vi vill ju inte skämma bort henne för mycket, så oftast får hon hålla till godo med hemmagjorda rotfruktspuréer. Vilket går ner med god aptit. Vilket egentligen inte är så konstigt. Mat är mat och hon är ju faktiskt vår unge.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.