Den osynliga tråden

Det här med barn kan vara helt fantastiskt. De senaste dagarna har Elin blivit mer och mer interaktiv med sin omgivning i allmänhet och mig och K i synnerhet. Hon jollrar och låter, ibland argt, men oftare än tidigare kommer det små glada ljud och tillrop. Och nästan alltid när man kommer fram till henne fäster hon blicken i mina ögon och ler.

Det är en otrolig känsla att få det där leendet, jag blir liksom varm i själen. Just då finns bara vi två och alla vardagsbekymmer är som bortblåsta. Det är som om en osynlig tråd förband oss och förenade oss i detta speciella tillfälle.

Och sedan pruttar Elin och förtrollningen är bruten.

Några dagar i stugan var verkligen skönt och vi fick möjlighet att ladda batterier som hade börjat sjunka till låg nivå. Några rundor i den småländska skogen, ett par liter kantareller och några glas vin med påföljande sovmorgon gjorde under för två småtrötta föräldrar. Att ha möjlighet att kunna komma bort från stadens ljud och larm är verkligen guld värt.

Och att kunna käka självplockade kantareller ett bra tag efteråt är inte så illa det heller.




Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.