Hormonmonstret.

Nej, hormonmonstret syftar inte på K, utan på Elin. I ungefär en vecka nu har hon varit full av hormonplitor, mest i ansiktet, men även på övre delen av bröstkorgen. För er som inte har en aning om vad jag snackar om kan jag informera om att hormonplitor är små röda prickar som företrädesvis finns i ansiktet. De är helt ofarliga och beror på en hormonomställning i kroppen på barnet och brukar försvinna av sig själva efter någon vecka eller så. 


Men bara för att de är ofarliga behöver de ju inte vara klädsamma. Om jag ska vara helt ärlig påminner Elin bitvis om en prickig korv och är skrovlig och torr om kinderna och i pannan. Men, spelar det någon roll? Nej, hon är ju söt ändå. Dessutom verkar det som om prickarna är på väg att lägga sig.


I övrigt går hon för närvarande från klarhet till klarhet. Hon sover runt sex timmar på natten, äter som hon ska (även om bordsskicket tidvis lämnar en del övrigt att önska, det slabbas en hel del ibland), bajsar mellan var annan och var tredje dag (helt normalt, jo faktiskt!), skrattar ofta och verkar allmänt tillfreds med tillvaron. Hon har oftast inga problem att ligga själv i sitt baby-gym och stirra på de märkliga figurerna som hänger ovanför hennes ansikte och det är mer regel än undantag att vi kan lägga henne i sin säng på kvällen, stoppa i nappen och lämna henne utan att det ska skrikas och pipas. Ibland somnar hon ganska omgående, ibland ligger hon där inne på rummet och smålåter lite en stund, för att så småningom somna och sova sött.Jag tror att vi än så länge har fått en alldeles lugn och harmonisk baby på halsen.


Samtidigt är både jag och K medvetna om att det där kan ändras snabbt. Helt plötsligt är hon inget hormonmonster längre, utan ett helt vanligt monster, som skriker, gapar och gör vad det kan för att beröva sina föräldrar från den sömn de så gärna skulle sjunka ner i. Men om vi pratar tyst om det, så hon inte vet om att det kan bli så...ja, ni förstår. 


Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.