Gåvomagneten

Det är fantastiskt vad släkt och vänner är givmilda mot Elin. Mest blir det kläder, men även en del gosedjur och andra prylar. Kläderna lär definitivt komma till använd-ning. Den minsta storleken, 50, är redan för liten för Elin och hon knatar nu raskt vidare på storleksstegen.

I dag har vi haft folk här hemma i stort sett hela dagen. Det började i morse med att J kom hit och bjöd på frukost. Han hade även med sig I-or här till vänster, vilket både jag och K blev glada för eftersom I-or är vår favoritkaraktär från Nalle Puh. Om ni inte redan har köpt "I-ors lilla dysterbok", en samling riktigt härligt dystra citat ur Nalle Puh.

Framåt eftermiddagen kom min äldsta lillebror med sambo och dotter. De hade med sig några riktigt söta och färgglada plagg. K ville byta på Elin direkt, men lugnade snart ner sig igen. Vi brukar skoja om att Elin är K:s påklädningsdocka, men ibland undrar jag om det verkligen bara är på skoj...

Framåt kvällen dök min gamla barndoms-kamrat A upp. Han hade med sig

ytterligare ett gosedjur, i form av den väldigt häftiga Amöba-skallran. Hans äldre syster, som vi egentligen inte träffat så värst många gånger, hade köpt ett par härligt röda byxor och man blir verkligen glad när människor som inte står en jättenära vill visa att även de blivit glada över att Elin är född. Man blir en aning rörd.

I morgon natt ska jag börja jobba igen. Tre veckors ledighet övergår då till att bli vardag igen. K är lite orolig för hur det ska gå att vara själv med Elin. Mest tror jag att det handlar om att hon är osäker på hur det ska fungera om Elin vill ha mat medan K pumpar bröstmjölk, det är ju svårt att göra båda samtidigt. Och eftersom hon inte kan göra båda samtidigt innebär ju det att hon kommer få vara vaken längre, vilket kommer göra henne tröttare nästa dag, när jag ska sova för att kunna jobba nästa natt igen. Vi får helt enkelt se hur det fungerar. Det har ju löst sig för ett antal miljoner familjer före oss, så vi kommer nog att reda ut detta. Dessutom vet vi ju inte ännu om det verkligen kommer bli ett problem. Och sist, men absolut inte minst: jag har mycket stort förtroende för K när det gäller att reda ut jobbiga situationer.