4 veckor

Idag fyller Elin fyra veckor. Jag har varit pappa i fyra veckor. Helt otroligt. Tiden har gått så otroligt fort. Det känns som om vi kom hem från BB för bara några dagar sedan och ändå har jag hunnit lära känna det lilla knyttet ganska bra. Jag kan med enkelhet skilja hennes "Jag vill ha mat-skrik" från hennes "Jag är allmänt missnöjd med situationen-skrik". När hon vaknar känner jag om jag kan passa på att byta blöja innan maten eller om det inte är läge att vänta med att värma flaskan. Jag har utvecklat några små knep om jag märker att hon inte kan somna. Och jag längtar så otroligt till den dagen då hon börjar ge mer gensvar på mig. För om jag ska vara helt ärlig så är hon faktiskt ganska tråkig för det mesta.

Hon har egentligen bara tre aktiviteter som hon sysselsätter sig med. Hon antingen äter, sover eller ligger och tittar. Ibland skriker hon lite, men det är alltid kombinerat med någon av de tre huvudaktiviteterna. Bajsar gör hon också, högt och ljudligt så vi inte ska missa det. Men även den aktiviteten kombineras alltid med någon av de andra.

I övrigt hittar hon inte på så mycket. Så jag väntar. Väntar på att hon ska le mot mig, att hon ska börja göra lite andra ljud än bara skrik, att hon ska börja sträcka sig efter saker. Att hon ska börja sin utveckling mot en självständig varelse, som en dag inte har behov av mig mer än rent känslomässigt.

Vid fyra veckors ålder är det dags att börja ge D-vitamin. De klassiska AD-dropparna finns inte längre, man har kommit fram till att de små inte hade behov av extra A-vitamin. Lite synd, D-droppar ligger lixom inte lika naturligt i munnen. Uttalsmässigt då alltså. Rent ät-mässigt verkar det inte vara några problem. Elin slukade dem utan problem, fast vi får definitivt skaffa en bättre sked. Våra teskedar är faktiskt för stora för hennes mun. Tur att det finns en hel industri som lever på oss stackars föräldrar som vill ge det bästa till våra barn.

Slutligen vill jag påminna om Viraltrafiks hemsida. Ett lysande sätt att få mer besök till sin blogg, utan att behöva lägga ner tokigt massa tid på att besöka hundratals bloggar.