Endast pappan är (helt) vaken

Att gå fram och tillbaka i lägenheten med ett vaket barn på aren är inte så roligt som man kan tro. Inte om man tvingas göra det klockan halv två på natten och man har hållit på sedan mer än en timme tillbaka.

Elin vill helt enkelt inte sova. Hon är inte hungrig och hon är inte blöt. Hon somnar i famnen på mig, men när jag lägger ner henne vaknar hon efter någon minut och börjar gråta.

Hon är inte särskilt gnällig så länge jag håller henne. Vill bara yta ställning lite då och då. Jag tolkar det som att hon helt enkelt inte är tillräckligt trött.

K har fått lov att sova. Så länge det inte rör sig om mat kan hon få ligga kvar i sängen. Hon verkar behöva sin sömn. Jag misstänker att hon fortfarande känner av förlossningen. Att sedan få kämpa med amningen gör nog att det tar ett tag för henne att återhämta sig. Det får ta den tid det tar. Turligt nog lyckades jag på tio pappa-dagar få tre veckor ledigt. En schemalagd femdagars-ledighet hamnade precis inom räckhåll, så jag kan stanna hemma från jobbet en vecka längre än de flesta. Det är inget jag sörjer.

Elin sover nu ganska tungt på min vänstra arm. Ska se om hon klarar av att läggas i sängen. Det är tvättid i morgon klockan 07.00, så några timmars sömn innan dess hade inte varit fel. Varför inte K kan ta tvätten? Av tradition är det jag som tvättar, eftersom jag har lediga dagar mitt i veckan.

Dags att lägga Elin. Önska mig lycka till.