Det går bra nu.

Det händer mycket med Elin just nu. Bland annat är hon lite krasslig för första gången. Lite hosta, men det är inget som oroar och det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om.

Armarna har börjat gå som målsökande missiler på henne. Hon sträcker sig efter allt som finns någorlunda inom räckhåll i sin iver att upptäcka världen och hon har blivit betydligt bättre på att faktiskt greppa sakerna hon suktar efter. Dessutom har K och jag märkt en antydan till att hon faktiskt härmar oss en smula. Sitter vi vid köksbordet och läser tidningen vill hon gärna också ha en tidning att slita i och stoppa i munnen. För in i munnen ska den. Det mesta av det hon får tag i försöker hon smaka på, så nu får vi helt enkelt se till att det hon siktar på helt enkelt är för stort för att få plats innanför hennes läppar. Något sättande i halsen vill vi verkligen inte vara med om.

Härom kvällen satt K framför TV:n och bläddrade mellan kanalerna med fjärrkontrollen. Hon märkte då att även Elin aspirerade på att få sköta kanalbytandet. Som den visa mor hon är gav hon Elin en annan fjärrkontroll. Man skulle ju kunna tro att det var pedagogiskt bra och riktigt på alla sätt. Det visade sig dock att den lilla damen inte nöjde sig med vilken fjärr som helst och hon gav sig inte förrän hon fått sätta klorna i fjärren till TV:n. En bestämd liten unge är det tydligen vi lyckats skaffa oss.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Veckans pryl

Jag bestämde mig för att ta bort "Veckans pryl" från bloggen. Det blev för bökigt att sitta och leta upp nya bra saker hela tiden. I stället kommer jag publicera prylar i inlägg när jag hittar något jag tycker är roligt.

Pappabloggtävlingen

Jag har ju glömt att berätta hur det gick i tävlingen "Årets pappablogg" som jag var med i för ett tag sedan. Jag vann inte och har inte riktigt koll på vilken plats jag slutade på, men ett snabbt överslag baserat på de röster jag sett pekar mot att jag kom på en hyfsad placering, och ni var många som röstade på mig.

Tack för det allihop.

Hos frisören blir man fin?

Vid fem månader fyllda blev det idag dax att på allvar ta till saxen. Vi har småklippt lite i nacken tidigare eftersom hon tovar till håret något kopiöst ibland.

Nu var det dags för luggen. Den nådde lixom ner till nästippen och även om det var väldigt sött var det även ganska opraktiskt och irriterande för henne att få hår i ögonen för jämnan. Ibland har vi satt upp det, men håret är så tunt så hårgrejerna brukar lossna efter ett tag. Och alla vet ju att små barn och små grejer inte skall kombineras.

Så Elin placerades i barnstolen i köket, K tog fram saxen och sedan skreds det till verket. Elin var ganska trött och inte alls med på noterna, men efter några minuter hade ett par centimeter hår fallit till golvet.

Resultatet? Nja, det ser bättre nu några timmar senare när det är lite tillrufsat.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Frånvaro

Julfirande sätter inte bara familjelivet på prov, utan även bloggandet. De senaste dagarna har inneburit en lång rad besök hos släkt och vänner och det har satt sina spår. Både hos Elin och hennes föräldrar. Vi är lite trötta och slutkörda allihopa. Dessutom missade Elin sitt allra första besök från tomten. Hon tyckte att det var läge för mat just som besöket bokstavligt talat stod för dörren och missade därmed hela grejen. Turligt nog hade tomten den goda smaken att trotts detta lämna en hel hög med trevliga klappar till henne.

I morgon blir det återreasa till Malmö och sedan drar vardagen igång igen. Ska bli ganska skönt att få komma hem till son egen säng och sina egna rutiner igen. Jag tror Elin håller med.


- Posted using BlogPress from my iPhone.

Matvanor

Elin har nu i några veckor fått börja så smått med "riktig" mat en gång om dagen. Riktig stod i förra meningen inom citations-tecken av en anledning, mycket beroende på att jag inte kallar matberedar-mosad potatis, morot och palsternacka för riktigt mat. Men man ska ju börja någonstans.

Första gången hon bjöds på något som inte var i totalt flytande form serverades det puréad potatis. Smaken verkade hon inte ha några problem med, däremot syntes det vara betydligt svårare att komma underfund med vad det var vi ville att hon skulle göra med det vi placerade i munnen på henne. Det rullades mycket med tungan och mycket av det som passerade hennes läppar på väg in, kom även ut samma väg igen eftersom hon mest satt och snurrade runt maten med tungan. Så småningom kom hon dock underfund med att det som resulterade i flest glada tillrop fråm K var när hon svalde ner maten och jag tror att hon då insåg att det var just svälja vi ville att hon skulle göra.

Sedan dess har det för det mesta fungerat bra Det enda hon inte har uppskattat än så länge var jordgubbarna som K, i ett missriktat försök, piffade upp lite havregrynsgröt med. Förmodligen var de aning för sura för Elin smaklökar och det hela resulterade i en hel rad miner vi aldrig sett tidigare.

Utav det som syns på bilden ovan är det bara gröten vi provat än så länge. De båda burkarna är tänkta som nödmat att ha med i skötväskan. Vi vill ju inte skämma bort henne för mycket, så oftast får hon hålla till godo med hemmagjorda rotfruktspuréer. Vilket går ner med god aptit. Vilket egentligen inte är så konstigt. Mat är mat och hon är ju faktiskt vår unge.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julmys

Kvällen aktivitet bestod i att jag, K och Elin slog följe med Karins äldsta brors familj och begav oss till Tivoli i Köpenhamn. En ruskigt enkel sak för oss Malmöbor, men ändå blir det inte av så särskilt ofta. Om jag inte minns helt fel var jag senast på Tivoli någon gång på högstadiet, när vi som varit skolpoliser åkte det som belöning för att vi med fara för våra egna liv hjälpt andra stackars elever att i så helt skick som möjligt ta sig över det ljusreglerade övergångsstället utanför skolan.

Köpenhamn i allmänhet blir det dock lite oftare, men nu var det inte staden i sig som jag tänkte skriva om, utan just Tivoli. Anledningen till att vi åkte dit var att de varje år julpyntar hela anläggningen efter konstens alla regler och om man inte lyckas komma i julstämning är det nog inte ens värt att försöka.

Extra glada blev vi när vi gick förbi en liten butik och mannen som stod utanför bjöd på rom-spetsad glögg. BJÖD! Skulle det hänt i Sverige? Knappast. Vissa saker är helt enkelt bara bättre i Danmark.

Så vad tyckte Elin om utflykten? Förmodligen ingenting. Hon passade på att ta en fyra-timmars tupplur, så hon noterade överhuvudtaget inte att hon för första gången i sitt liv åkte utomlands. Och här gör vi oss till.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Fångad av en stormvind

Om man har en dotter med mycket hår kan man mycket roligt. Hon tyckte nästan att det var lika roligt som vi tyckte.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Volymknapp?

De senaste dagarna har Elin förfinat ett av sina läten; glädjeskriket. Det kan komma lite när som: när hon får syn på mig eller K, i slutet av ett slumpmässigt joller eller bara så där helt appropå när man minst anar det. I kväll lyckades hon få in en hel rad skrikanden på rad samtidigt som vi gjorde fatala försök att titta på På Spåret. Jag tror att vi missade hälften av programmet bara för att vi inte hörde vad Luuk och Lindström sade.

Det gick inte att få henne att sluta och egentligen ville vi ju inte att hon skulle tystna. Varje gång hon ger ifrån sig ett ljud baserat på glädje blir man ju varm i hela kroppen. på något sätt ger det en bekräftelse på att hon faktiskt har det bra och att man trots allt inte är helkass som förälder.

För i slutänden kokar det ner till just det; Elin ska ha det bra och vi vill vara bra föräldrar som hon kan stå ut med i en stor del av hennes liv. Just nu verkar det som vi lyckas.

Men ändå...varför beställde vi ingen volymknapp på ungen?



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Blötdjur

Efter att ha jobbat en hel natt sitter jag nu här och väntar på att K ska komma hem från träningen så att jag kan gå och lägga mig. Just nu känner jag mig förvånansvärt pigg, kanske till viss del på grund av att jag stoppat i mig några bitar choklad så att jag blivit lite lagom sockertoppad. Jag har hört att det ska vara det bästa så här strax innan man ska sova. Tydligen förbränner man just choklad som bäst när man sover...

I går var det babysim igen. Den här gången fick vi med oss kameran så att vi kunde dokumentera spektaklet.

Elin börjar vänja sig allt mer vid vattnet. Dessutom börjar hon vänja sig vid att hon har en kropp och det faktum att hon faktiskt har viss bestämmanderätt över  hur armar och ben skall röra sig. Vid vissa övningar placeras en leksak i vattnet framför barnen och tanken är att de ska vilja ta leksaken. Om barnen inte rör sig ska vi inte flytta dem närmre leksaken, men om de sparkar lite med benen "simmar" vi dem mot den åtråvärda plastgrunkan.

Till att börja med har Elin väldigt sällan visat något större intresse för den presenterade leksaken, utan brukar fokusera mer vad folket på bassängkanten håller på med. Dessutom har hon tidigare inte rört sig speciellt mycket, vilket har resulterat i att hon mest legat där på mage och guppat.

Nu verkar hon dock ha fattat vad det hela går ut på. Hon sprattlar på med benen och för därmed lite skjuts framåt. Hon sträcker ut armarna mot prylen, men sen blir det svårare. Armrörelsen renderar ofta en mindre svallvåg som effektivt puttar iväg leksaken från henne igen. Så det fick bli så att jag fuskade lite och såg till att hon fick tag i det hon jagade, så att hon skulle få lite belöning för sin möda.

Efter att vi badat klart framförde K lite synpunkter på mitt säkerhetstänkande. Tydligen är det så att så fort jag tittar bort från Elin, tex. när jag ska hålla utkik efter andra badande småbarn att inte krocka med, sänker jag med en dåres envishet ner hennes ansikte mot, och ibland under, vattenytan. Men än så länge har jag i alla fall inte hört något klag från varken Elin eller simläraren och de borde ju veta vad som är okej. I alla fall Elin. Dessutom har jag ju i min ungdom tävlat i simning (vilket kan ses på min sälformade kropp) så jag anser mig ha full koll på vad som händer i vattnet. Så det så.

Nu borde snart K vara tillbaka, så jag ska ta och börja sänka min ämnesomsättning och försöka gå in i sleepmode.




Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Årets pappablogg

Tjuvtitt har lyckats gå och bli nominerad som en av de tävlande i en tävling, Årets pappablogg. Väldigt roligt tycker jag. Gör nu en hårt arbetande pappa glad och klicka på bilden nedan och rösta på Tjuvtitt.

Jag vill även passa på att tacka Penny för att jag blev nominerad. Bara det är en ära.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julkort

Som alla vet tvingas nyblivna föräldrar skriva på ett avtal strax efter förlossningen där de under straffansvar lovar att under överskådlig framtid använda fotografier på sina egna barn som julkort. Så är det!

I mitt fall hade det ändå varit en självklarhet att göra just så, eftersom just jag och K har den sötaste ungen av alla ungar i hela världen. Jag vet att det är så eftersom jag ser henne varje dag och därmed är högst kvalificerad att göra den bedömningen. Jag anser mig även vara totalt objektiv i just den åsikten.

Så därför införskaffades diverse julrekvisita och så var saken klar. De korten som publiceras här kom inte med i den slutgiltiga gallringen, så ni behöver inte vara oroliga att ni redan ska ha sett bilden som snart kommer finnas i handeln som "Årets Julkort".

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Tittut

Blöjbyte. Nu för tiden är det en ganska slentrianmässig aktivitet i mitt vardagsliv. Inte så att det är tråkigt; ofta blir Elin väldigt glad när hon ligger på skötbordet och får all min uppmärksamhet och det är ett ypperligt tillfälle att leka lite och få henne att småskratta.

I dag skulle jag plocka upp en grej som farit ner på golvet. När jag reste mig upp igen och gled in i Elins synfält fick jag en ingivelse och sade "Tittut". Ett leende spred sig över Elins ansikte och hon släppte ifrån sig ett försiktigt, lite gurglande skratt.

Tittut är förmodligen en av de mest klassiska lekar man kan sysselsätta ett barn med. Jag har prövat flera gånger på Elin, men aldrig fått någon direkt reaktion. Hon har väll helt enkelt varit för liten för att kunna uppskatta proceduren, otillräckligt utvecklad hjärna har varit min tanke. Men nu jäklar. Jag böjde mig ner igen och upprepade vad jag just gjort och nu kom det ett riktigt glädjeskratt från henne.

Och så där höll vi på. Jag kunde inte sluta. Eller, jo, så småningom kunde jag det. Men inte förrän jag hållit på så pass länge att jag förmodligen kommer få träningsvärk i låren i morgon.

Blöjbyten är av godo.



Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.