Lämnad hemma

I lördags inträffade en stor händelse i Elins och mitt & K:s nya familjeliv. Elin blev barnpassad för första gången.

Förmodligen passerade denna milstolpe ganska obemärkt för Elins del, men för mig och K var det desto större. Tänk er själva; föräldrarna, som kan allt och vet bäst, lämnar bort sin femmånaders dotter till en person som känner henne hälften så bra. Ruskigt var ordet.

Personen som fick den stora äran och ansvaret var Elins mormor. Hon och morfadern hade kommit till Malmö på visit över helgen och K och jag tyckte att vi kanske skulle passa på att gå på bio och vara barn- och hundfria i några timmar.

Morfar skulle hälsa på K:s bror och lämnade mormor ensam med Elin och Ebba medan föräldrarna tittade på Avatar (som för övrigt kan ha varit bland de sämst investerade 220 :- på länge. Snygg,
men så otroligt förutsägbar handling.). På cykel på väg hem efter filmen berättade K att hon hade tänkt på Elin nästan hela tiden. Jag kan väll erkänna att jag i alla fall lyckades slappna av några gånger under de nästan fyra timmar som jag var borta från henne, men jag har ju betydligt mer träning på att vara ifrån Elin eftersom jag jobbar. Men vi kom fram till att vi inte hade varit oroliga för att mormor inte skulle ha klarat av situationen, däremot kände vi en viss oro för att Elin skulle ha varit skrikig och att mormor skulle ha tyckt att det var jobbigt att vara barnvakt. Kvällarna är nämligen den tid på dygnet då Elin riskerar att vara en aning kinkig och om hon då upptäckt att varken mamma eller pappa fanns till hands kanske hon skulle ta tillfället i akt att vädra lungorna.

Våra farhågor visade sig så klart vara helt ogrundade. Elin och mormor hade lekt en stund och sedan hade Elin ätit som hon skulle. Därefter somnade Elin som det barn hon är och när vi kom hem låg hon i son säng och såg ut som att hon överhuvudtaget inte hade reflekterat över att jag och K varit försvunna i flera timmar.

Jäkla unge.

- Posted using BlogPress from my iPhone