Tittut

Så till slut, efter lång väntan och inga problem alls faktiskt, såg då den första tanden dagens ljus. Eller de två första, för det kommer faktiskt två på en gång. I ärlighetens namn har jag faktiskt inte sett dem ännu, bara känt dem med pekfingret. Elin är helt enkelt inte så duktig ännu på att öppna munnen på begäran.

Det var K som gjorde mig uppmärksam på händelsen i morse när vi vaknade. En liten räfflig känsla i tandköttet i underkäken. Det hela resulterade i glada utrop från min och Ks sida vilket i sin tur fick Elin att skina upp och om jag inte vetat bättre kunde jag trott att hon var stolt över vad hon presterat.

Vi har trott ganska länge nu att det var tänder på gång. Så fort Elin tuggat lite mer än vanligt eller varit grinig utan synbar anledning eller haft antydan till feber har vi genast bestämt oss för att det var dags för tänderna att föra entré. Vi har haft fel. Så till slut blev vi helt överrumplade när de helt plötsligt dök upp utan minsta tandagnissel (förlåt, jag var tvungen).

Nu återstår att se när hon sia börja tugga mat. I nuläget ploppar alla omosade matbitar ut ur munnen igen, men nu kanske det snart blir ändring på det. Hon växer det lilla livet.

Tillägg på morgonen 100409.


Nu har jag sett dem. Det rör sig de facto om tänder och inte om något skräp som fastnat i tandköttet på henne.