Vi ger oss!

Det sägs att alla människor har en bristningsgräns. Jag påstår inte att jag eller K är där ännu, men jag börjar förstå att uttrycket nog inte är helt osant.

Sömnbrist är uppenbarligen ingen lek. Kombinera detta med en amning som funkar sådär bra. Vad får vi då? Ja, jag är inte helt på det klara med vad det är vi får, men jag kan meddela att det är inget bra. Problemet verkar vara att Elin vill ha mer mat än vad K:s bröst hinner med att producera. Detta ska förvisso vara ett övergående problem, men just nu innebär det att Elin äter ungefär var tredje timme och då håller hon på mellan 45-90 minuter. Detta frestar ganska hårt på K, som inte kan sova så mycket och dessutom får ont i bröstvårtorna av allt snuttande.

I morse ringde vi amningscentralen och de sade att det ofta kan vara på det viset, men att man kunde lindra trycket på K genom att ge Elin modersmjölksersättning mellan varven. Det enda vi har hört än så länge är att man så långt det är möjligt ska erbjuda bröstmjölk i första hand. Förmodligen finns det olika uppfattning om vad som räknas som "så länge som möjligt".

Så vi gav oss och insåg att det kanske kan vara bra med lite extramat. Som den praktiska pappa jag är begav jag mig iväg till butiken för att inhandla ersättning och en nappflaska. Tanken var att jag skulle hinna tillbaka lagom till K hade ammat Elin i ca 30 minuter och att vi sedan skulle kunna "stödutfodra" henne med ersättning. Skynda, skynda för att hinna hem, så att Elin inte skulle hinna gå i taket på grund av att hon inte fick tillräckligt med mat.

Väl hemma ligger K och Elin och sover gott bredvid varandra i sängen. Elin verkar mätt och belåten. Typiskt!

Lite senare uppenbarar sig tillfället. Elin har sugit ungefär en kvart på varje bröst, men visar efter lite rap att hon vill ha mer. Snabbt som en gasell fixar jag till lite ersättning och helt plötsligt är det jag som matar Elin. För första gången. En mycket skön känsla att få ge sitt eget barn mat. Om några månader kommer jag nog att fundera på vad det var som var så himla speciellt med att få flaskmata Elin, men just nu rider jag på tillfredsställelse-vågen och trivs med det.

I övrigt kan nämnas att jag nu gjort ett nytt försök att promenera med vagnen, denna gång i sällskap med K. Myycket gott resultat. Elin sov som en klubbad oxe hela rundan och det hela var riktigt njutbart. Den lilla gnagande oron fanns så klart där: undrar om hon är för varm/kall, drar det på henne, hon är väll inte exponerad för direkt solljus... Listan kan göras lång. Men på det hela taget var det en mycket bra promenad.

Dagens pryltips: Nappar med valfri text. Varför inte indoktrinera ungen redan från början genom att se till att det sugs på en napp med ett bra lagnamn, tex. Liverpool!