Valvaka.

Efter en bra bilresa till Stockholm, där vi lyckades hålla Elin på gott humör hela resan, fick vi sedan uppleva den förmodligen jobbigaste natten med henne hittills. Mest var det vårt eget fel så jag ska väll inte klaga egentligen, men eftersom jag får bestämma själv vad jag skriver här så blir det lite beklagande i alla fall.

Det första felet vi gjorde var att vi höll Elin vaken på tok för länge. Eftersom vi skulle sova över i kompisarnas övernattningslägenhet utan TV ville vi inte gå dit innan vi sett tillräckligt av valvakan för att se hur det skulle gå. Och när vi till slut insåg att det fanns tillräckligt många mentala kalhyggen med rösträtt för att SD skulle klämma sig in i riksdagen var klockan ganska mycket och Elin var helt förbi det stadie när hon somnar lätt och i stället trätt in i den fasen när hon bara gråter och är arg.

Nästa fel vi gjorde var att ta Elin till övernattningslägenheten och direkt försöka få henne att somna. Min teori är att eftersom hon inte alls varit där tidigare blev det nog lite konstigt för henne när det helt plötsligt inte fanns något runt omkring henne som hon kände igen.

Så det blev till att fortsätta med valvakan. Till slut somnade hon ju, men jag tappade så småningom räkningen på hur många gånger hon vaknade under natten. Och då är nog jag den som sovit mest i natt. K drog, som vanligt, det tunga lasset. Det är nog bra att hon börjar jobba snart så hon får vila upp sig lite.