Små, små steg.

Igår hände det. 1 år, 1 vecka och två dagar efter att hon föddes tog Elin sina första stapplande steg utan stöd.

K och jag satt på golvet med Elin mellan oss. K släppte henne och plötsligt tog Elin några steg mot mig. 2-3 stycken blev det innan hon tappade ballansen och jag fick fånga henne. Vild glädje utbröt, minst imponerad verkade huvudpersonen vara.

Idag var vi hemma hos Daniel och Åsa. Jag och Elin var ute i trädgården för att övervaka Daniels grillning när Elin utan förvarning tog fyra steg innan hon bestämde sig för att försöka falla. Så det går framåt. Hon passade även på att leka med Rufus, Daniel och Åsas son, som är några månader äldre än Elin. De jagade varandra lite över golvet, Rufus gåendes och Elin krypandes.

Dessutom försökte Rufus pussa Elin, men hon spelade svår och vände bort huvudet. Jag får nog ta ett snack med Daniel. Rufus får faktiskt ta det lite lugnt, han kan ju inte bara kasta sig på tjejer på det viset.