Liten bli större.

Nu har hon varit med oss i lite drygt elva månader, den goda Elin. Och jösses vad det har hänt saker de sista veckorna.

Det började egentligen på mors dag med att hon för första gången kröp. Det gick långsamt och lite vingligt, men det skulle det snart bli ändring på. Den senaste veckan har hon förfinat sin förflyttning och har nu inte bara börjat få upp bra fart, hon forcerar numera trösklar och andra hinder utan synbar ansträngning.

Hennes ballans har dessutom blivit bättre. Detta har resulterat i att hon reser sig upp mot saker och ting. Än så länge står hon bara med stöd, men det känns som att de första egna stegen är på gång så smått.

Just nu är vi på en liten semesterresa till Småland och huserar i Ks föräldrars sommarstuga och har det gott. Som sällskap har vi två kompisar som vi vallar runt i landskapet och för tillfället är vi i Kosta för lite spontanshopping. Dessutom får vi lite avlastning, ibland är det skönt att kunna lasta över Elin till någon annan. Det enda jobbiga är att Elin verkar hålla på att lägga om sina sovtider, vilket gör det lite svårt att planera dagarna. Vi är inte riktigt på det klara med om det är en utveckling eller en reaktion på miljöombytet men det lär vi väll bli varse.

Till helgen ska Elin sova borta utan mig eller K för första gången. Vi ska iväg på två olika bröllop och Elin ska vara hos farmor och farfar. Som det verkar väntar de otåligt på att vi ska komma och lämna henne i deras vård.