I like to move it, move it!

I söndags, på självaste mors dag, började Elin krypa. Själva premiären missade jag eftersom jag var iväg på jobb i Västerås, men hon var snäll nog att visa upp sina nya färdigheter för mig när jag kom hem framåt aftonen. Nu är hon ju ingen racer direkt, men hon förflyttar sig. Vi har länge trott att Elin skulle bli en rumphasare, hon har det liksom i generna, men till slut kom hon väll på att hon hellre sliter på knäna än på byxbaken.

Så nu börjar en ny fas i föräldraskapet; att ständigt ha koll på var hon finns. Tidigar har det ju varit väldigt smidigt och lätt: där hon lämnades kunde man även finna henne. Och det gjorde ingenting om det låg en skål med knappnålar några meter bort. Så är, så klart, inte fallet längre. Hon har dessutom kombinerat sitt krypande med ett nytt intresse; dörrfösning. Hon kan roa sig länge framför en dörr på glänt och sitter och drar den fram och tillbaka. Mycket intressant tydligen. Ännu har hon inte lyckats klämma sina fingrar i någon dörrspringa, men skam den som ger sig.

Jag fick även en bild skickad till mig häromdagen. Jag jobbade kväll och K hade lagt Elin, men hörde att det lilla livet inte ville sova. När K kom in i sovrummet hade Elin satt sig upp, fattat tag i spjälorna och dragit sig upp till halvstående. Hon var mycket nöjd. Det känns som det börjar röra på sig nu.