Greppvänlig

I nådens år 2010, omkring klockan 05.35 (alltså för bara några timmar sedan), blev jag väckt av ett idogt petande på armen. I mitt lätt komaliknande tillstånd klarade jag av att registrera att de var K och inte Elin som stod för väckandet. Petandet var för regelbundet och taktfast för att kunna komma från Elins i regel orytmiska rörelser.

Så varför blev jag då väckt så här okristligt tidigt? När jag tittade mot K såg jag hur hon pekade mot Elin som låg mellan oss i sängen. Hon åt. Ur nappflaskan. Själv. Utan att någon annan höll i flaskan.

Antydningar till att hålla i flaskan har hon haft ett tag nu, men hon har aldrig löpt linan ut. Nu såg det ut som att hon aldrig gjort något annat. Hon till och med reagerade på att jag hade vaknat, vred huvudet mot mig och gav mig ett sådant där underbart leende som hon lämnar ifrån sig på mornarna och när jag kommer hem från jobbet. Och hon spillde inte ens.

Hon börjar bli stor nu.