Tjuvtitt

Valvaka.

2010-09-20T18:38:00.000+02:00

Efter en bra bilresa till Stockholm, där vi lyckades hålla Elin på gott humör hela resan, fick vi sedan uppleva den förmodligen jobbigaste natten med henne hittills. Mest var det vårt eget fel så jag ska väll inte klaga egentligen, men eftersom jag får bestämma själv vad jag skriver här så blir det lite beklagande i alla fall.

Det första felet vi gjorde var att vi höll Elin vaken på tok för länge. Eftersom vi skulle sova över i kompisarnas övernattningslägenhet utan TV ville vi inte gå dit innan vi sett tillräckligt av valvakan för att se hur det skulle gå. Och när vi till slut insåg att det fanns tillräckligt många mentala kalhyggen med rösträtt för att SD skulle klämma sig in i riksdagen var klockan ganska mycket och Elin var helt förbi det stadie när hon somnar lätt och i stället trätt in i den fasen när hon bara gråter och är arg.

Nästa fel vi gjorde var att ta Elin till övernattningslägenheten och direkt försöka få henne att somna. Min teori är att eftersom hon inte alls varit där tidigare blev det nog lite konstigt för henne när det helt plötsligt inte fanns något runt omkring henne som hon kände igen.

Så det blev till att fortsätta med valvakan. Till slut somnade hon ju, men jag tappade så småningom räkningen på hur många gånger hon vaknade under natten. Och då är nog jag den som sovit mest i natt. K drog, som vanligt, det tunga lasset. Det är nog bra att hon börjar jobba snart så hon får vila upp sig lite.

Föräldraledigt

2010-09-19T10:22:00.000+02:00

Japp, nu är de igång då; mina Bonda-med-Elin-månader. Tanken är att jag ska vara jobbfri fram till början av februari nästa år men det hela är lite flytande och avgörs i slutänden av när vi lyckas få en dagisplats till Elin. Dessutom fuskar jag lite nu i början eftersom K har semester i två veckor och vi därmed är hemma båda två. Men snart så...

Vi har inlett vår gemensamma ledighet med en roadtrip Malmö-Karlskrona-Böta-Stockholm-Böta-Karlskrona-Malmö, där vi just i detta nu är på väg mot Sthlm. Bilåkning är en av Elins bästa grenar vilket är skönt eftersom vi allt som oftast flänger runt i landets södra delar. K snackade lite med grannen häromdagen och deras unge gillade varken att åka bil eller vagn, vilket vårt fall hade varit katastrof.

Angående Elins gående så har hon nu tagit ett stort kliv framåt (kass skämt, men jag kunde inte låta bli). Plötsligt en dag bestämde hon sig bara för att det var störtlöjligt att hålla i sig i möbler och annan fast utrustning och sedan dess har hon promenerat runt utan större besvär. Ett och annat fall blir det så klart, men än så länge har hon inte tillfogat sig själv några bestående skador.

Små, små steg.

2010-08-03T22:12:00.000+02:00

Igår hände det. 1 år, 1 vecka och två dagar efter att hon föddes tog Elin sina första stapplande steg utan stöd.

K och jag satt på golvet med Elin mellan oss. K släppte henne och plötsligt tog Elin några steg mot mig. 2-3 stycken blev det innan hon tappade ballansen och jag fick fånga henne. Vild glädje utbröt, minst imponerad verkade huvudpersonen vara.

Idag var vi hemma hos Daniel och Åsa. Jag och Elin var ute i trädgården för att övervaka Daniels grillning när Elin utan förvarning tog fyra steg innan hon bestämde sig för att försöka falla. Så det går framåt. Hon passade även på att leka med Rufus, Daniel och Åsas son, som är några månader äldre än Elin. De jagade varandra lite över golvet, Rufus gåendes och Elin krypandes.

Dessutom försökte Rufus pussa Elin, men hon spelade svår och vände bort huvudet. Jag får nog ta ett snack med Daniel. Rufus får faktiskt ta det lite lugnt, han kan ju inte bara kasta sig på tjejer på det viset.

Long time, no see.

2010-08-02T08:17:00.000+02:00

Här händer det verkligen inte mycket. Jag tänker inte skylla ifrån mig, jag har helt enkelt inte känt för att skriva på ett tag. Jag är dock inte riktigt redo att dra ut pluggen för bloggen ännu då jag har en känsla av att skrivlusten kan komma över mig framåt september igen. Då är det nämligen dags att skicka iväg K till jobbet igen så att jag kan få vara hemma med Elin. Som det ser ut nu kommer jag vara föräldraledig i knappt fem månader, vilket jag ser fram emot något enormt.

Jag har nu varit ifrån Elin och K i en vecka och sitter på tåget på väg mot Karlskrona för att träffa dem igen. Jobbet har varit ganska hektiskt denna veckan, så K tyckte att de kunde tära lite på hennes föräldrars gästfrihet. En idé som passade mig bra, eftersom jag ändå knappt skulle haft tid att vara särskilt familjär. Det är dessutom ganska skönt att vara själv hemma när jag vaknar efter ett nattpass och kunna driva runt i ensamhet och vakna i lugn och ro utan att få dåligt samvete över mitt dåliga morgonhumör.

Hur går det för Elin då? Snabbt skulle jag vilja svara. För några dagar sedan fyllde hon 1 år. Vad fan hände. Det var ju inte alls länge sedan jag och K hoppade in i Anna och Pärs bil och fick skjuts till KK i Malmö. Nu, helt plötsligt och utan någon som helst förvarning, har hon ett gäng tänder, hon ställer sig upp och står ibland utan stöd, hon babblar på som tusan och slänger till och från iväg ett nästan riktigt ord. De små babykläderna hon hade i början ser nu så små ut att det nästan är löjligt, vilket i sig är märkligt eftersom det känns som att hon inte har blivit så mycket större. En lätt känsla av panik fattar ibland tag i mig eftersom det går så jäkla fort allting.

Men ibland är Elin fortfarande alldeles, alldeles liten. Som när hon har somnat bredvid mig i Ks och min säng och jag ska bära henne till hennes egen. När hon då gosar sig riktigt nära mig och är helt avslappnad, tung i kroppen och helt lugn. Varje gång det händer älskar jag henne lite extra mycket och då är hon fortfarande min lilla, lilla tjej.

Liten bli större.

2010-06-28T15:24:00.000+02:00

Nu har hon varit med oss i lite drygt elva månader, den goda Elin. Och jösses vad det har hänt saker de sista veckorna.

Det började egentligen på mors dag med att hon för första gången kröp. Det gick långsamt och lite vingligt, men det skulle det snart bli ändring på. Den senaste veckan har hon förfinat sin förflyttning och har nu inte bara börjat få upp bra fart, hon forcerar numera trösklar och andra hinder utan synbar ansträngning.

Hennes ballans har dessutom blivit bättre. Detta har resulterat i att hon reser sig upp mot saker och ting. Än så länge står hon bara med stöd, men det känns som att de första egna stegen är på gång så smått.

Just nu är vi på en liten semesterresa till Småland och huserar i Ks föräldrars sommarstuga och har det gott. Som sällskap har vi två kompisar som vi vallar runt i landskapet och för tillfället är vi i Kosta för lite spontanshopping. Dessutom får vi lite avlastning, ibland är det skönt att kunna lasta över Elin till någon annan. Det enda jobbiga är att Elin verkar hålla på att lägga om sina sovtider, vilket gör det lite svårt att planera dagarna. Vi är inte riktigt på det klara med om det är en utveckling eller en reaktion på miljöombytet men det lär vi väll bli varse.

Till helgen ska Elin sova borta utan mig eller K för första gången. Vi ska iväg på två olika bröllop och Elin ska vara hos farmor och farfar. Som det verkar väntar de otåligt på att vi ska komma och lämna henne i deras vård.

Lite bilder

2010-06-10T11:41:00.000+02:00

Det var länge sedan jag lade upp bilder på Elin, så jag tog mig åtminstone lite i kragen och fixade några stycken.

I like to move it, move it!

2010-06-01T13:35:00.000+02:00

I söndags, på självaste mors dag, började Elin krypa. Själva premiären missade jag eftersom jag var iväg på jobb i Västerås, men hon var snäll nog att visa upp sina nya färdigheter för mig när jag kom hem framåt aftonen. Nu är hon ju ingen racer direkt, men hon förflyttar sig. Vi har länge trott att Elin skulle bli en rumphasare, hon har det liksom i generna, men till slut kom hon väll på att hon hellre sliter på knäna än på byxbaken.

Så nu börjar en ny fas i föräldraskapet; att ständigt ha koll på var hon finns. Tidigar har det ju varit väldigt smidigt och lätt: där hon lämnades kunde man även finna henne. Och det gjorde ingenting om det låg en skål med knappnålar några meter bort. Så är, så klart, inte fallet längre. Hon har dessutom kombinerat sitt krypande med ett nytt intresse; dörrfösning. Hon kan roa sig länge framför en dörr på glänt och sitter och drar den fram och tillbaka. Mycket intressant tydligen. Ännu har hon inte lyckats klämma sina fingrar i någon dörrspringa, men skam den som ger sig.

Jag fick även en bild skickad till mig häromdagen. Jag jobbade kväll och K hade lagt Elin, men hörde att det lilla livet inte ville sova. När K kom in i sovrummet hade Elin satt sig upp, fattat tag i spjälorna och dragit sig upp till halvstående. Hon var mycket nöjd. Det känns som det börjar röra på sig nu.

Pappa på heltid.

2010-05-19T07:48:00.000+02:00

I helgen som gick begav sig K iväg till Sthlm för att fira en kompis 30-årsdag. Kvar blev jag, Elin och Ebba. Faktum är att det var första gången jag varit själv med Elin en hel helg. Tidigare har det bara varit över dagen och några nätter har inte varit aktuellt. Jag får tillstå att det kändes lite nervöst.

Nu avlöpte det hela utan några som hellst problem. Kanske till viss del på att jag fuskade lite och satte oss alla i bilen och åkte hem till mor & far på fredagen. Jag fick till och med sovmorgon eftersom de glada farföräldrarna passade på att plocka upp henne på lördagmorgonen när de hörde att Elin vaknat. Kungligt.

Vi klämde även in två födelsedagar under helgen. Dels fyllde Ks pappa år så jag och Elin stannade till där en stund; Elin hade ju inte ätit tårta innan. Dessutom fyllde en kompis son ett år så vi passade på att klämma in oss även där.

Allt farande, aktiviteter och människor tog förmodligen ut sin rätt för Elin var föredömligt trött på lördagskvällen och somnade sött.

Ur mitt perspektiv blev det hela en bra helg. Det kändes väldigt skönt att vidimera att jag faktiskt reder ut det här med Elin. Det hade ju varit för kass om jag inte fixat det, men det är sällan fel med lite bekräftelse. Dessutom var det fantastiskt roligt att få vara "själv" med henne lite längre tid. Jag ser nu ännu mer fram mot föräldraledigheten.

Byteshandel

2010-04-21T16:11:00.000+02:00

Idag tog Elin ordentlig fart med en lek som hon småslipat på de senaste dagarna; nappbytet.

I stora drag går den ut på att hon tar sin napp och placerar den i min mun för att därefter ta tillbaka den och sedan upprepa alltihop. Väldigt roligt tycker Elin och skrattar, vilket ju gör att även jag tycker det är väldigt roligt.

Hon har dessutom varit mer gosig och kelig de senast dagarna. Detta i kombination med att hon lämnar gensvar på nästan allt man gör med henne gör att det är väldigt roligt att leka och trMsa med henne just nu. Då passar det ju extra bra att K jobbar en del av de dagar som jag är ledig, så att jag får lite egen kvalitetstid med Elin. Nackdelen är med det här uplägget är ju att jag och K träffas mindre, men det får vi väll ta igen senare.

Tittut

2010-04-08T23:22:00.001+02:00

Så till slut, efter lång väntan och inga problem alls faktiskt, såg då den första tanden dagens ljus. Eller de två första, för det kommer faktiskt två på en gång. I ärlighetens namn har jag faktiskt inte sett dem ännu, bara känt dem med pekfingret. Elin är helt enkelt inte så duktig ännu på att öppna munnen på begäran.

Det var K som gjorde mig uppmärksam på händelsen i morse när vi vaknade. En liten räfflig känsla i tandköttet i underkäken. Det hela resulterade i glada utrop från min och Ks sida vilket i sin tur fick Elin att skina upp och om jag inte vetat bättre kunde jag trott att hon var stolt över vad hon presterat.

Vi har trott ganska länge nu att det var tänder på gång. Så fort Elin tuggat lite mer än vanligt eller varit grinig utan synbar anledning eller haft antydan till feber har vi genast bestämt oss för att det var dags för tänderna att föra entré. Vi har haft fel. Så till slut blev vi helt överrumplade när de helt plötsligt dök upp utan minsta tandagnissel (förlåt, jag var tvungen).

Nu återstår att se när hon sia börja tugga mat. I nuläget ploppar alla omosade matbitar ut ur munnen igen, men nu kanske det snart blir ändring på det. Hon växer det lilla livet.

Tillägg på morgonen 100409.

Nu har jag sett dem. Det rör sig de facto om tänder och inte om något skräp som fastnat i tandköttet på henne.

Nya och nygamla framsteg.

2010-03-21T23:00:00.000+01:00

Det har hänt en hel del med Elin, rent utvecklingsmässigt, som jag inte har skrivit om.

Till att börja med så har hennes rumpa nu blivit så pass platt att hon sitter utan några som hellst problem. I början var hon som ett SAAB-mål (du bör ha gjort lumpen för att förstå) och föll bakåt så fort hon petades på, men så sakteliga har hon hittat ballansen. Nu sitter hon så pass stadigt att vi inte längre är skiträdda för skallskador när hon sitter på golvet.

Hon har dessutom börjat rulla. Mest från rygg till mage, men några gånger har hon även lyckats åt andra hållet. Detta har även resulterat i att hon numera ofta väljer att sova liggandes på sidan. Just nu ligger hon på magen på Hotel Fort Royals dubbelsäng och sover middag och verkar ha det hur skönt som hellst.

Hon är även betydligt mer uppmärksam på sin omgivning än tidigare. Hon kan sitta och observera människor runt omkring henne och ofta spricka upp i ett stort leende om någon tittar på henne. Framför allt andra barn verkar hon tycka är intressant. Samtidigt kan hon ibland vara väldigt skygg mot en del folk. I går klev vi in i hissen tillsammans med ett annat par och då fick Elin plötsligt för sig att mannen i det andra sällskapet var väldigt obehaglig och definitivt värd ett rejält gråt. Än så länge verkar det inte vara någon som tagit illa upp i alla fall.

Sol och bad, del 2.

2010-03-21T13:00:00.000+01:00

Ytterligare några dagars semester har passerat. Vi har bland annat klarat av en heldagsutflykt med 82-fots segelkatamaran och en dag i hyrbil. Och Elin har fortfarande inte blivit bränd i solen.

Seglingen gick över förväntan. Iförd sin, från Sverige medtagna, flytväst passade hon på att sova bort o stort sett hela seglatsen. Det var i stort sett bara när vi gjorde strandhugg som hon passade på att vara vaken. När vi var tillbaka på hotellet fick hon följande omdömme från en medresenär; hon är ju jättetyst och snäll. Bra jobbat Elin.

En hel dags bilåkande runt på de två öar som utgör Guadeloupe har vi fixat också. Bilbarnstol för små barn fanns att hyra för fem euro extra och airbagen gick lätt att koppla ur så det var inga problem alls att få med den lilla damen. Hon protesterade dock lite i början, då det visade sig att vinkeln på hennes babystol var på tok för upprätt, vilket fick som konsekvens att Elin mer eller mindre hängde i bältet i de kraftiga uppförbackarna som tidvis är högfrekvent förekommande på de Guadeloupiska vägnätet. Så fort detta var fixat återvände hon mer eller mindre till sitt vanliga bilglada humör.

Sammanfattningsvis kan jag bara (än så länge) säga att det funkar hur bra som hellst att ha med små barn på semester. Så länge man är införstådd med att man inte tar semester från barnet.

Sol och bad

2010-03-16T02:09:00.001+01:00

Just nu (när detta skrivs alltså) befinner sig Elin på sin första utlandssemester. Nu visade det sig att Elin är lite kräsen och inte nöjde sig med en weekend till London eller Prag. Nejdå, en tvåveckors solsemester på Guadeloupe i Karibien skulle hon absolut ha. Och som de curlingföräldrar jag och K är ville vi ju inte förvägra henne detta.

Turligt nog fick vi följa med, så nu sitter vi här i solen alla tre och har det jäkligt gott. Och eftersom den här bloggen primärt ska handla om Elin tänkte jag passa på att skriva lite om hur det är att ge sig iväg på semester med småbarn. Funkar det över huvudtaget eller bör man skita i alltihop, stoppa pengarna i en pensionsfond och sätta sig framför platt-tvn och kolla på Aktuellt i stället?

Jag måste säga att det än så länge fungerar över förväntan. Och vi är inte, som jag trodde, de enda föräldrarna som följer med sina babyungar på semester. Tvärtom. Redan på flygplatsen började det dyka upp små nyblivna barnfamiljer. Och när småbarn blir missnöjda vill de sällan vara tysta. Detta fick vi erfara under de tio timmar det tog att flyga hit. Jag tycker lite synd om de föräldrarna som sitter där med ett gråtande barn. Man vill ju inte störa sina medresenärer och så kan man inte få sitt barn tyst. Skönt att Elin höll sig lugn större delen av resan så att jag oxh K slapp skämmas.

När vi väl kom fram lade vi märke till fenomenet jetlag. Elin tog sovmorgon till klockan åtta...svensk tid. Vilket innebar att hon ville stiga upp klockan tre på natten. Chanserna att få henne att somna om verkade små på hotellrummet så jag fick ta en promenad på hotellområder mitt i natten för att få den lilla damen att somna igen.

Hur funkar det med solen och värmen då? Ganska bra får jag väll säga. Vi smörjer in Elin med Spf 50 och ser till att hon sitter i skuggan när vi är på stranden. Hon verkar bli lite tröttare än normalt i värmen, vilket resulterat i att hon tagit sovpauser på 2-3 timmar på eftermiddagarna. Detta har ofta passar även mig för då har jag också kunnat ta en liten tupplur.

Matbiten har vi löst genom att ta med oss rejäla mängder barnmat hemifrån. Det finns förvisso en del grejer att köpa här, men priserna är kraftigt över de där hemma och dessutom vill jag inte ge Elin bröstmjölsersättning med chokladsmak. Eventuellt kommer vi få köpa på oss lite burkmat men den är samma som hemma så där känner jag ingen oro.

Em bartenkokare har vi hyrt på hotellet så vi kan värma Elins vatten till ersättningen. Vad som hade varit bra att ha med sig är en liten termos så att vi kunde haft varmvatten med oss på de utflykter vi gett oss iväg på. En annan familj med baby hade ordnat det och det kändes himla smidigt.

I övrigt är Elin sitt vanliga goa och glada jag. Förrutom en incident när hon kräktes ner sina sängkläder har allt flytit på bra. Förhoppningsvis uppdaterar jag bloggen någon gång till under resan, men som vanligt får vi se vad som händer.

Greppvänlig

2010-02-22T07:29:00.000+01:00

I nådens år 2010, omkring klockan 05.35 (alltså för bara några timmar sedan), blev jag väckt av ett idogt petande på armen. I mitt lätt komaliknande tillstånd klarade jag av att registrera att de var K och inte Elin som stod för väckandet. Petandet var för regelbundet och taktfast för att kunna komma från Elins i regel orytmiska rörelser.

Så varför blev jag då väckt så här okristligt tidigt? När jag tittade mot K såg jag hur hon pekade mot Elin som låg mellan oss i sängen. Hon åt. Ur nappflaskan. Själv. Utan att någon annan höll i flaskan.

Antydningar till att hålla i flaskan har hon haft ett tag nu, men hon har aldrig löpt linan ut. Nu såg det ut som att hon aldrig gjort något annat. Hon till och med reagerade på att jag hade vaknat, vred huvudet mot mig och gav mig ett sådant där underbart leende som hon lämnar ifrån sig på mornarna och när jag kommer hem från jobbet. Och hon spillde inte ens.

Hon börjar bli stor nu.

Tidsslukare.

2010-02-18T20:59:00.000+01:00

Tusan bövlar vad tiden går. I stället för att blogga har dagarna gått åt till jobb, tv-spel, socialiseringsprocesser med personer i den riktiga världen och sömn. Och till Elin.

Hon tar ju en del tid i anspråk den lilla damen. På det stora hela är det ju så att hon på ett eller annat sätt är involverad i de allra flesta aktiviteterna jag gör, undantaget mitt jobb ochh det är ju så att även om hon gärna sitter i sin stol och plockar med diverse leksaker och köksredskap (nej, inga knivar, vassa gafflar eller varma våffeljärn) så stjäl hon både tid, uppmärksamhet och energi.

Hon får uppmärksamhet och lite prat vid matlagning, när vi tittar på TV sitter hon ofta med och behöver då ofta underhållas för att vara på optimalt humör. Hon tar tid i anspråk när Ebba behöver gå ut (eftersom det tar en stund att klä på en liten unge en mindre byrålåda med vinterkläder) och hon kostar dyrbara minuter när man ska iväg till bussen och man måste komma ihåg att packa skötväskan med alla bra-att-ha saker. Sen är det ju alla aktiviteter som är direkt riktade till henne, som matning, blöjbyten, bad och av & påklädning. Och det tar tid.

Trotts detta känns det som att jag hinner med ungefär samma saker som jag gjorde innan Elin föddes. Eftersom detta verkar vara en tidsmässig omöjlighet i klass med att springa 100 meter på strax under 4 sekunder anar jag att jag bara glömt bort vad det var jag lade tid på tidigare. Och att jag nu prioriterar annorlunda eftersom jag inte upplever att jag saknar tid till något. Så det är nog som det sägs; när man får barn får man nya prioriteringar. Tur är väl det.

Febervarm.

2010-01-31T22:48:00.000+01:00

Så har den kommit till slut; Elins första dokumenterade feber. 39,3 är toppnoteringen än så länge, vilket resulterade i en barnalvedon levererad bakvägen. Sen åt hon och somnade, så vi får se vad som händer.

Hon har inte visat några andra sjukdomssymptom såsom hosta, röda ögon eller märkliga utslag. vad hon däremot uppvisat är ett ovanligt frekvent tuggande på saker och ting, vilket fått mig och K att dra slutsatsen att första tanden är på väg. Och att detta kan ge feber vet ju varje duktig småbarnsförälder. Således känner vi oss inte onödigt oroliga över febern, även om vi oftare än vanligt kollar av Elins allmäntillstånd. En aning grinigare och gråtigare än normalt, men med tanke på att hon oftast är gladast i stan innebär det inte så mycket att hon är på något sämre humör än vanligt.

Jag lär få tillfälle att återkomma. Antingen skall det firas att tanden kommit, eller så ska det skrivas om någon sjuka hon dragit på sig. Vi får helt enkelt vänta och se.

Nattliga äventyr.

2010-01-23T22:36:00.000+01:00

Klockan var strax midnatt och jag hade just kommit hem från jobbet. Tänderna var nyborstade och linserna låg i sitt etui på hyllan i badrummet. Medan jag klädde av mig byxor och tröja hörde jag de tunga, regelbundna och lugna andetagen från K, Elin och Ebba. De sov gott alla tre och snart skulle även jag få krypa ner i sängen och få några timmars sömn efter en lång dag på jobbet.

Just som jag skulle dra undan täcket i sängen hörde jag hur Elins andning ändrades till en mer orolig rytm. Det kom tre hostningar, men det var inget jag direkt höjde på ögonbrynen för eftersom hon varit lite hostig senaste dagarna.

Sen kom det. Kräkljudet. K for upp ur sängen som om hon blivit stungen av ett bi. Faktum är att hon var uppe ur sängen och klarvaken innan jag ens hunnit börja röra mig i riktning mot Elins säng. En fantastisk mamma.

Elin har egentligen aldrig kräkts ordentligt innan. Ett och annat minimalt småkräk direkt eftermatningen, men inte ens något att notera. Nu tog hon igen de många missade kräkupplevelserna. Det var inte så att hon höll på och ulka, men med in enda kräkning lyckades hon träffa allt i sängen utom sin gosekanin och det luktade inte hallon.

Så det blev till att spola av det värsta som hamnat i Elins väldokumenterat långa hår, torka av resten av henne med babyvåtservetter, riva ur alla hennes sängkläder och placera dem tillsammans med hennes pyjamas så långt från vårt sovrum som möjligt (minimerar luktfaktorn) och sedan till slut gå till sängs. Elin fick sova hos oss resten av natten eftersom vi inte var särdeles pigga på att bädda om hennes egen säng.

Hur tog Elin detta spektakel då, kanske ni undrar. Det kan ju var ganska chokerande att vakna av att man kräks och sedan bli upprykt ur sängen och snabbduschad och avtorkad mitt i natten. Tja, om ni kollar in bilden nedan så får ni se ungefär vilket humör hon var på under hela händelsen. Bilden är inte tagen vid tillfället, utan illustrerar bara hennes sinnesstämning.

Oj då...

2010-01-23T20:00:00.000+01:00

Tusan vad tiden går. Och ingenting skriver jag. Dåligt är vad det är.

Efter förra inlägget ville Anna att jag skulle lägga upp bilder på Elin och Ebba. Jag kikade igenom mina bilder och hittade egentligen bara en bild som jag kände för att publicera. Så för att det inte skulle bli så tomt slängde jag in lite andra bilder med. Håll till godo.

I stridens hetta

2010-01-13T20:40:00.000+01:00

Så har Elin fått sin första synliga skada. Knappt synlig förvisso, mest en knappt märkbar rodnad i pannan.

K hade varit ute på den dagliga långpromenaden med Ebba och hade självklart Elin med sig. När de kommit hem och K höll på att ta av Elin sin overall fick Ebba ett av sina tokspel. De inträffar lite då och då och brukar i regel innebära att hon springer fram och tillbaka som en galning och vill bli lekt med. Nu var det ju inte riktigt läge för K att med liv och lust kasta sig in i leken, vilket gjorde att Ebba till slit kom en aning när. Så pass när faktiskt att hon till slut trampade Elin i pannan under en av sina passeringar.

Elin tog incidenten ganska dåligt. Även om Ebba är en väldigt liten hund gjorde det självklart ont och dessutom blev hon nog ganska rädd. Storgråtet togs fram och enligt uppgift ska hon ha vädrat lungorna ganska bra en stund. Till slut var det hela dock bortglömt för Elins del och hon blev sitt vanliga glada jag igen.

På grund av händelsen hamnade Ebba i onåd hos K och fick matchstraff och utvisades till sovrummet ett tag för att tänka över vad hon gjort. För sådan är hon (Ebba alltså), hon är väldigt bra på att reflektera över vad hon gjort och har fattat det här med handling och konsekvens. Ehhh...

För att vi inte ska få socialen på oss ska det tilläggas att det i normala fall fungerar väldigt bra mellan Elin och Ebba. Kommer Ebba in i rummet får hon ofta en blick och ett leende eller skratt från Elin. Och Ebba uppehåller sig ofta i närheten av Elin och de är klart intresserade av varandra. Det ska bli kul att se hur Elin blir mot Ebba när hon blivit lite större.

Lämnad hemma

2010-01-04T11:02:00.001+01:00

I lördags inträffade en stor händelse i Elins och mitt & K:s nya familjeliv. Elin blev barnpassad för första gången.

Förmodligen passerade denna milstolpe ganska obemärkt för Elins del, men för mig och K var det desto större. Tänk er själva; föräldrarna, som kan allt och vet bäst, lämnar bort sin femmånaders dotter till en person som känner henne hälften så bra. Ruskigt var ordet.

Personen som fick den stora äran och ansvaret var Elins mormor. Hon och morfadern hade kommit till Malmö på visit över helgen och K och jag tyckte att vi kanske skulle passa på att gå på bio och vara barn- och hundfria i några timmar.

Morfar skulle hälsa på K:s bror och lämnade mormor ensam med Elin och Ebba medan föräldrarna tittade på Avatar (som för övrigt kan ha varit bland de sämst investerade 220 :- på länge. Snygg,
men så otroligt förutsägbar handling.). På cykel på väg hem efter filmen berättade K att hon hade tänkt på Elin nästan hela tiden. Jag kan väll erkänna att jag i alla fall lyckades slappna av några gånger under de nästan fyra timmar som jag var borta från henne, men jag har ju betydligt mer träning på att vara ifrån Elin eftersom jag jobbar. Men vi kom fram till att vi inte hade varit oroliga för att mormor inte skulle ha klarat av situationen, däremot kände vi en viss oro för att Elin skulle ha varit skrikig och att mormor skulle ha tyckt att det var jobbigt att vara barnvakt. Kvällarna är nämligen den tid på dygnet då Elin riskerar att vara en aning kinkig och om hon då upptäckt att varken mamma eller pappa fanns till hands kanske hon skulle ta tillfället i akt att vädra lungorna.

Våra farhågor visade sig så klart vara helt ogrundade. Elin och mormor hade lekt en stund och sedan hade Elin ätit som hon skulle. Därefter somnade Elin som det barn hon är och när vi kom hem låg hon i son säng och såg ut som att hon överhuvudtaget inte hade reflekterat över att jag och K varit försvunna i flera timmar.

Jäkla unge.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går bra nu.

2009-12-31T12:29:00.000+01:00

Det händer mycket med Elin just nu. Bland annat är hon lite krasslig för första gången. Lite hosta, men det är inget som oroar och det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om.

Armarna har börjat gå som målsökande missiler på henne. Hon sträcker sig efter allt som finns någorlunda inom räckhåll i sin iver att upptäcka världen och hon har blivit betydligt bättre på att faktiskt greppa sakerna hon suktar efter. Dessutom har K och jag märkt en antydan till att hon faktiskt härmar oss en smula. Sitter vi vid köksbordet och läser tidningen vill hon gärna också ha en tidning att slita i och stoppa i munnen. För in i munnen ska den. Det mesta av det hon får tag i försöker hon smaka på, så nu får vi helt enkelt se till att det hon siktar på helt enkelt är för stort för att få plats innanför hennes läppar. Något sättande i halsen vill vi verkligen inte vara med om.

Härom kvällen satt K framför TV:n och bläddrade mellan kanalerna med fjärrkontrollen. Hon märkte då att även Elin aspirerade på att få sköta kanalbytandet. Som den visa mor hon är gav hon Elin en annan fjärrkontroll. Man skulle ju kunna tro att det var pedagogiskt bra och riktigt på alla sätt. Det visade sig dock att den lilla damen inte nöjde sig med vilken fjärr som helst och hon gav sig inte förrän hon fått sätta klorna i fjärren till TV:n. En bestämd liten unge är det tydligen vi lyckats skaffa oss.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Veckans pryl

2009-12-30T23:28:00.001+01:00

Jag bestämde mig för att ta bort "Veckans pryl" från bloggen. Det blev för bökigt att sitta och leta upp nya bra saker hela tiden. I stället kommer jag publicera prylar i inlägg när jag hittar något jag tycker är roligt.

Pappabloggtävlingen

2009-12-30T14:37:00.001+01:00

Jag har ju glömt att berätta hur det gick i tävlingen "Årets pappablogg" som jag var med i för ett tag sedan. Jag vann inte och har inte riktigt koll på vilken plats jag slutade på, men ett snabbt överslag baserat på de röster jag sett pekar mot att jag kom på en hyfsad placering, och ni var många som röstade på mig.

Tack för det allihop.

Hos frisören blir man fin?

2009-12-29T19:42:00.001+01:00

Vid fem månader fyllda blev det idag dax att på allvar ta till saxen. Vi har småklippt lite i nacken tidigare eftersom hon tovar till håret något kopiöst ibland.

Nu var det dags för luggen. Den nådde lixom ner till nästippen och även om det var väldigt sött var det även ganska opraktiskt och irriterande för henne att få hår i ögonen för jämnan. Ibland har vi satt upp det, men håret är så tunt så hårgrejerna brukar lossna efter ett tag. Och alla vet ju att små barn och små grejer inte skall kombineras.

Så Elin placerades i barnstolen i köket, K tog fram saxen och sedan skreds det till verket. Elin var ganska trött och inte alls med på noterna, men efter några minuter hade ett par centimeter hår fallit till golvet.

Resultatet? Nja, det ser bättre nu några timmar senare när det är lite tillrufsat.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Frånvaro

2009-12-27T18:34:00.002+01:00

Julfirande sätter inte bara familjelivet på prov, utan även bloggandet. De senaste dagarna har inneburit en lång rad besök hos släkt och vänner och det har satt sina spår. Både hos Elin och hennes föräldrar. Vi är lite trötta och slutkörda allihopa. Dessutom missade Elin sitt allra första besök från tomten. Hon tyckte att det var läge för mat just som besöket bokstavligt talat stod för dörren och missade därmed hela grejen. Turligt nog hade tomten den goda smaken att trotts detta lämna en hel hög med trevliga klappar till henne.

I morgon blir det återreasa till Malmö och sedan drar vardagen igång igen. Ska bli ganska skönt att få komma hem till son egen säng och sina egna rutiner igen. Jag tror Elin håller med.

- Posted using BlogPress from my iPhone.

Matvanor

2009-12-17T23:16:00.003+01:00

Elin har nu i några veckor fått börja så smått med "riktig" mat en gång om dagen. Riktig stod i förra meningen inom citations-tecken av en anledning, mycket beroende på att jag inte kallar matberedar-mosad potatis, morot och palsternacka för riktigt mat. Men man ska ju börja någonstans.

Första gången hon bjöds på något som inte var i totalt flytande form serverades det puréad potatis. Smaken verkade hon inte ha några problem med, däremot syntes det vara betydligt svårare att komma underfund med vad det var vi ville att hon skulle göra med det vi placerade i munnen på henne. Det rullades mycket med tungan och mycket av det som passerade hennes läppar på väg in, kom även ut samma väg igen eftersom hon mest satt och snurrade runt maten med tungan. Så småningom kom hon dock underfund med att det som resulterade i flest glada tillrop fråm K var när hon svalde ner maten och jag tror att hon då insåg att det var just svälja vi ville att hon skulle göra.

Sedan dess har det för det mesta fungerat bra Det enda hon inte har uppskattat än så länge var jordgubbarna som K, i ett missriktat försök, piffade upp lite havregrynsgröt med. Förmodligen var de aning för sura för Elin smaklökar och det hela resulterade i en hel rad miner vi aldrig sett tidigare.

Utav det som syns på bilden ovan är det bara gröten vi provat än så länge. De båda burkarna är tänkta som nödmat att ha med i skötväskan. Vi vill ju inte skämma bort henne för mycket, så oftast får hon hålla till godo med hemmagjorda rotfruktspuréer. Vilket går ner med god aptit. Vilket egentligen inte är så konstigt. Mat är mat och hon är ju faktiskt vår unge.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julmys

2009-12-15T01:06:00.001+01:00

Kvällen aktivitet bestod i att jag, K och Elin slog följe med Karins äldsta brors familj och begav oss till Tivoli i Köpenhamn. En ruskigt enkel sak för oss Malmöbor, men ändå blir det inte av så särskilt ofta. Om jag inte minns helt fel var jag senast på Tivoli någon gång på högstadiet, när vi som varit skolpoliser åkte det som belöning för att vi med fara för våra egna liv hjälpt andra stackars elever att i så helt skick som möjligt ta sig över det ljusreglerade övergångsstället utanför skolan.

Köpenhamn i allmänhet blir det dock lite oftare, men nu var det inte staden i sig som jag tänkte skriva om, utan just Tivoli. Anledningen till att vi åkte dit var att de varje år julpyntar hela anläggningen efter konstens alla regler och om man inte lyckas komma i julstämning är det nog inte ens värt att försöka.

Extra glada blev vi när vi gick förbi en liten butik och mannen som stod utanför bjöd på rom-spetsad glögg. BJÖD! Skulle det hänt i Sverige? Knappast. Vissa saker är helt enkelt bara bättre i Danmark.

Så vad tyckte Elin om utflykten? Förmodligen ingenting. Hon passade på att ta en fyra-timmars tupplur, så hon noterade överhuvudtaget inte att hon för första gången i sitt liv åkte utomlands. Och här gör vi oss till.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Fångad av en stormvind

2009-12-15T00:21:00.002+01:00

Om man har en dotter med mycket hår kan man mycket roligt. Hon tyckte nästan att det var lika roligt som vi tyckte.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Volymknapp?

2009-12-11T22:34:00.001+01:00

De senaste dagarna har Elin förfinat ett av sina läten; glädjeskriket. Det kan komma lite när som: när hon får syn på mig eller K, i slutet av ett slumpmässigt joller eller bara så där helt appropå när man minst anar det. I kväll lyckades hon få in en hel rad skrikanden på rad samtidigt som vi gjorde fatala försök att titta på På Spåret. Jag tror att vi missade hälften av programmet bara för att vi inte hörde vad Luuk och Lindström sade.

Det gick inte att få henne att sluta och egentligen ville vi ju inte att hon skulle tystna. Varje gång hon ger ifrån sig ett ljud baserat på glädje blir man ju varm i hela kroppen. på något sätt ger det en bekräftelse på att hon faktiskt har det bra och att man trots allt inte är helkass som förälder.

För i slutänden kokar det ner till just det; Elin ska ha det bra och vi vill vara bra föräldrar som hon kan stå ut med i en stor del av hennes liv. Just nu verkar det som vi lyckas.

Men ändå...varför beställde vi ingen volymknapp på ungen?

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Blötdjur

2009-12-08T10:19:00.001+01:00

Efter att ha jobbat en hel natt sitter jag nu här och väntar på att K ska komma hem från träningen så att jag kan gå och lägga mig. Just nu känner jag mig förvånansvärt pigg, kanske till viss del på grund av att jag stoppat i mig några bitar choklad så att jag blivit lite lagom sockertoppad. Jag har hört att det ska vara det bästa så här strax innan man ska sova. Tydligen förbränner man just choklad som bäst när man sover...

I går var det babysim igen. Den här gången fick vi med oss kameran så att vi kunde dokumentera spektaklet.

Elin börjar vänja sig allt mer vid vattnet. Dessutom börjar hon vänja sig vid att hon har en kropp och det faktum att hon faktiskt har viss bestämmanderätt över hur armar och ben skall röra sig. Vid vissa övningar placeras en leksak i vattnet framför barnen och tanken är att de ska vilja ta leksaken. Om barnen inte rör sig ska vi inte flytta dem närmre leksaken, men om de sparkar lite med benen "simmar" vi dem mot den åtråvärda plastgrunkan.

Till att börja med har Elin väldigt sällan visat något större intresse för den presenterade leksaken, utan brukar fokusera mer vad folket på bassängkanten håller på med. Dessutom har hon tidigare inte rört sig speciellt mycket, vilket har resulterat i att hon mest legat där på mage och guppat.

Nu verkar hon dock ha fattat vad det hela går ut på. Hon sprattlar på med benen och för därmed lite skjuts framåt. Hon sträcker ut armarna mot prylen, men sen blir det svårare. Armrörelsen renderar ofta en mindre svallvåg som effektivt puttar iväg leksaken från henne igen. Så det fick bli så att jag fuskade lite och såg till att hon fick tag i det hon jagade, så att hon skulle få lite belöning för sin möda.

Efter att vi badat klart framförde K lite synpunkter på mitt säkerhetstänkande. Tydligen är det så att så fort jag tittar bort från Elin, tex. när jag ska hålla utkik efter andra badande småbarn att inte krocka med, sänker jag med en dåres envishet ner hennes ansikte mot, och ibland under, vattenytan. Men än så länge har jag i alla fall inte hört något klag från varken Elin eller simläraren och de borde ju veta vad som är okej. I alla fall Elin. Dessutom har jag ju i min ungdom tävlat i simning (vilket kan ses på min sälformade kropp) så jag anser mig ha full koll på vad som händer i vattnet. Så det så.

Nu borde snart K vara tillbaka, så jag ska ta och börja sänka min ämnesomsättning och försöka gå in i sleepmode.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Årets pappablogg

2009-12-06T22:54:00.000+01:00

Tjuvtitt har lyckats gå och bli nominerad som en av de tävlande i en tävling, Årets pappablogg. Väldigt roligt tycker jag. Gör nu en hårt arbetande pappa glad och klicka på bilden nedan och rösta på Tjuvtitt.

Jag vill även passa på att tacka Penny för att jag blev nominerad. Bara det är en ära.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Julkort

2009-12-06T14:56:00.002+01:00

Som alla vet tvingas nyblivna föräldrar skriva på ett avtal strax efter förlossningen där de under straffansvar lovar att under överskådlig framtid använda fotografier på sina egna barn som julkort. Så är det!

I mitt fall hade det ändå varit en självklarhet att göra just så, eftersom just jag och K har den sötaste ungen av alla ungar i hela världen. Jag vet att det är så eftersom jag ser henne varje dag och därmed är högst kvalificerad att göra den bedömningen. Jag anser mig även vara totalt objektiv i just den åsikten.

Så därför införskaffades diverse julrekvisita och så var saken klar. De korten som publiceras här kom inte med i den slutgiltiga gallringen, så ni behöver inte vara oroliga att ni redan ska ha sett bilden som snart kommer finnas i handeln som "Årets Julkort".

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Tittut

2009-12-05T16:02:00.000+01:00

Blöjbyte. Nu för tiden är det en ganska slentrianmässig aktivitet i mitt vardagsliv. Inte så att det är tråkigt; ofta blir Elin väldigt glad när hon ligger på skötbordet och får all min uppmärksamhet och det är ett ypperligt tillfälle att leka lite och få henne att småskratta.

I dag skulle jag plocka upp en grej som farit ner på golvet. När jag reste mig upp igen och gled in i Elins synfält fick jag en ingivelse och sade "Tittut". Ett leende spred sig över Elins ansikte och hon släppte ifrån sig ett försiktigt, lite gurglande skratt.

Tittut är förmodligen en av de mest klassiska lekar man kan sysselsätta ett barn med. Jag har prövat flera gånger på Elin, men aldrig fått någon direkt reaktion. Hon har väll helt enkelt varit för liten för att kunna uppskatta proceduren, otillräckligt utvecklad hjärna har varit min tanke. Men nu jäklar. Jag böjde mig ner igen och upprepade vad jag just gjort och nu kom det ett riktigt glädjeskratt från henne.

Och så där höll vi på. Jag kunde inte sluta. Eller, jo, så småningom kunde jag det. Men inte förrän jag hållit på så pass länge att jag förmodligen kommer få träningsvärk i låren i morgon.

Blöjbyten är av godo.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

"Borta bra men hemma bäst" eller "Högmod går före fall"

2009-11-28T21:35:00.000+01:00

För inte allt för lång tid sedan (jag har ju ändå bara varit pappa i drygt fyra månader) pratade K och jag stolt med varandra och konstaterade att det var så skönt att det aldrig var några problem att ha med Elin hem till folk. Hon var lika lugn, glad och trevlig som hemma och det var inga som helst problem att få henne att sova i, för hennes del, vilt främmande människors sängar medan mamma och pappa satt i ett annat rum och umgicks med sina vuxna vänner. Nöjda klappade vi varandra i ryggen och njöt av vilka bra föräldrar vi var. Detta var ju precis så som vi hade sagt att vi ville ha det och vi hade lyckats. Vi måste ju helt enkelt vara ganska bra på den här föräldragrejen.

Vårat trackrecord för de senaste besöken hemma hos diverse bekanta har varit förgörande för vårat tidigare så gigantiska parentala självförtroende. Elin gnäller, vill bara vara hos mamma och pappa, vill inte somna och när hon väll slumrar in varar sömnen bara en stund innan hon vaknar.

Så nu verkar det som att jag och K helt enkelt är totalt vanliga medelföräldrar, vilket ju verkar vara helt otroligt. Så ju mer jag tänker på det infinner sig en insikt. En insikt som jag förmodligen kommer ta till varje gång Elin går emot det som jag och K har "bestämt" ska hända under hennes resa mot vuxenvärlden: Det är bara en fas!

En fas. Nu känns det mycket lugnare igen.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Trött och grinig

2009-11-24T20:36:00.003+01:00

Den senaste tiden har jag jobbat på tok för mycket. Sju pass förra veckan, blandat dag och natt. Tiden hemma har i stor utsträckning gått åt till att sova, så jag har inte haft så mycket kvalitetstid med K och Elin. I går morse slutade jag kvart i åtta, sov tre timmar och gick sedan upp för att tvätta. Sedan kom en barndomsvän och hans sambo på besök och trotts att jag var trött blev klockan tisdag innan jag gick och lade mig. Sedan upp i morse igen för att jobba ytterligare ett pass idag. Så jag har inte haft så otroligt mycket tid för K och Elin på några dagar, så när det nu ikväll var dags att mata Elin anmälde jag mig som frivillig, så jag skulle få möjlighet att vara pappa en stund.

Kvällsmatningarna kan ibland vara lite stökiga. Elin är ofta trött vid det här laget och vill nog helst av allt sova. Hon klarar dock inte av att nå hela vägen fram till sömnlandet om hon inte får mat. Så när det blir dags att äta är hon ofta lite grinig och matningen kan ta en stund eftersom hon med jämna mellanrum lir irriterad och börjar gråta.

I normala fall är detta inget problem. När hon börjar protestera brukar det funka att byta flaskan mot nappen och att sätta henne upp i knät en stund. Sen är det bara att fortsätta. I kväll blev det inte alls bra. Hon ville inte alls sluta gnälla och förmodligen gjorde jag det hela värre genom att jag inte på något sätt kände mig lugn och harmonisk, utan helst av allt bara hade somnat själv. Så desto mer Elin protesterade, desto mer irriterad blev jag. Till slut kom K och frågade om hon skulle ta över, vilket jag med en lätt sur ton tackade ja till. Några minuter senare var Elin mätt och belåten och somnade sedan relativt omgående.

Ett litet sting av avundsjuka smög sig på mig när matningen fungerade så bra så fort Elin hamnade i K:s famn. Men när jag tänkte lite mer sansat på det hela är det ju inte så konstigt att K och Elin står varandra lite närmre just nu än vad jag och Elin gör. De umgås ju i stort sett under all ledig tid och känner förmodligen varandra ruskigt bra vid det här laget. De dagar jag jobbar ser jag ju i regel bara Elin några få timmar och har inte alls samma möjlighet att komma henne in på livet.

Detta är helt i sin ordning och något jag vet kommer svänga åt andra hållet när K börjar jobba igen och det är dags för mig att vara pappaledig. Förhoppningsvis är det då dags för mig att kliva fram och ta över när Elin är sur och grinig och inte alls vill vara med på noterna och K sitter där och är trött och sliten efter en veckas jobb.

Titta på andra pappabloggar och rösta på Tjuvtitt.

Greppvänlig

2009-11-20T13:29:00.001+01:00

Hon börjar bli en stor tjej nu, Elin. Eller, hon är ju fortfarande alldeles för liten för att ens äta själv ännu, bland annat beroende på att hon har lite svårt att hitta munnen ibland. Men det går framåt.

För tillfället jobbar hon hårt på att sitta upp utan stöd. Det går inget vidare, men det märks på henne att hon tycker det är roligt att betrakta världen ur ett annat perspektiv än ryggläget. Hon har sedan ett tag tillbaka börjat greppa saker med stor färdighet och det mest hon får i sina händer försöker hon stoppa i munnen. Tack och lov har hon inte börjat förflytta sig ännu, så har man lagt henne på ett ställe kan man räkna med att även hitta henne där en stund senare. Vilket gör det en aning lättare, då vi inte behöver plocka undan allt smått som hon kan sätta i halsen. Den dagen, den sorgen.

Det märks även att hon följer med mer i vad som händer runt omkring henne. Hennes blick fladdrar inte runt lika planlöst längre och hon är intresserad av mer än bara tända lampor.

Och det bästa av allt: så fort hon får syn på K eller mig spricker hon upp i ett stort leende. När jag har varit på jobbet hela dagen och kommer hem och möts av det leendet blir jag varm ända in i själen.

För övrigt har jag registrerat bloggen på en topplista för pappabloggar. Gå gärna in och rösta, eller om du är just pappabloggare; registrera din blogg.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Pappajobb

2009-11-15T22:29:00.000+01:00

Traditionellt sett ska ju pappor kunna vissa saker. Jag tänker på sådant som att måla hus, lära barnen att fiska, göra upp eld och leka vildsinta lekar.

Därför kände jag mig väldigt pappig och en smula manlig när jag i helgen på så gott som egen hand lyckades byta termostat på bilen. Utrymme och verktyg stod förvisso mina föräldrar för och lillebror använde en livlina och ringde en vän för att få råd (som visade sig vara fel), men i övrigt löste jag det hela helt på egen hand.

Nu är ju inte Elin tillräckligt stor för att uppskatta att hon har en sådan händig pappa, men tids nog kanske hon känner samma känsla för mig som jag känner för min pappa. Han har så vitt jag vet ännu inte gått bet på något av alla de handy-man-jobb som han gett sig i kast med. Han har skruvat på bilar, lagt golv, dragit elledningar, byggt ett eget garage från grunden och lärt mig fiska. En gång när jag var sex-sju år gammal kastade han en snöboll som träffade mig i ansiktet så jag fick näsblod. Mycket vildsintare än så ska man nog inte leka med sina barn.

Jag tror att det är en sådan pappa jag vill bli. Jag måste inte nödvändigtvis ge Elin näsblod, men jag vill bli en pappa som fixar punkteringen på hennes cykel, som bygger en schyst hylla till hennes rum och tar med henne ut i skogen på ett tältäventyr med öppen eld och korvgrillning.

Fram till dess får jag helt enkelt fortsätta fixa med bilen. Det har jag ju i alla fall rett ut än så länge.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Reklamglad

2009-11-10T23:55:00.000+01:00

I samband med de flesta reklamavbrott på TV här i bogrottan börjar antingen jag eller K att zappa i stället för att snällt titta kvar på budskapen. För ärligt talat är många reklamfilmer ganska tråkiga, för att inte säga direkt dåliga.

Ett undantag den senaste tiden är dock filmen som visas nedan. Förmodligen drar den min uppmärksamhet till sig för att den innehåller ett litet barn, men även bortsett från detta tycker jag den är fantastiskt rolig.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Fars dag

2009-11-08T21:57:00.001+01:00

Den första Fars-dagen där jag befunnit mig på den mottagande sidan är nu snart slut. Eftersom jag jobbade till fyra i natt blev det ingen väckning i ottan, vilket jag totalt uppskattar. Jag är ju ingen stor idol av tidiga uppvaknanden ens om jag fått sova en hel natt.

Premiärfarsdagspresenten innehöll en påse blandade godsaker i form av te, marmelad, mörk choklad och lite annat smått och gott. Dessutom fick jag inte en, utan två av den mest klassiska av alla gåvor som fäder får åp denna dag: slipsar. Detta klädesplagg, eller om man hellre vill kalla det en manlig accessoar, är inget jag bär till vardags, eller ens varje helg, men vid några tillfällen varje år åker den ändå på. Det var nu ett tag sedan jag köpte mig en ny slips, så två nya och synnerligen snygga slipsar kom väl till pass.

För övrigt är det en mycket märklig känsla egentligen, det här med att bli firad som far. Inte själva firandet, men att jag är far. Eller pappa i alla fall. Far låter så väldigt högtravande och så o-jag. Att jag blivit pappa har jag ju haft relativt klart för mig i lite drygt tre månader nu och dessutom hade jag i runda slängar 35 veckor på mig att förbereda mig innan det faktiskt var dags.

Ändå är detta med att vara pappa så otroligt omtumlande. Det är svårt att förklara hur Elin på så kort tid lyckats få ett så fast grepp om mitt hjärta. Jag tänker på henne så got som för jämnan, jag skrattar och oroar mig om vartannat. Känslan jag får när hon ligger och kikar om kring sig, får syn på mig och spricker upp i ett otroligt genuint leende värmer och gläder på ett helt fantastiskt sätt.

Oron gav sig uttryck härom morgonen när jag satt på tåget hem efter ett nattpass. Jag slumrade till ett ögonblick och drömde att jag satt på tåget med Elin i famnen. Jag känner hur Elin börjar glida ur mitt grepp och jag ser hur hon faller mot det hårda, kalla golvet. I samma stund vaknar jag med ett ryck och ger ifrån mig ett förskräckt litet utrop. I samma stund som jag vaknade insåg jag att det hela var en dröm, men ändå dröjde en panikartad känsla sig kvar en ganska lång stund efteråt.

Då kändes det mycket bättre att få lite trevliga farsdagspaket av en glad och jollrande dotter.

Min egen pappa fick ett telefonsamtal som grattis. Lite tråkigt, men avståndet till Karlskrona är lite väl långt för att ge sig iväg sådär över dan när man har jobbat sent. Hade han läst Sydsvenskan hade jag kunnat skicka en hälsning där, men eftersom han inte är skåning misstänker jag att han ytterst sällan är inne på deras hemsida. En tröst kan vara att jag skickat bud med lillebror, som kommer leverera en modest present så fort han får möjlighet.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Snön faller

2009-11-04T15:24:00.000+01:00

Säsongens första snöfall här i Malmö håller just nu på här utanför våra treglasfönster. Det lägger sig inte, men det är principen som räknas.

Så vad tycker då Elin om det första snöfallet i hennes liv?

She couldn't care less! Hon vill bara ligga på golvet och gladskrika. Tjejen måste uppenbarligen lära sig att prioritera.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Mysstund

2009-11-03T10:13:00.000+01:00

K har stuckit iväg för att träna. Ett perfekt tillfälle för mig och Elin att vara bara för oss själva och mysa och ha roligt. Så vad hittar vi på för något kul då? Jo, Elin sover och jag väntar på att hon ska vakna. Vilket förmodligen kommer inträffa strax innan K kommer hem igen.

Jäkla unge.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Skratt och gråt.

2009-11-02T17:29:00.000+01:00

I går ringde K mig på jobbet. Jag stod på sjukhuset och höll förhör med en stackare som vaknat av att det brann i det rummet han låg och sov i. Han hade förvisso klarat sig ganska bra, och var hyfsat nöjd med att han överhuvudtaget hade vaknat. Så när min telefon började sjunga i fickan var det med viss tveksamhet jag tog upp luren. Men jag såg att min kollega var beredd att ta över, så jag smet ut från salen och svarade.

Det visade sig att K hade fått Elin att skratta, något vi inte lyckats med tidigare. Ler gör hon stup i kvarten och hon är även fantastiskt duktig på att släppa ifrån sig glada ljud, men just skratt har lyst med sin frånvaro. Det var en härlig känsla att höra sin egen dotter skratta, även om ljudet kom ur en telefonlur. Det kändes som att vi hade en liten familjestund, trotts att vi befann oss några mil från varandra.

Sedan dess har vi försökt få henne att skratta igen, utan att få så mycket som en ryckning i mungipan som tack för besväret. Att det kommer igen vet vi ju, men jag vill höra henne skratta nu. Ljudet gör mig alldeles lycklig.

Idag fick vi även Elin att gråta genom vår påverkan. Fast jag är faktiskt helt oskyldig till detta, så det är mer sant att det var genom K:s påverkan. Eftersom det har varit en regnig dag blev det så att vi hamnade i soffan med en film.Samtidigt passade K på att klippa Elins naglar. Plötsligt hör jag hur K ger ifrån sig ett läte av förfäran. Samtidigt hör jag hur Elin drar efter andan och förbereder sig för ett "riktigt ledsen"-gråt. Och sen kommer ljudet som jag och K har lärt oss betyder att något är riktigt fel. Det är långt ifrån samma ljud som kommer över hennes läppar när hon är trött eller hungrig eller bara allmänt missnöjd. Det här gråtet visar klart och tydligt att något antingen gör ont eller har skrämt henne riktigt ordentligt. Det är inte ofta vi fått höra det än så länge, vilket vi så klart är väldigt glada för.

Som ni med stor sannolikhet redan räknat ut hade K klippt Elin i ena fingret. Ingen allvarlig skada på något sätt, ett litet jack längst ut på ena långfingret, precis tillräckligt djupt för att det skulle komma lite blod. Blodflödet upphörde så gott som omedelbart och gråten försvann även den ganska omgående.

K tyckte det var oerhört klantigt av henne att klippa så fel och jag misstänker att hon ett tag tyckte att hon var världens sämsta mamma. Men jag har på känn att det kommer hända mer än en gång att både jag och K kommer göra Elin illa på ett eller annat sätt. Vi väntar båda två på den gången då någon av oss går med Elin liggande på armen och råka gå för nära en dörrpost och därmed ser till att Elin får en smäll i huvudet som sticker ut utanför vår armbåge.

För det är ju så. Hur försiktigt man än är och hur mycket man försöker skydda sitt barn från olyckor och skador kommer man att göra misstag ett antal gånger. Nästan garanterat kommer jag så småningom sparka boll med Elin och skjuta henne i ansiktet. Eller jaga henne och ha jätteroligt ända till det ögonblick hon springer rakt in i ett bord.

Det man hoppas på är ju att det inte går så illa att det blir permanenta märken.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Babysim och vaccin

2009-10-29T12:15:00.001+01:00

Veckan har nu kommit till torsdag och den hektiska helgen och tidiga vecka 44 ligger nu bakom oss.

I måndags hade vi premiär för babysimmet. En mycket rolig upplevelse som gick alldeles galant. Fortsätter hon på den inslagna vägen kan hon förhoppningsvis utveckla en riktigt bra vattenvana så småningom Elin uppförde sig exemplariskt och gled runt i vattnet med mig som förare. Det är bara en förälder per barn som får bada så K och jag har sagt att vi ska försöka bada med henne varannan gång, vilket mitt schema verkar tillåta.

Tisdagen bjöd på vaccinering för Elin. Inte mot svininfluensan, det är hon för liten för, utan mot en massa annat, som polio, stelkramp och de tre pricksjukdomarna. En spruta i varje lår och enligt K som var med vid händelsen var det inget som Elin direkt uppskattade. Efter sprutorna har Elin varit lite gnällig och kinkig, men eftersom det kan bli lite biverkningar i samband med att kroppen lär känna sina nya inkräktare är det inget vi oroar oss så värst över. Klart är i alla fall att Elin velat ha mig och K närmre till hands de senaste dagarna. I vanlig ordning har K fått dra det tunga lasset, eftersom jag har den dåliga smaken att ge mig iväg till jobbet på hyfsat regelbunden basis.

I dag skulle jag varit ledig, men chefen lockade med ett övertidspass och eftersom pengar i plånboken alltid är trevligt ska jag snart bege mig iväg till Lund för att jaga bus. Ett inte helt självklart beslut det där med att välja att vara borta från familjen, det ger verkligen lite blandade känslor. Jag vill ju helst inte missa tid med Elin, men förhoppningsvis ska jag ju vara lite pappaledig så småningom.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Inte dop och sen dop

2009-10-25T22:38:00.001+01:00

En hektiskt helg ligger nu bakom oss. Lördagen bjöd på namngivningsfest hemma hos en kollega och hans sambo, som för några månader sedan blev stolta föräldrar till en son. De valde att inte döpa honom, utan hade i stället bjudit hem släkt och vänner på en fest. Det hela blev en rolig och mättande tillställning. Dessutom fick Ebba leka med sin favorithundkompis.

Vad gäller dop belsutade jag och K oss för att gå den andra vägen...alltså att döpa Elin. Så i dag var den stora dagen. Vi kände att vi inte var sugna på någon större tillställning, så vi bjöd in den närmsta släkten och några nära vänner till K:s föräldrar i Karlskrona och hade dop i samma kyrka som vi gifte oss i. Samma präst blev det till och med.

Dopet gick galant, även om Elin visade sitt missnöje med att okända män häller vatten i håret på henne. Talar för en stark integritet tycker jag. Efter gudstjänsten bjöds det på sedvanlig buffé hemma i K:s barndomshem. Efter vad jag såg var det ingen som gick från huset hungrig, men trotts det lär jag få äta paj på jobbet i några dar nu.

Jag har ju skrivit tidigare att jag inte tillhör den religiösa skaran. Det gör inte K heller. Så varför döpte vi då Elin? Till viss del beror det på tradition och för att glädja äldre släktingar. Men faktiskt gjorde vi det mest för Elins skull. Även om vi inte längre har en statskyrka är Svenska kyrkan fortfarande det dominerande (tror jag) trossamfundet i Sverige. Och när Elin så småningom blir lite äldre och själv kan börja avgöra om religiositet (är det ens ett ord?) är något för henne, känns det som att den helt "vanliga" kristendomen kan komma att ligga nära till hands. Om hon då redan är döpt blir det faktiskt lättare för henne att liksom bara fortsätta med nästa initieringsrit; konfirmationen. Och så småningom kommer hon kanske vilja gifta sig, kanske i kyrkan, och då är hon ju redan medlem i klubben, så att säga.

Dessutom har hon ju alltid valet att gå ur hela härligheten om hon känner att Svenska kyrkan inte är något att satsa på.

Jag och K vill även passa på att tacka våra föräldrar för hjälp med mat och logi under helgen. Tack även till er andra, som kom och firade dagen med oss. Och om Elin hade kunnat prata (eller över huvudtaget förstå vad det var som pågick idag) hade tackat för alla fina och bra presenter hon fick. De kommer alla komma väl till pass.

Nu är det dags att ta ut Ebba på en sista kisserunda innan jag kryper ner bredvid K i sängen. I morgon väntar ytterligare en fullspäckad dag med premiär på babysim, sjukhusbesök för röntgen av Elins höft och sen är det dags för mig att ge mig av till jobbet, medan K passar Elin och Elins ena kusin, medan den andra kusinen går på bio med sin mamma.

Förmodligen kommer vi somna lika bra i morgon som jag känner att jag kommer göra i kväll.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Och dagarna går

2009-10-24T00:01:00.007+02:00

Så har det gått ytterligare några dagar. Jag har jobbat dagtid hela veckan, vilket verkligen inte passar mig. Jag jobbar hellre tio nattpass än tvingas kliva upp ur den varma, sköna sängen klockan kvart i fem på morgonen. Framför allt under den här årstiden när det mörkt, kallt, ruggigt och allmänt deprimerande att behöva stiga ut genom dörren flera timmar innan solen ens haft en tanke på att försöka skänka lite ljus och värme till våra breddgrader.

Dagjobb, eller jobb överhuvudtaget, innebär även att jag inte hinner se så mycket av familjen som jag önskar. Det gör att den största kunskapskälla jag har till vad som händer med Elin är K. Hon gör förvisso ett bra jobb med att förmedla dagens händelser, men de är ändå inte riktigt samma sak som att få uppleva dem själv...så klart. Att få en berg & dalbana beskriven för sig är liksom inte riktigt samma sak som att åka den.

Vad jag försökt förklara nu i två stycken är att jag inte har så mycket att skriva om Elin. Så vad gör man då? Man lägger upp lite bilder så klart. De gör i alla fall mig glad.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Stiltje

2009-10-19T21:41:00.000+02:00

Det händer inte så mycket med Elin för tillfället. Hon växer inte riktigt så katastrofsnabbt som hon gjorde för några veckor sedan, hon har fortfarande inte lyckats vända sig, det är i stort sett samma sorts ljud som kommer ur munnen på henne som på filmen jag lade upp för ett tag sedan, osv.

Jag tror att hon samlar kraft inför ett utvecklingssprång. Att hon står inför en tröskel och försöker komma på hur hon ska komma upp på nästa trappsteg. Och vi har ganska kul under tiden vi väntar, men jag är ändå spänd på vad som kommer härnäst. Faktum är att jag knappt kan bärga mig till den dagen hon kan gå och springa, pratar och vill hitta på saker.

Så vi kan börja leka på riktigt.

För det är därför män skaffar barn.

Så att de kan få en lekkamrat att leka med och köpa coola och roliga leksaker till.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Och så snackas det om amning igen.

2009-10-14T23:28:00.001+02:00

Aftonbladet jobbar vidare på amningsdebatten. För ett tag sedan skrev jag om just det faktum att det i tid och otid förs fram åsikter om att kvinnor minsann ska amma sina barn om de inte vill att ungen ska bli sjuklig. Nu får professorn och läkaren Agnes Wold komma till tals och hon är av den uppfattningen att amning inte har någon betydelse för om barnet blir allergisk eller inte. Jag hittade dessutom en artikel på Smittskyddsinstitutets hemsida i ämnet som tar upp många av de åsikter professor Wold har. Utan att vara väldigt påläst i ämnet kan jag säga att hennes teorier åtminstone verkar vara logiska.

Dessutom är det intressant att höra en vetenskapligt bevandrad människa säga rätt ut att de råd de kommer med från bland annat mödravårdscentralerna i mångt och mycket verkar bygga på moraliska aspekter i stället för på medicinska fakta. En aning nervös blir man ju. Serverar de fler åsikter som inte har en stadig grund att stå på?

Sen är det inte så att jag tycker att amning är dåligt och modersmjölksersättning är Sempers gåva till mänskligheten. Amningen ger ett fantastiskt tillfälle för barnet att få en närhet och trygghet som förmodligen är ganska svår att slå. Och det är med stor sannolikhet inte några onyttigheter som serveras i bröstmjölken. Det jag menar är att amning kanske inte är den allenarådane faktorn för om barnet kommer växa upp till en frisk och sund samhällsmedborgare.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det rullar på

2009-10-12T00:37:00.000+02:00

Än så länge har Elin levt sitt liv ganska stilla. Hon ligger mest på rygg, tittar sig omkring och flaxar med armar och ben. Men nu har det börjat hända saker. När K var uppe i natt för att sätta i nappen låg Elin helt plötsligt på sidan...flera gånger. Och idag när vi satt och åt låg Elin på kökssoffan och tittade på. Vi ser då hur hon målmedvetet tittar åt sidan, för att sedan börja vrida hela kroppen åt vänster. Till slut låg hon helt på sidan, men kunde inte komma längre eftersom hennes arm var i vägen. Så nu blir det hårdträning så att hon lär sig komma runt ordentligt. Med andra ord är det dags att börja se upp var man har henne och inte lämna henne obevakad på utsatta ställen. Det har vi i och för sig varit ganska duktiga på innan oxå, men nu jädrar får man verkligen börja passa sig...och henne.

Ytterligare en liten utvecklingsdetalj är att händerna nu börjar söka upp saker att ta tag i. Tidigare har det varit betydligt mer slumpartade möten med saker runt omkring henne. Nu kan vi se en antydan till medveten styrning mot saker som hon vill undersöka.

Slutsatsen jag drar av detta är att vi nu får sluta upp att ställa farliga vätskor inom Elins räckvidd och helt lägga av med att placera henne intill den varma spishällen.

Hur ska detta sluta.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Lerstänk och solsken.

2009-10-09T22:11:00.002+02:00

Som sagt, vi var ju i Karlskrona några dagar. Passade på att hämta lite frisk Blekingeluft och motionera lite samtidigt. Jag, K, K:s pappa, Ebba och Elin gav oss iväg längs Lyckåleden, som går längs Lyckebyån från Lyckå slottsruin till Lyckeåborg. En promenad på ungefär i,5 timme i inte helt plan terräng.

Vi gick från mina svärföräldrars hur till Augerum, där vi gick på leden söderut, för att följa den till den gamla järnvägsbron norr om Kronokvarnen.

Vi drog sedan norrut igen och landade hos svärföräldrarna igen. K:s pappa var stolt förare av vagnen och Ebba gick gärna först för att visa vägen, även om hon inte hade en aning om vart vi skulle. Hon passade även på att göra sin favorituteaktivitet; bada. Lyckebyåns vatten dög hur bra som helst.

Bitvis var det ganska knepigt att ta sig fram med barnvagn, stigen var ganska smal och det dök upp ett och annat staket som vagnen behövde lyftas över. Dessutom var det rejält lerigt på vissa sträckor, men vad gör det när man har värsta terängvagnen.

I övrigt har det varit ganska lugnt de senaste dagarna. Vår planerade resa norrut blir nog inte av. Vi kom fram till att det är lite för jobbigt just nu, med vår lilla bil och allt. Så vi får spara oss ett tag. Till Karlskrona kommer vi iofs att bege oss, men det räknas ju knappt.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Tiden rinner iväg.

2009-10-07T20:33:00.002+02:00

Bloggandet har gått på sparlåga ett tag nu. Det hela började med att vi åkte till Karlskrona några dar, och där blev det inte mycket skrivet. Och nu har jag jobbat tre av de fyra nätter på raken som jag ska lägga under bältet och då blir det lixom inte så mycket tid över till att sitta vid datorn. Sociala familjekontakter kommer lite före och knappt det hinner jag med.

Nu är det ett nattpass kvar, sedan är jag faktiskt ledig i åtta dar. Vi planerar en roadtrip norrut, så om nu bor där kan det bli så att vi kommer in på ett besök. Ni lär få reda på detta på ett eller annat sätt.

Förresten; Försäkringskassan har blivit klara I morgon kommer jag få ersättning för mina pappadagar. Jag ringde till Fk och frågade hur det gick. Damen svarade snärtigt att de faktiskt hade 30 dagars handläggningstid. Därefter gick hon in i mitt ärende, noterade att handläggningstiden var uppe i 45 dagar och sedan lovade hon att det skulle skyndas på. Voila.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Att dansa med en myndighet.

2009-09-30T20:29:00.001+02:00

Försäkringskassan. Uppenbarligen fungerar det inte alltid riktigt som det ska där. Efter vad jag har förstått från andra föräldrar är det både nu och då som det inte klickar ordentligt. Det vanligaste syns vara upplevelsen av att kassan accelererar som en pormask.

Som pappa har man rätt att ta ut tio pappadagar och få föräldraersättning i tio dagar för att stanna hemma från jobbet och rå om sin nya familj. Jag använde mig av dessa i direkt anslutning till Elins födelse. Jag anmälde i laga ordning att jag hade för avsikt att nyttja dagarna, men sedan dröjde jag ett tag med att anmäla just vilka dagar jag ville ha ersättning för. Absolut inga problem det heller.

Sen ville de ha reda på hur mycket jag tjänar i lön varje månad, så att de visste hur mycket föräldrapenning jag skulle ha. Klart att de måste få reda på det, de måste ju ha något att utgå ifrån. Eftersom jag jobbar skift och i regel har ett antal övertidspass varje månad ordnade jag fram mina lönelappar för de senaste sex månaderna, räknade och hade mig och försökte komma fram till en summa som var så nära sanningen som möjligt. Man vill ju inte ljuga för myndigheten, framför allt eftersom jag måste försäkra att de uppgifter jag lämnar in är riktiga.

Till slut kom jag fran till en summa som verkade rimlig och fick jag iväg uppgifterna till deras internetsajt. Sen dröjde det. Och dröjde. Och dröjde lite till. Efter några veckor hörde jag av mig till dem och frågade varför det tog sådan tid; hade jag gjort något fel? Nej det hade jag inte, men de ju var tvungna att begära in löneuppgifter från min arbetsgivare, så att de kunde kolla så att de uppgifter jag lämnat var riktiga. Och det tog lite tid att få in de uppgifterna. Så egentligen var det inte Försäkringskassans fel.

Vad jag däremot tyckte var en aning konstigt var att de uppgifter jag lämnat, och som jag försäkrat var riktiga, var tvungna att kollas upp innan det kunde bli tal om några pengar.

Så den tid jag själv lade på att ordna fram mina gamla lönepappaper, räkna ut genomsnittligt ob-tillägg och övertidsersättning, den var alltså helt onödig? Varför är jag då tvingad att fylla i uppgifterna? Jag förstår att Försäkringskassan inte vill betala ut för mycket pengar till mig, men om jag ändå skall försäkra att de uppgifter jag lämnar är riktiga, vad är då vitsen med systemet. Nu blir det bara dubbelarbete. De hade varit så mycket smidigare om kassan i stället hade börjat betala ut ersättning så fort mina papper kommit in, baserat på de uppgifter jag lämnat och om det senare hade visat sig att ag gjort något galet kunde de enkelt antingen krävt mig på pengar eller gjort en extra utbetalning. Eller helt enkelt använt sig av ett system på sin hemsida där jag kunde skicka in min begäran utan att vara tvungen att fylla i mina inkomstuppgifter. Eftersom det ju ändå skall göras en kontroll.

I stället sitter jag fortfarande här och väntar på en ersättning som ingen kan ge besked om när den kommer.

Och lönen jag skulle ha fått de där tio dagarna jag var pappaledig? Jo, den var så klart borttagen samma månad som jag var hemma. Åt det hållet går det alltid snabbt.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Dagarna bara försvann, sen blev det utflykt.

2009-09-28T23:28:00.001+02:00

Att jobba tre nattpass i rad tar ut sin rätt. Jag har ingenting emot att nattjobba, men när det blir mer än två nätter i rad börjar jag känna att det tär. Det är inte så farligt när jag väl jobbar, men sen ska man försöka sova för att komma i form till nästa nattpass. Dessutom vill man hinna var en aning social med sin familj, vilket i mitt fall knappt är möjligt eftersom jag i regel behöver sova rätt länge.

Så för att få lite kvalitetstid efter sista natten beslutade jag mig för att helt enkelt skita i att sova när jag kom hem på morgonen. Jag har gjort det någon gång tidigare och det fungerar så länge jag inte känner mig helt slut när jag kommer hem och om jag ser till att hålla mig sysselsatt så jag inte sitter och somnar.

Så vi beslutade snabbt och lätt att vi skulle åka till Kullaberg på utflykt. Jag hade aldrig varit där innan och det är ju aldrig fel att vidga sina vyer.Så vi packade in hela familjen i bilen, något vi fått förvånansvärt bra rutin på vid det här laget, och styrde norrut.

Självklart tog vi ett stopp i Höganäs, det ligger ju ändå på vägen. Den här gången inhandlade vi lite nya tallrikar och jag hittade till slut en alldeles egen kaffemugg. Därefter fortsatte vi till Mölle, där vi lunchade på Mölle Krukmakeri, ett alldeles jättetrevligt café/krukmakeri med fantastiskt god silltallrik och tomatsoppa. Rekommenderas varmt.

Så småningom landade vi på Kullaberg utan att jag somat. Vi lastade Elin i bärselen och trampade iväg. För er som inte varit på Kullaberg kan jag berätta att det i princip rör sig om en stor klippa som stupar ner i havet. Naturen och berget är en aning speciell och jag hade riktigt trevligt under den dryga timmen som vi gick runt och tittade. En del bra bilder fick jag med mig hem oxå.

Körningen hem fick K stå för. Vid det laget kände jag mig ganska trött, eftersom jag inte sovit på nästan 24 timmar och så fort jag satt mig i baksätet slumrade jag in gott och vaknade inte förrän vi var i Malmö igen.

På det hela taget blev det en lyckad liten resa och vi har sagt att vi får åka tillbaka och utforska mer av Kullaberg en annan dag.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Som en riktig familj

2009-09-23T22:36:00.002+02:00

Dagens event var en kortare utflykt till Limhamn i södra Malmö. Allting söder om Malmö centrum är en ganska grå fläck på både min och K:s Malmökarta, så vi åkte dit bara för att gå runt och småspana lite. Överlag är det en ganska mysig och smått pittoresk stadsdel med låga hus och mängder med små butiker som säljer saker man kommer på att man saknat först när man ser dem.

Så där gick vi; jag, K, Elin i vagnen och Ebba i koppel intill oss. Som en riktig familj. Jag måste erkänna att det ibland är svårt att ta in att jag nu är så vuxen att jag faktiskt har en egen familj...jag är pappa, jag är gift med en mamma och tillsammans har vi ett barn. Smaka på det.

Och jag måste ju vara vuxen nu. Jag har ansvar för en liten jäkla unge, som just nu har utmärkta färdigheter i att:

Med små gnälliga ljud påpeka att hon är hungrig.
Äta färdigvärmd mat serverad i flaska.
Bajsa och kissa.
Sova.
Le och skratta.
Fixera blicken på slumpmässigt utvalda saker.
Ligga på rygg och sparka och vifta med armarna.
Ligga på mage och lyfta på huvudet en liten stund, innan det bli för tungt och hon med ett besviket gnäll tvingas lägga ner det på filten igen.

Detta är i stort sett allt hon kan. Jag vill inte påstå att hon borde kunna mer, detta ligger väl inom ramarna för vad ett snart nio veckor gammalt barn ska kunna. Vad jag menar är att det är så otroligt mycket mer hon behöver lära sig innan hon kan springa ut på någorlunda stadiga ben och själv börja bli vuxen. Och det är mitt, och några andras, jobb att se till att hon får möjlighet att lära sig alla de där sakerna. Så för att klara av resan mot Elins framtid vill det nog till att jag, i alla fall för det mesta, är ganska vuxen.

Det blir en lång resa. En lång, skrämmande, jobbig, utmanande och alldeles...alldeles underbart rolig resa.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Smelly girl

2009-09-22T22:49:00.001+02:00

Nu har vi hållit på med modersmjölksersättning i några veckor och det fungerar hur bra som helst. Elin äter som hon ska och växer så det knakar. K mår betydligt mycket bättre, har inte konstant ont och kan dessutom lägga en del av matningen på mig. Vilket jag verkligen uppskattar. Det ger en viss sorts närhet att få sitta med Elin i famnen och se till att hon får i sig den mat hon behöver.

Det här med ersättning har dock medfört en viss försämring. Tidigare vid blöjbytena, när Elin hade gjort mer än att kissa, luktade det svagt av senap. Thats it! Det gör det inte nu. Nu sprider sig en doft som påminner mig om vad det är som verkligen ligger i den där blöjan.

Detta är egentligen inget problem, bara en förändring. Och det vet ju alla som har gått igenom en omorganisation på jobbet att förändring är av ondo. Därför uppskattar jag inte upplevelsen av en Smelly girl på skötbordet, även om det på intet sätt är värre än att jag klarar av det.

För övrigt är jag ledig i några dagar nu, fördelen med att jobba skift och ha möjlighet att periodplanera sitt schema. Vi hade planer på att åka till Karlskrona och/eller stugan, men vi blir nog kvar här i Skåne och laddar om batterierna. Eventuellt blir det en tur till Ystad i morgon, för att inhandla kaffekoppar. Räkna ut vuxenpoängen på det, den som kan.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Kusinträff

2009-09-21T23:39:00.000+02:00

I dag har Elin träffat två tredjedelar av sina kusiner, K:s båda brorsöner. Träffat är väll kanske i och för sig att ta i, hon sov faktiskt i barnvagnen hela tiden. Dessutom var minstinkusinen en aning förkyld, så för att undvika att Elin blev smittad träffade vi dem i Beijers park, en bit från är vi bor.

Kusinerna är lite äldre än Elin, 4 och 1,5, så det finns helt andra möjligheter till lek med dem än det gör med Elin. Jag längtar verkligen till den dagen då hon blivit så pass stor att jag på allvar kan börja leka med henne och hon får ut något av det. Det är inte så att jag tycker att hon är tråkig nu, men hon är ju inte så tokigt aktiv och interagerande. Vilket väll får anses vara helt i sin ordning, med tanke på hennes ålder.

Dagens mest oväntade händelse: Vi såg en sköldpadda i dammen i parken. Faktiskt helt otippat.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det allra heligaste?

2009-09-20T21:44:00.000+02:00

Kyrkoval 2009. Lät mig säga det direkt; jag är inte religiös. Eventuellt kan jag slås av lite gudsfruktan när det är något jag verkligen önskar mig. Och jag kommer förmodligen bli synnerligen religiös den dagen jag är på väg att dra min sista suck. Jag är trots detta medlem i Svenska kyrka, förvisso mest av hävd och gammal vana. Detta medlemskap ger mig rätt att rösta i kyrkovalet...vilket jag har gjort.Varför? Jo, det ska jag förklara.

Jag har aldrig förstått vad kyrka och politik har med varandra att göra. Det ena har med tro och själavård att göra, det andra med förvaltning och utveckling av samhället att göra. Varför sossar och moderater står utanför församlingshemmet och delar ut valsedlar är för mig obegripligt. Så varför har jag då röstat? Det hela har bäring på Elin.

På senare tid har Sverigedemokraterna börjat marschera framåt. En av deras planer är att komma åt platser i olika kyrkofullmäktige. Detta kan de mycket väl lyckas med, eftersom det är så få som röstar i kyrkovalet. Lyckas då Sverigedemokraterna mobilisera lite folk som röstar på dem har de en ganska god möjlighet att bli invalda.

Som det ser ut nu kommer vi att döpa Elin, mest baserat på traditionella själ och i och med dopet blir Elin medlem i Svenska kyrkan. Vill jag att mitt (än så länge) oskuldsfulla barn blir medlem i en kyrka där främlingsfientliga och, i mitt tycke, ofta direkt rasistiska personer dikterar agendan? Personer som i många fall är emot att homosexuella ska få visa sin kärlek på samma sätt som hetrosexuella. Självklart vill jag inte det. Därför gick jag idag till valurnorna och gjorde vad jag kunde för att hålla Sverigedemokraterna, och andra mer eller minde extremistiska stollar, ute ur Svenska kyrkan.

Det verkar som om fler har gjort som jag. Och det verkar som om fler personer än 2005 har tagit sig till vallokalerna.

Det verkar som om demokratin ännu lever. Även i kyrkan

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Ljud i skällan

2009-09-19T21:57:00.002+02:00

Första filmklippet på jag lägger upp på bloggen.

Just nu låter Elin så här ganska ofta. Inte när hon ligger för sig själv, men om man ger henne lite uppmärksamhet kommer hon igång ganska snabbt. Varken jag eller K klarar av att motstå henne när hon är på det humöret, men å andra sidan, varför skulle vi.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Transportjakt

2009-09-17T23:01:00.000+02:00

Nu är det beslutat. En Volkswagen Golf är inte tillräckligt stor för två vuxna, ett barn och hund, barnvagn och hundbur. Som det är nu är bagaget fullt när barnvagnen är ilastat. Vilket innebär att vi har haft hundburen i passagerarsätet fram, eftersom barnstolen (ja, jag vet att det heter babyskydd, men då fattar ju inte vanligt folk vad man menar) sitter i baksätt.

Visst, det funkar. Till vardags när man bara ska åka på småärenden, eller bara transportera sig. Men ska vi vara borta några dagar, vilket ju inträffar lite då och då, och behöver ha mer än plånbok med oss, infinner sig utrymmesproblem direkt. Dessutom; att något fungerar behöver ju inte innebära att det är bra.

Vad vi behöver för att göra våra vardagliga biltransporter en aning mer okomplicerade är en kombi. Och, som det nu visat sig, inte vilken liten skitkombi som helst. Efter att ha kollat runt på lite olika firmor, mätt bagageutrymmen och provsuttit baksäten har vi kommit fram till att den enda bil som kan komma ifråga är en Volvo V70. Alla andra bilar har helt enkelt för små bagageutrymmen, eller så är bilen så pass otilltalande att vi inte vill äga den. Med andra ord verkar det som man snart ska bli ägare till en stor, trygg, hederlig familjekombi. Farligt många vuxenpoäng med andra ord.

Nästa steg är att hitta en bil som inte har rullat femton varv runt jorden, men som ändå går att köpa till ett hyggligt pris. Den får dessutom gärna finnas parkerad inom ett rimligt avstånd från Malmö, så vi slipper ta semester för att kunna åka och titta på bilen innan inköp. En snabb titt på nätet ger vid handen att det kan bli knepigt, men inte omöjligt. Men en aning jobbigt , eftersom det nu stundar en tid med kännande, klämmande och jämförande innan vi står där med en "ny" bil. Som dessutom bara kommer fortsätt kosta pengar så länge man äger och använder den.

Man kanske skulle åka buss överallt i stället...

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Den osynliga tråden

2009-09-14T18:42:00.003+02:00

Det här med barn kan vara helt fantastiskt. De senaste dagarna har Elin blivit mer och mer interaktiv med sin omgivning i allmänhet och mig och K i synnerhet. Hon jollrar och låter, ibland argt, men oftare än tidigare kommer det små glada ljud och tillrop. Och nästan alltid när man kommer fram till henne fäster hon blicken i mina ögon och ler.

Det är en otrolig känsla att få det där leendet, jag blir liksom varm i själen. Just då finns bara vi två och alla vardagsbekymmer är som bortblåsta. Det är som om en osynlig tråd förband oss och förenade oss i detta speciella tillfälle.

Och sedan pruttar Elin och förtrollningen är bruten.

Några dagar i stugan var verkligen skönt och vi fick möjlighet att ladda batterier som hade börjat sjunka till låg nivå. Några rundor i den småländska skogen, ett par liter kantareller och några glas vin med påföljande sovmorgon gjorde under för två småtrötta föräldrar. Att ha möjlighet att kunna komma bort från stadens ljud och larm är verkligen guld värt.

Och att kunna käka självplockade kantareller ett bra tag efteråt är inte så illa det heller.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Minisemester

2009-09-09T23:50:00.002+02:00

Jobb i morgon oxå, sedan packar vi in oss i bilen och drar till K:s föräldrars stuga i Småland. Tre dagar ledigt mitt i skogen ska bli gudagott. Ska jag vara helt ärlig är jag ganska trött för det mesta just nu. Det funkar bra så länge jag är ledig, men så fort jobbet blandas in blir det en helt annan grej. Det går ju liksom inte att ta en 20 minuters powernap vid första bästa tillfälle på jobbet. Är jag hemma kan man ofta passa på att sluta ögonen en stund när läget är lugnt och de där små, korta sömnpassen gör underverk.

Att K slutade med amningen/pumpningen var helt rätt beslut. Allt kring Elins matning är nu så mycket lugnare och både jag och K känner oss mer harmoniska. Det är faktiskt skönt att slippa se henne sitta och ha ont flera gånger varje dag.

På grund av brist på både dator och uppkoppling i stugan kommer jag inte uppdatera bloggen förrän jag är tillbaka i Malmö. Men håll ut, förhoppningsvis har jag mycket att skriva om när jag kommer tillbaka.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Hormonmonstret.

2009-09-08T23:38:00.004+02:00

Nej, hormonmonstret syftar inte på K, utan på Elin. I ungefär en vecka nu har hon varit full av hormonplitor, mest i ansiktet, men även på övre delen av bröstkorgen. För er som inte har en aning om vad jag snackar om kan jag informera om att hormonplitor är små röda prickar som företrädesvis finns i ansiktet. De är helt ofarliga och beror på en hormonomställning i kroppen på barnet och brukar försvinna av sig själva efter någon vecka eller så.

Men bara för att de är ofarliga behöver de ju inte vara klädsamma. Om jag ska vara helt ärlig påminner Elin bitvis om en prickig korv och är skrovlig och torr om kinderna och i pannan. Men, spelar det någon roll? Nej, hon är ju söt ändå. Dessutom verkar det som om prickarna är på väg att lägga sig.

I övrigt går hon för närvarande från klarhet till klarhet. Hon sover runt sex timmar på natten, äter som hon ska (även om bordsskicket tidvis lämnar en del övrigt att önska, det slabbas en hel del ibland), bajsar mellan var annan och var tredje dag (helt normalt, jo faktiskt!), skrattar ofta och verkar allmänt tillfreds med tillvaron. Hon har oftast inga problem att ligga själv i sitt baby-gym och stirra på de märkliga figurerna som hänger ovanför hennes ansikte och det är mer regel än undantag att vi kan lägga henne i sin säng på kvällen, stoppa i nappen och lämna henne utan att det ska skrikas och pipas. Ibland somnar hon ganska omgående, ibland ligger hon där inne på rummet och smålåter lite en stund, för att så småningom somna och sova sött.Jag tror att vi än så länge har fått en alldeles lugn och harmonisk baby på halsen.

Samtidigt är både jag och K medvetna om att det där kan ändras snabbt. Helt plötsligt är hon inget hormonmonster längre, utan ett helt vanligt monster, som skriker, gapar och gör vad det kan för att beröva sina föräldrar från den sömn de så gärna skulle sjunka ner i. Men om vi pratar tyst om det, så hon inte vet om att det kan bli så...ja, ni förstår.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Ensam igen.

2009-09-05T04:57:00.000+02:00

Så sitter man ensam här i lägenheten igen. Eftersom jag jobbar natt i helgen och i och med detta sover nästan hela dagarna passade K på att åka till Karlskrona igen och tog då självklart med sig Elin och Ebba.

Jag känner mig lite kluven inför detta. Det är skönt att det inte är någon hemma när jag sover, för hur det än är så stör det alltid lite att det är folk hemma som är vakna och jag slipper ha dåligt samvete för att jag sover bort dagen och inte umgås med K, vår dotter och vår hund.

Men det är samtidigt lite jobbigt, för jag saknar dem ju. Det är inte alls lika skönt att krypa ner i en tom säng som att få lägga sig bredvid en varm, gosig och sovande K.

Och trots att Elin inte är två månader gammal ännu har jag redan vant mig vid att gå bort till hennes säng när jag kommit hem, titta ner och se henne ligga där och sova, till synes tillfreds med tillvaron. Och att få ögonkontakt med henne när hon är vaken ger en lugn och trygg känsla som jag inte känt innan.

Men nu får jag i stället gå och lägga mig i den kalla, tomma sängen och inte ens en hund har jag som kan hålla mig sällskap.

Jag saknar dem...

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

I skymundan

2009-09-03T16:27:00.006+02:00

Det är lite synd om Ebba nu. Jag tror att hon känner sig lite bortglömd ibland. Hon är helt enkelt inte riktigt lika glad och pigg som hon var innan Elin kom in i hennes liv. Och i viss mån måste jag erkänna att hon har rätt. Ebba får inte lika mycket uppmärksamhet som hon fick innan.

Det handlar inte om att hon får färre eller kortare promenader än hon fick innan. Det rör sig mer om de där små sakerna man gör när Ebba kommer och puffar på en och vill ha lite uppmärksamhet och lek. Det fungerar ju inte alltid nu för tiden, eftersom jag och/eller K ofta har Elin i famnen. Ofta kommer Ebba tex. när vi sitter i soffan och matar Elin. Då är det ju synnerligen svårt att lägga ner Elin och bara börja leka med Ebba i stället. Eller så kan det vara när vi har Elin mellan oss i sängen och Ebba kommer och ska lägga sig på den platsen hon alltid haft; mellan mig och K. Det fungerar ju inte heller så bra, eftersom hon då per automatik skulle lägga sig på Elin, vilket varken jag eller K skulle uppskatta. Och Ebba verkar nu ha blivit lite smått deprimerad på grund av detta.

Jag vet inte om det är jag som lägger mänskliga känslor på min hund och tror att hon tar åt sig så otroligt mycket. Trots allt så är det en hund, ett flockdjur som för att överleva alltid infogar sig i flockens rangsystem. Och hon har alltid stått längst ner på skalan i vår familj/flock. Hon är inte någon Alfa-hona och de gånger hon har försökt klättra över mig eller K på ledar-stegen är lätträknade. Så varför känns det som att Elins uppdykande stör Ebba. Är det så enkelt som att hon inte har lika stor tillgång till sina flockledare längre? Har hon lite mer tråkigt än innan?

Så hur gör vi för att pigga upp Ebba nu då. Tja, i går kom det ett paket från H&M med lite kläder som K beställt. Vad kan man använda pappakartoner till? Jo, man kan lägga leverpastej i dem, stänga till och sedan visa för Ebba att det ligger något riktigt gott i lådan. Det fungerade utmärkt. Kartongen höll till och med för en vända till idag. Har man inga H&M-paket att tillgå får man helt enkelt se till att ge henne lite extra glädje när man väl har tid för henne. En favorit är hennes amerikanska fotboll i mini-format. Hon äskar att jaga efter den och när det sedan är dags att gå hem bär hon den i munnen hela vägen och verkar vara väldigt stolt över sitt byte. För det är ju så här glad som hon är här uppe till höger som jag vill se henne hela tiden.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Det stora leendet.

2009-09-01T14:27:00.003+02:00

Så har det kommit. Vi har väntat och väntat jag och K, precis som jag tror att alla nyblivna föräldrar gör. Jag pratar så klart om det första riktiga leendet. Och nu kan hon inte sluta.

Jag menar så klart inte att hon ligger och tokler hela jäkla tiden och får ont i käkarna. Men det går att få henne att le nästan när man vill. Ibland räcker det med att man sätter sig framför henne, ansikte mot ansikte, ibland måste man vara lite mer aktiv och tex. peta henne i magen och göra konstiga ljud. Men att hon svarar med ett leende råder det ingen tvekan om. Och eftersom barn lär sig ansiktsuttryck genom att imitera borde det ju innebära att vi ler mot henne lite titt som tätt. Slutsatsen jag drar av det här är att vi faktiskt tycker om vår lilla Elin. Vilket jag iofs inte känt någon tvekan inför, men bekräftelse på att man har rätt är ju aldrig fel.

Nästa projekt är att fånga leendet på kort, vilket än så länge visat sig vara ogörbart. Så fort kameran kommer fram slutar hon le. Om detta beror på att hon inte vill bli fotograferad eller på att hon tror att vi inte vill att hon ska le på bild vet jag inte. Hon har ju i alla fall inga ojämna tänder att oroa sig för.

För övrigt så kissade Elin på K i går i samband med ett blöjbyte. Första gången detta händer och jag är glad av två anledningar: 1) Det är (nästan) alltid roligt när någon blir kissad på. 2) Det var inte jag som blev kissad på!

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

De kom tillbaka.

2009-08-31T00:02:00.008+02:00

Så var ordningen återställd. Elin kom hem från Karlskrona och hon hade K och Ebba med sig. Märkligt vad mycket man kan sakna någon på bara några dagar. När de kom kunde jag inte på något sätt åta Elin vara ifred, jag var bara tvungen att gosa med henne. Och nu sitter jag vaken och väntar på att hon ska ha sovit klart så ho kan få ett mål mat, i hopp om att hon kanske sover resten av natten. Men just nu verkar hon inte vara så intresserad av att vakna.

Strax efter att Elin, K och Ebba hade landat i Malmö kom mina föräldrar på besök. De hade med sig en rejäl laddning mat som intogs med glädje. Pappa lade beslag på Elin och hon verkad trivas riktigt bra och gosade in ansiktet i sin farfars axel. Vi gick sedan ut allihopa; jag, K, Elin, Ebba, mor, far och deras tre hundar. Pappa körde barnvagnen och såg faktiskt ganska stolt och nöjd ut. Överlag tror jag att både mamma och pappa tyckte det var ett bra besök. De bor ju drygt 20 mil härifrån, så det blir ju inte så tokigt ofta.

Nu har Elin vaknat, bytt blöja, fått mat, rapat och somnat om igen. Jag tror vi har fått en ganska lätthanterlig liten unge och jag hoppas det håller i sig så.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Amningsdebatten är...

2009-08-28T21:21:00.005+02:00

...verkligen intressant att följa, i alla fall om man befinner sig i situationen.

Aftonbladet publicerade idag en artikel, "Amma, annars skadar du ditt barn" som innehåller en del intressanta åsikter. Medhjälpare på Amningshjälpen har enligt tidningen berättat följande till personer som ringt dem: "Modersmjölkersättning är helt artfrämmande. Hade min man föreslagit det så hade han fått en brödkavel eller en stekpanna i skallen" och på frågan om man skadar sitt barn om man går över till modersmjölksersättning har följande svar erhållits: "Ja, min personliga åsikt baserad på allt jag vet om amning är att det är en jättestor risk att du faktiskt gör det. Ditt barn kommer överleva, växa och bli vuxen och ha ett eget liv. Men inte riktigt med samma goda förutsättningar vågar jag hävda.

Att modersmjölksersättning är artfrämmande kan jag förvisso gå med på, men det är å andra sidan väldigt mycket av det vi stoppar i oss dagligen. Att damen på amningshjälpen sedan är beredd att misshandla sin man om han föreslår modersmjölksersättning tycker jag hintar mer om hennes bristande argumentationsteknik än något annat. Med tanke på att hon verkar anse att hon kan väldigt mycket om amning borde hon ju i stället för att ta till nävarna kunna lägga fram alla bra argument försin man.

När människan sedan påstår att det skulle vara en jättestor risk att skada sitt barn tycker jag att det känns som hon tar i så hon håller på att spräcka mjälten. Till att börja med har jag personlig erfarenhet av ett antal barn som i större eller mindre utsträckning fått ersättning och jag har än i dag inte kunnat se några stora skador på dem. Och om det nu hade varit så farligt kan jag inte tänka mig att kontrollsamhället Sverige skulle släppa igenom ersättningen som livsmedel till våra allra minsta.

Man blir ju mörkrädd att sådana människor får sitta och ge råd till personer som ringer in för att få råd och stöd angående något som för många är ganska jobbigt. Snacka om att lägga sten på börda.

Näe, jag är så trött på alla amningsfascister som vill få folk att amma in absurdum. Jag tror att de allra flesta har bra koll på att modersmjölk självklart är det bästa du kan stoppa i din unge. Men när det inte fungerar, när allting i vardagen snurrar kring en strulande amning med smärta, ilska, håglöshet och sorg som resultat, tror jag ändå att barnet har större nytta av en ickeammande, lugn och någorlunda harmonisk mamma i stället för en mor som fasar inför nästa matning och knappt kan ta i sitt barn på grund av att det gör så ont att hålla det mot bröstet.

Då är det väll sjukt bra att det faktiskt finns ett alternativ.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Snart slutpumpat och gräsänkling

2009-08-27T19:11:00.004+02:00

Beslutet är fattat; det blir ingen mer amning eller pumpande. Från och med lördag blir det bara modersmjölks-ersättning för fröken Elin. Bröstpumpen har snart gjort sitt.

K har nu försökt att amma några gånger, men det fungerar helt enkelt inte. Såriga bröstvårtor och mjölkstockningar avlöser varandra och att behöva sitta uppkopplade mot bröstpumpen ungefär 6 timmar varje dygn utan att kunna flytta sig ur fläcken bara för att Elin ska få bröstmjölk är helt enkelt inte försvarbart, framför allt inte när det till och med gör ont att pumpa.

Barnmorskan på BVC såg till att läkaren skrev ut recept på en medicin som avbryter mjölkproduktionen. K tänkte hämta ut medicinen i Karlskrona i eftermiddags, eftersom hon åkt dit, men de hade ingen hemma förrän på lördag. Så några dagar till får hon stå ut innan hon kan koppla ner sig från pumpen.

Karlskrona ja. K tog Elin och Ebba med sig och åkte dit nu i eftermiddags. Hon ska på en kräftskiva på lördag, men eftersom jag ändå kommer jobba både då och i morgon tyckte hon att hon lika gärna kunde åka dit redan nu så hon kunde träffa sina föräldrar lite.

Faktiskt ska det bli skönt att vara själv hemma i några dagar. Klart jag kommer sakna dem, det gör jag redan, men möjligheten att få sova så mycket jag behöver eller kunna sitta vid datorn eller tv:n och ta det lugnt utan att bli störd av någon som ska matas är faktiskt ganska trevlig. Så nu är frågan vad jag ska äta i kväll. Pizza kanske? Känns slött, men nu kan jag slöa utan att få allt för dåligt samvete, i alla fall i några dagar.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova Viraltrafik. Snabbt och enkelt.

Mitt i natten.

2009-08-27T05:16:00.005+02:00

I går fick Elin välja kläder själv för första gången och då gick det så här! Klart att jag känner mig smickrad.

Anledningen till att jag är vaken så här dags, strax efter kl. 5, och dessutom sitter och skriver är att Elin just har fått mat och jag väntar på att hon ska somna ordentligt. Hon är lite hostig och om hon inte somnar in riktigt kommer hon bara att vakna igen och då måste jag eller K vakna igen så jag tänkte att då kan jag ju lika gärna stanna uppe några minuter extra för att slippa gå upp ur den varma, goa sängen en gång till. Ja, ni förstår säkert.

Jag är ledig idag och kommer bland annat ägna min fria tid till att gå med K och Elin till BVC och sedan ska jag även hinna med det årliga besöket hos tandhygienisten.

Elin sover igen, så nu tänker jag krypa ner bredvid K och värmeflaskan Ebba, som förmodligen har lagt beslag på min plats i sängen.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova V i r a l t r a f i k. Snabbt och enkelt.

För tidigt

2009-08-26T06:52:00.002+02:00

Jag är inte skapt att gå upp tidigt. Kroppen protesterar våldsamt och då har jag ändå fått sova i natt. Jag lider med K som måste upp varje natt och pumpa bröstmjölk. Nu har hon dessutom börjat hata det här med pumpningen. Det är jobbigt och obekvämt och hon känner sig fastbunden vid pumpen flera timmar varje dygn.

Men det är snart slut med det. K har eslutat sig för att sluta pumpa och även att det inte blir någon mer amning. Hon har provat några gånger nu och det fingerar helt enkelt inte. Hon får såriga bröstvårtor, det gör ont och hon spänner sig och blir orolig. Så nu kommer det bli modersmjölksersättning framöver, så fort hon har kunnat minska mjölkproduktionen. Det går ju inte bara att sluta tvärt, då kommer mjölkstockningen som ett brev på osten. Så snart går vi in i en ny fas; den där K kkan ta det lite lugnare och slipper sitta fastsugen vid en bröstpump.

Följ min blogg med bloglovin

Grattis!

2009-08-24T19:39:00.007+02:00

Idag fyller Elin 1 månad. En aktningsvärd ålder när man är så liten som hon är. Faktum är att hon aldrig varit äldre än så här. Jag överlämnar härmed mina hjärtliga gratulationer och tillönskar henne ett fortsatt bra liv.

Jag kan inte fatta att tiden går så fort. Helt plötsligt börjar jag förstå vad far- och morföräldrar snackade om när jag var liten. Ni vet, det där om att man hade växt så mycket sedan förra gången man träffades medan man själv tyckte att det hade ju inte gått så lång tid och man bara ville springa ut och leka. Jag kan känna den känslan när jag varit på jobbet en dag; att jag varit borta från Elin länge och missat en massa.

När jag sedan tänker liter mer rationellt på situationen inser jag så klart att det inte har hänt så otroligt mycket på de 10 timmar jag varit borta från hemmet. Överhuvudtaget går den lilla damens utveckling ganska långsamt. På intet sätt långsammare än den ska, men det händer ju inte så mycket så här i början. När hon är vaken ligger hon oftast och kikar lite omkring sig. Det som är roligt är att hon börjat titta mig rakt in i ögonen. Och småle... Hon ser så nyfiken ut när hon ser på mig, som om hon undrar vem jag egentligen är och vad vi ska hitta på framöver. Så klart förstår jag att det är jag som lägger värderingar och önskemål i den där blicken, men det känns inte mindre underbart för det.

Vill du har mer trafik till din blogg? Prova V i r a l t r a f i k. Snabbt och enkelt.

4 veckor

2009-08-21T22:19:00.006+02:00

Idag fyller Elin fyra veckor. Jag har varit pappa i fyra veckor. Helt otroligt. Tiden har gått så otroligt fort. Det känns som om vi kom hem från BB för bara några dagar sedan och ändå har jag hunnit lära känna det lilla knyttet ganska bra. Jag kan med enkelhet skilja hennes "Jag vill ha mat-skrik" från hennes "Jag är allmänt missnöjd med situationen-skrik". När hon vaknar känner jag om jag kan passa på att byta blöja innan maten eller om det inte är läge att vänta med att värma flaskan. Jag har utvecklat några små knep om jag märker att hon inte kan somna. Och jag längtar så otroligt till den dagen då hon börjar ge mer gensvar på mig. För om jag ska vara helt ärlig så är hon faktiskt ganska tråkig för det mesta.

Hon har egentligen bara tre aktiviteter som hon sysselsätter sig med. Hon antingen äter, sover eller ligger och tittar. Ibland skriker hon lite, men det är alltid kombinerat med någon av de tre huvudaktiviteterna. Bajsar gör hon också, högt och ljudligt så vi inte ska missa det. Men även den aktiviteten kombineras alltid med någon av de andra.

I övrigt hittar hon inte på så mycket. Så jag väntar. Väntar på att hon ska le mot mig, att hon ska börja göra lite andra ljud än bara skrik, att hon ska börja sträcka sig efter saker. Att hon ska börja sin utveckling mot en självständig varelse, som en dag inte har behov av mig mer än rent känslomässigt.

Vid fyra veckors ålder är det dags att börja ge D-vitamin. De klassiska AD-dropparna finns inte längre, man har kommit fram till att de små inte hade behov av extra A-vitamin. Lite synd, D-droppar ligger lixom inte lika naturligt i munnen. Uttalsmässigt då alltså. Rent ät-mässigt verkar det inte vara några problem. Elin slukade dem utan problem, fast vi får definitivt skaffa en bättre sked. Våra teskedar är faktiskt för stora för hennes mun. Tur att det finns en hel industri som lever på oss stackars föräldrar som vill ge det bästa till våra barn.

Slutligen vill jag påminna om Viraltrafiks hemsida. Ett lysande sätt att få mer besök till sin blogg, utan att behöva lägga ner tokigt massa tid på att besöka hundratals bloggar.

Trafikmjölkning och en god natt.

2009-08-21T06:48:00.004+02:00

Alla vill ju har fler besökare till sin blogg. Så även jag. Så när jag hittade den här, lite annorlunda trafiksidan, kunde jag inte låta bli att lägga en länk till den, även om det känns en aning fattigt.

Konceptet påminner lite om ett pyramidspel, fast det är gratis och det enda du kan vinna är fler besökare till din blogg/hemsida. Sidan heter Viraltafik och jag röstar för att du går dit med en gång.

I övrigt har natten varit lugn. Elin har sovit gott, så även jag. K har som vanligt varit uppe och pumpat bröstmjölk och passade då även på att ta Elins matning. Tack för det hjärtat, du ska få sova idag i stället.

Om ni undrar varför jag är uppe så tidigt och skriver beror det på att vi har tvättid...som jag borde påbörja i stället för att sitta här och skriva. Elin har bara en ren pyjamas kvar. Hon bajsar ner dem på löpande band...

Så trött, så trött...

2009-08-20T23:02:00.004+02:00

Att jobba tre nätter i rad direkt följt av ett eftermiddagspass, som sedan följs av ett kvällspass som sedan följs av ett dagpass som dessutom förlängs med fem timmar på grund av stök på stan samtidigt som man under sin lediga tid ska försöka avlasta K med Elin...det är helt enkelt ogörligt. Tanken var att jag skulle jobba dag torsdag och fredag och sedan ta ett kommenderat övertidspass på lördag oxå. Det blev så att jag tog semester torsdag fredag för att överhuvud taget överleva. Ingen på jobbet verkade klandra mig. Snarare fick jag uppfattningen att det mer än väl förstod att jag nog var en aning trött just nu. Kan bero på att många själva är, eller har varit småbarnsföräldrar, och jobbar skift i ett yrke där arbetstiden kan kastas om med ganska kort varsel.

Jag har märkt på mig själv att mitt tålamod har varit betydligt begränsat de senaste dagarna. Bristen på sömn gör mig väldigt lättirriterad, framför allt när jag varit tvungen att gå upp på natten eller tidigt på morgonen. Redan nu märker jag skillnad, efter att ha haft en ledig dag och kunnat ta igen lite sömn. Jag får nog hålla koll på det där. Även K har lagt märke till att jag varit väldigt kort i tonen ibland och hon tycker inte att jag är till så mycket hjälp när jag går runt och bara är småförbannad hela tiden.

Nytt besök på BVC idag. Elin växer som hon ska, hon väger nu in på 4600 gram, en ökning med 220 gram sedan förra veckan och hon är 56.5 cm lång. Det innebär att hon växt mer på längden än på bredden så att säga. Varken K eller jag är ju särskilt långa, så vi får väl se vad som händer.

K provade att amma idag igen. Det sket sig direkt. Ganska omgående fick hon ett nytt sår på bröstvårtan och då använde hon ändå ett amningsskydd av silikon. Som det ser ut nu kommer det nog inte bli mer amning och K är ruskigt trött på att pumpa bröstmjölk. Vad hon än beslutar sig för att göra kommer jag stötta henne i sitt beslut. Elin kommer inte avlida om hon inte ammas och förmodligen kommer K bli lugnare om hon beslutar sig för att vi kör med mjölkersättning framöver. Det säger hon även själv, men samtidigt vill hon så gärna att det ska fungera med amningen. Fortsättning lär följa.

Festivalbesökare

2009-08-18T21:50:00.008+02:00

Jag, K, Elin och Ebba har idag förärat Malmöfestivalen med ett besök. Förutom att där inte sprang runt en massa fulla fjortisar (klockan var fortfarande lunchtid och skolorna har börjat efter sommarlovet) så var det precis så hemskt som jag mindes det. Folk överallt som bara tänker på hur de själva ska kunna tränga sig fram och matos som slår emot en som en fallande tegelvägg tegelvägg. Ärligt talat: Langos, om det nu vore så himla gott och speciellt varför kan man då i stort sett bara köpa det från ambulerande försäljare?

För att ta oss in till centrum åkte vi buss med barnvagn för första gången. Det gick faktiskt bra, trotts att det var mycket folk på bussen. Detta är något som jag lagt märke till tidigare; på bussar är folk i regel mycket trevligare mot okända än de är annars ute i vardagen. När jag klättrade ombord var stod det folk i den där fållan som är tänkt som barnvagnsplats, men jag behövde inte ens säga något innan de nästan urskuldande tittade på mig och flyttade sig till

annan plats i bussen. En av dem reste sig till och med en gång till så att en äldre herre skulle få en sittplats. Det kanske rörde sig om ett ovanligt väluppfostrat exemplar av mänsklighet.

När vi efter en stund tröttnat på att stånga oss i stort sett blodiga mot de andra

festivalbesökarna drog vi undan till de lite lugnare kvarteren kring Rörsjöparken, där vi inmundigade en helt okej lunch på Café Element. Vi fick även besök av en törstig nyckelpiga.

Så småningom började vi promenera hemåt. Elin uppförde sig exemplariskt hela tiden och sov gott. Överhuvudtaget fungerar det lysande att ha henne ute i vagnen. Så länge man kör sover hon i stort sett hela tiden och skulle hon vara vaken så ligger hon oftast tyst och tittar storögt på världen runtomkring Vad det egentligen är hon upplever vågar jag däremot inte sia om.

Ett vakande öga

2009-08-17T13:10:00.005+02:00

Innan Elin föddes pratade jag och K om hur Ebba, vår hund, skulle ta det här med att vi plötsligt en dag kom hem med en lite hjälplös parvel som skulle glida in på ett bananskal och placera sig ett steg över henne i hackordningen. För vi var överens om att det var så det var tvunget att vara. Hundar är flockdjur och definierar andra i flocken som över eller under i rangordning. och hunden måste vara längst ner i rangordningen och inte få för sig att den kan bestämma i flocken. Än så länge har vår eventuella oro varit obefogad.

Till en början var Ebba ganska ointresserad av Elin. Hon nosade lite på henne någon gång, sedan har hon i stort sett låtit henne vara. Det är först nu de senaste dagarna som Ebba börjat visa intresse för det där lilla knyttet som ibland skriker, oftast sover och emellanåt äter och bajsar (ibland samtidigt).

Några gånger när Elin har legat i sin säng i sovrummet och jag och K inte varit där har vi hittat Ebba liggande antingen precis innanför tröskeln eller på sängen. Hon sover inte, hon ligger där och håller koll på vem som närmar sig Elins säng. Och i morse när jag hade lagt Elin i vår säng medan jag gick och borstade tänderna hade Ebba hoppat upp där och satt och vakade över henne när jag kom in. För Elin hade ju börjat gnälla lite och Ebba verkade tycka att varken jag eller K reagerade tillräckligt snabbt. Kan det vara så att Ebba har förstått att Elin är det senaste tillskottet till flocken och att hon behöver ses efter? Förmodligen. Himla gulligt av henne är det i vilket fall som hellst.

Malmöfestivalen - varför då?

2009-08-16T21:00:00.000+02:00

Så har den dragit igång igen - Malmöfestivalen. En i mina ögon ganska onödig företeelse som gör att folk tvingas gå och trängas med snorfulla, adrenalinstinna tonårsgäng som drar runt i horder på stadens gator så fort man vill in till stan för att inhandla någon nödvändighet som bara finns i de där små specialbutikerna som bara ligger i centrum. Dessutom är det knökfullt på alla tåg mellan Malmö och Lund och eftersom jag frekventerar nämnda tåg till och från jobbet är detta något som drabbar mig i allra högsta grad.

Eftersom mitt sommarkort på Pågatågen inte gäller längre skulle jag skaffa mig ett nytt periodkort. Jag tänkte som så att om jag ser till att vara på centralen 30 minuter innan tåget går borde det inte vara några problem att hinna lösa ett nytt periodkort. Jag menar en halvtimme är ju ändå ganska långt tid om man bara ska kila in i Skånetrafikens kundcenter och köpa ett periodkort, även om det är Malmö-festival och ganska mycket folk i rörelse.

När jag kommer fram till kundcentret är det tokgullt med folk där inne. Jag trycke ut en kölapp och får nummer 070. Tittar upp på nummertavlan och får till min fasa se att de nu betjänar nummer 493. Menar de på allvar att det är mer än 500 nummer före mig i kön? Det visar sig att räkneverket bara går till 499, sedan börjar man om på noll igen, men ändå tar det väldigt lång tid. Jag lägger märke till att de inte ens har alla kassor öppna. Visst, det är söndag, men det är ju ändå Malmö-festival så hade det inte varit smakfullt att manna upp ordentlig med tanke på hur mycket folk som förmodligen kommer vilja åka med Skånetrafiken? Efter 20 minuter har vi inte ens börjat närma oss nummer 070 och jag tvingas köpa en kontantbiljett i en automat för att kunna komma till Lund. Det suger.

Det rullar på

2009-08-15T22:30:00.004+02:00

Även andra natten gick som ensamförälder gick bra för K. Elin sov från 12 till 05, och var lugn större delen av tiden. Det känns skönt och gör att jag inte har lika dåligt samvete när jag måste åka till jobbet.

Jag går nu in på tredje nattpasset på rad och känner mig redan nu, kl. 22.30, trött och sliten. Undrar hur det kommer kännas vid fyra-tiden. Det brukar inte vara några större problem med nätter, men jag tror att sömnunderskottet jag hade redan innan jag gick på nattpassen har gjort jag nu känner mig extra mosig. Dessutom vill jag ju inte sova hela dagen hemma, dels för att jag gärna umgås lite med familjen, dels för att K ska kunna få i alla fall några minuter Elin-fri tid. Jag tror att det här med barn kommer kräva lite annan planering än vad som behövts tidigare.

Hon sov gott

2009-08-14T18:10:00.003+02:00

Natten gick bra. Elin sov som hon skulle och när hon var vaken var hon lugn och lätt att handskas med, så när jag kom hem var K glad och pigg och det kändes som om hon var en aning stolt också.

I dag har jag sovit nästan hela dagen, ska ju jobba i natt igen. Framåt eftermiddagen behövde K fixa och dona lite, så då kom hon in med Elin till mig. Hon lade Elin bredvid mig och hon sov sött. Efter en stund började hon gny lite och var på väg att vakna. jag tog upp henne och lade henne på min bröstkorg. Känslan när Elin då slappnade av och lugnt somnade om var väldigt härlig.

Nu sitter jag här i min ensamhet. K har åkt hem till sin bror och hans familj och tog Elin med sig. Jag föredrog att stanna hemma och vakna till i lugn och ro. Men jag längtar tills dess att de kommer hem, så vi hinner vara lite familj innan jag ska till jobbet igen.

Snart överger jag dem

2009-08-13T19:54:00.004+02:00

Om några timmar är det dags. Då överger jag min fru och vårt nyfödda barn för att bege mig till jobbet för första gången på tre veckor. Spänningen är olidlig.

K är lite nervösför hur det ska gå i natt. Både hon och jag är inställda på att det kan bli jobbigt för henne, när hon helt plötsligt är själv med Elin under längre tid än någon timme. Jag är förvisso säker på att K kommer klara av det bra, frågan är bara hur jobbigt det kommer bli om Elin sätter sig på tvären.

Även för mig känns det lite underligt. Sedan Elin föddes har jag inte varit ifrån min familj längre tid än det tar att åka fram och tillbaka till affären. Nu ska jag helt plötsligt vara iväg i flera timmar och dessutom nattetid. Det som känns mest frustrerande är att jag inte kommer finnas till hands om det skulle bli jobbigt här hemma. Men, skulle det gå helt åt skogen kan jag i värsta fall åka hem. Det är å andra sidan ingen hållbar utveckling i längden och ska jag vara helt ärlig tror jag att det kommer gå bra.

Vi var på BVC i dag igen. 4380 gram, en ökning med 240 gram sedan förra veckan. Elin följer sin kurva som hon ska och även i övriga aspekter verkar hon må bra. Precis som K och jag trodde med andra ord. Men, som jag skrivit tidigare, det är alltid skönt när även proffsen tycker att allt verkar vara som det ska.

Gåvomagneten

2009-08-12T21:37:00.011+02:00

Det är fantastiskt vad släkt och vänner är givmilda mot Elin. Mest blir det kläder, men även en del gosedjur och andra prylar. Kläderna lär definitivt komma till använd-ning. Den minsta storleken, 50, är redan för liten för Elin och hon knatar nu raskt vidare på storleksstegen.

I dag har vi haft folk här hemma i stort sett hela dagen. Det började i morse med att J kom hit och bjöd på frukost. Han hade även med sig I-or här till vänster, vilket både jag och K blev glada för eftersom I-or är vår favoritkaraktär från Nalle Puh. Om ni inte redan har köpt "I-ors lilla dysterbok", en samling riktigt härligt dystra citat ur Nalle Puh.

Framåt eftermiddagen kom min äldsta lillebror med sambo och dotter. De hade med sig några riktigt söta och färgglada plagg. K ville byta på Elin direkt, men lugnade snart ner sig igen. Vi brukar skoja om att Elin är K:s påklädningsdocka, men ibland undrar jag om det verkligen bara är på skoj...

Framåt kvällen dök min gamla barndoms-kamrat A upp. Han hade med sig

ytterligare ett gosedjur, i form av den väldigt häftiga Amöba-skallran. Hans äldre syster, som vi egentligen inte träffat så värst många gånger, hade köpt ett par härligt röda byxor och man blir verkligen glad när människor som inte står en jättenära vill visa att även de blivit glada över att Elin är född. Man blir en aning rörd.

I morgon natt ska jag börja jobba igen. Tre veckors ledighet övergår då till att bli vardag igen. K är lite orolig för hur det ska gå att vara själv med Elin. Mest tror jag att det handlar om att hon är osäker på hur det ska fungera om Elin vill ha mat medan K pumpar bröstmjölk, det är ju svårt att göra båda samtidigt. Och eftersom hon inte kan göra båda samtidigt innebär ju det att hon kommer få vara vaken längre, vilket kommer göra henne tröttare nästa dag, när jag ska sova för att kunna jobba nästa natt igen. Vi får helt enkelt se hur det fungerar. Det har ju löst sig för ett antal miljoner familjer före oss, så vi kommer nog att reda ut detta. Dessutom vet vi ju inte ännu om det verkligen kommer bli ett problem. Och sist, men absolut inte minst: jag har mycket stort förtroende för K när det gäller att reda ut jobbiga situationer.

En helt ounik unik unge, som skriker.

2009-08-11T01:15:00.003+02:00

Promenad med barnvagn inne i Malmö idag. Kombinerad shoppingrunda och motionspromenad. Dessutom var det skönt att komma ut lite nu när temperaturen hade sjunkit under den mentala kokpunkten.

Det kryllade av mer eller mindre nyblivna föräldrar och deras ungar på stan. Det fick mig och K att tänka till lite. Som nyblivna föräldrar har vi gått omkring och tyckt att det vi varit med om varit otroligt speciellt och att Elin verkligen är unik och att i stort sett ingen annan människa kunnat förstå hur vi känner. Kanske inte riktigt så översvallande, men nästan.

När vi såg alla andra föräldrar kom en helt annan känsla över oss. Det som varit så speciellt och nästan obegripligt för oss måste ju ha känts i stort sett likadant för alla. Det kändes nästan som om de andra föräldrarna stal lite av våra "speciellhet".

Under eftermiddagen och kvällen har Elin inte haft lust att sova. Eller inte kunnat, oklart vilket. Hon har bitvis legat tyst, men mest har det pipits, gråtits och gnällts. Inget har varit bra. Inte vagnen, inte sängen, inte bärselen, inte famnen. Mat har hjälpt en kort stund, sedan körde hon igång igen. Jag tog henne i bärselen och gick ut med Elin och Ebba och då sov hon så länge vi var ute, men när vi kom in drog hon igång igen. Detta har fortsatt nu under natten och hon har nu precis somnat, sedan jag fyllt henne med modersmjölksersättning.

Det blir jobbigt efter ett tag när det gråts under en längre tid. Jag känner mig uppgiven för att jag inte kan få Elin att må bra och sluta gråta och till slut börjar jag även känna irritation. Jag börjar till och med känna att jag inte tycker om mitt barn, i alla fall lite. Detta upphör så fort hon har en liten paus i sitt gråtande och helt plötsligt är hon världens gulligaste unge igen. Jag vet att de där mindre trevliga tankarna hör i hop med att jag är trött, men de är lika otrevliga ändå. Jag har mycket svårt att se att jag någonsin medvetet skulle kunna skada Elin, men det känns ändå väldigt obehagligt att känna en lätt aversion mot sin egen dotter. Skulle det sedan visa sig att hon blir ett kolikbarn, vilket jag verkligen, verkligen inte hoppas, så kommer min mentala ballans förmodligen sättas på hårt prov. Jag ser framtiden an med skräckblandad förtjusning.

Perspektiv, eller Vem gjorde alla små barn stora?

2009-08-10T23:29:00.003+02:00

Elin har fått mig att ändra perspektiv på saker och ting, även när det gäller storleken på barn.

När Elin precis kommit hem kom D och lämnade tillbak Ebba, som han och hans sambo passat medan K, jag och Elin varit å BB. Helt plötsligt hade vår lilla söta Jack Russel Terrier förvandlats till en stor, tung hund. Vi var verkligen förvånade, hon hade ju bara varit borta ett par dagar och ändå verkade det som om hon blibit dubbelt så stor.

Några dagar senare kom K:s storebror med familj på besök. Deras yngsta son, K, är lite drygt ett år gammal och jag har alltid tyckt att han varit så liten. Jag har fångat in honom när han kommit förbi, kastat upp honom i luften och snurrat runt honom så han tjutit av skratt. När jag gjorde samma sak nu vägde han helt plötsligt hur mycket som helst, som om han ätit en säck cement. Dessutom såg han så stor ut, nästan som en något kortare vuxen. Jag var nästan förvånad att han inte höll konversationer med mig.

Hur kan min uppfattning om sådana saker som storlek på min hund och andra barn ändras så mycket bara för att jag fått hem ett eget, litet, barn. Är det samma mekanismer som när föräldrar inte kan inse att deras barn inte är små längre? Kommer jag, när Elin är 18, förfasas över att hon vill ut och festa med sina polare och tycka att hon är min lilla flicka som borde stanna hemma och leka i flickrummet.

Eller kommer jag för länge sedan ha vant mig vid att hon alltid är ute på äventyr medan jag ligger hemma och är orolig för att något ska hända?

Dagarna går.

2009-08-10T00:15:00.000+02:00

Nu har jag varit pappa i över två veckor. Inte helt enkelt att greppa. Känner jag mig som en pappa? Helt ärligt så vet jag inte. Hur ska man känna sig?

Det jag vet är att jag ibland känner mig otroligt tillfreds i situationen. Det kan vara när jag matar Elin, när jag lagar mat åt mig och K medan Elin ligger och sover, när jag har tagit Elin i bärselen och går ut med henne och Ebba, när jag, K Elin och Ebba ger oss ut hela familjen på promenad. Kort sagt kan den där speciella känslan av att vara nöjd och tillfreds infinna sig lite när som hellst. Varför jag får den därkänslan har jag inte lyckats lista ut ännu. Jag kan inte säga om den är situationsbunden eller om jag tänkt på något särskilt när den kommer över mig. Men jag trivs med den och håller fast den så länge jag kan.

Jag börjar så smått få en känsla för hur den där lilla varelsen fungerar. Jag vet på ett ungefär hur länge hon kommer sova, jag vet oftast om hon gnäller för att hon är hungrig eller om det är något annat hon är missnöjd över. Jag hör på henne om hon är på väg att vakna eller om hon bara ligger och gnyr lite i sömnen. Sakta men säkert håller jag på att lära känna min dotter. En väldigt häftig känsla.

Ett litet frö av oro finns någonstans i bakhuvudet nästan hela tiden. Det handlar till viss del om stora saker, som om hon verkligen är frisk eller om hon har någon medfödd sjukdom som vi ännu inte upptäkt. Kommer hon få cancer eller kanske läs och skriv-svårigheter, vara med om en hemsk olycka eller bli mobbad?

Jag tror alla föräldrar delar den här oron. Den grundar sig förmodligen i att vi vill att våra barn ska ha det så bra som möjligt, men vi kan aldrig garantera att allt kommer bli bra. Vi kan helt enkelt kontrollera väldigt få detaljer i våra barns liv. Och det vi inte kan kontrollera känner vi oro inför.

Nu menar jag inte att oron är av den paralyserande sorten som gör att jag inte kan tänka på något annat. Men ibland kommer en liten, liten tanke: Tänk om det går åt helvete.

Så vad gör jag åt detta då? Jo, jag går till hennes säng när hon sover och kollar så att hon inte fryser, jag ser till att hennes blöja är torr så att hon inte får utslag i rumpan, jag ser till att hon rapar när hon ätit så hon inte får ont i magen. Massa små saker som jag kan ha lite kontroll över, så jag känner att jag ändå har lite kontroll. Och jag blir lite lugnare.

Kanske är det allt detta som är känslan av att vara pappa.

Vaken som fan

2009-08-09T03:29:00.004+02:00

För att besvara min egen fråge-ställning i slutet av förra inlägget: hon är vaken.

Här ska det minsann inte sovas något. Mätt, glad och ganska aktiv...nattaktiv.

Mamma sover. Ebba sover. Pappa vill sova.

En helt normal unge

2009-08-08T15:24:00.007+02:00

Tillbaka i Malmö sedan i förgår kväll. Skönt att vara hemma bland sina egna saker, sin egen säng och sin egen dator. Och att slippa ta hänsyn till någon annan än sin egen familj och dess behov. Missförstå mig inte, det var jätteskönt att vara hos K:s föräldrar i några dagar, framför allt då K blev sjuk. Vi fick bra avlastning och hjälp, bara en sådan sak som att slippa bry sig om att laga mat. Men efter ett tag kan det lätt bli för mycket, för många åsikter, för mycket tips. K och jag behöver nog lite tid för oss själva, med bara Elin, för att kunna hitta formerna i den här nya familjen. Och kunna fatta beslut utan att någon mer eller mindre utomstående lägger fram sin åsikt.

Besök på BVC i går. Det enda problem vi kände att vi hade var det här skiten med amningen. K vill gärna amma, men just nu går det bara inte. Men som jag skrivit tidigare, tanken är att vi ska pumpa bröstmjölk tills K:s bröstvårtor har läkt och sedan böra om från början och då ta det lugnt. Nu var vi lite oroliga för att barnmorskan skulle dissa oss och försöka få oss att börja amma direkt igen. Det är nämligen så det i stor utsträckning har känts med vårdpersonal; att de hela tiden pratar om det förträffliga med amning och att det är viktigt att amma och att amningen måste fungera och att det minsann ska ammas till höger och vänster och amning är det bästa...men det är ingen press...man får själv välja.

Därför var det så skönt när det första barnmorskan sa när vi berättade om problemen var: "Ja, ja, skulle ni inte få amningen att fungera så är det ju inte det viktigaste. Så länge Elin går upp i vikt som hon ska så är jag nöjd."

Och gått upp i vikt hade hon. Hon ligger nu fem gram över sin födselvikt, vilket är precis som det ska vara. Varken K eller jag hade någon känsla av att det var något med Elin som inte var som det skulle, men det var ändå en lättnad att höra barnmorskan säga att allt såg bra ut.

Det har även blivit så att Elin har börjat med napp. Jag och K hade sagt att vi skulle vänta ett tag, eftersom nappsugning kan påverka hur barnet suger på bröstet. Tydligen höll inte alla med oss om detta, för plötsligt när vi var hos K:s föräldrar hade Elin fått en napp i munnen. Nu gjorde inte detta så mycket egentligen, vi höll precis på att ta en paus i amningen för att börja pumpa och hade väl funderat på att Elin nog skulle bli lite lugnare om hon fick en napp att suga på. Det jag stör mig på är att personen som satte nappen i munnen på Elin visste att jag och K inte ville att Elin skulle ha napp, men tyckte väl att vår åsikt inte var så viktig. Det gjorde mig ganska irriterad och besviken på personen i fråga. Det var faktiskt mitt och K:s beslut att fatta om Elin skulle ha napp eller inte, men beslutet togs ifrån oss.

Idag har Elin haft en riktig sovdag. Hon har vaknat ungefär var fjärde timme för att äta och sedan somnat om igen. Vi får väl se om detta innebär att vi har ett härligt nattpass framför oss, eller vad som kommer hända.

Pumpa läns

2009-08-05T11:53:00.004+02:00

Det här med amning har tagit en ny vändning. Nu kör vi md amningspumen var fjärde timme och det funkar ganska bra. Det vänstra bröstet lider fortfarande av mjölkstockning, men K:s feber har gått ner och bröstet gör inte lika ont längre. Dessutom märker vi att det släpper ifrån sig lite mer mjölk nu än när vi började.

Sedan vi började pumpa (i går förmiddag, kanske en aning kort tid för att statistiskt säkerställa något) har vi bett Elin mjölersättning en gång och det var i natt. Då hade vi bara fått fram 40 cl bröstmjölk ooch hon ville så klart ha mer. Men bortsett från det bottennappet har vi lyckats pumpa ut så pass mycket att hon klarat sig bra.

Planen är att vi ska åka ner till Malmö i kväll, när solen sjunkit lite och gör det mindre stekande att sitta i bilen. Jag begriper inte vad vi tänkte på när vi köpte en bil utan AC. Nu är det förvisso snart läge att skaffa ny bil, en Golf är i minsta laget när man är två vuxna, ett spädbarn och en hund. Det funkar bra så länge vi bara behöver ha med oss barnvagnen och något smått, men ska det packas mer några andra större prylar blir det problem. Så det är väll bara att fortsätt längs familjestigen och se till att skaffa en kombi och därmed samla på sig en näve vuxenpoäng till.

Hittade en härlig sida där de säljer grymt sköna tygdockor. Kommer garanterat inhandla en sådan.

Prylar

2009-08-04T13:55:00.000+02:00

Det blev en amningspump. K:s mamma hyrde en på sjukhuset och den är elektrisk, surrar lite förnöjt när man slår igång den och fungerar ganska bra.

I syfte att få K:s bröstvårtor att läka har vi faktiskt tänkt att bara köra med amningspumpen ett par dagar. Vi får se hur det fungerar, jag tror nyckelordet just nu är flexibilitet. Första körningen med pumpen resulterade i 80 ml bröstmjölk och då hade vi pumpat från båda brösten. Om detta är mycket, lite eller mycket lite har varken jag eller K någon som helst aning om. Någon som vet?

Vi märkte dock att det ena bröstet, det vänstra, ville släppa ifrån sig betydligt mindre mängd mjölk än det andra. Och det finns en liten hård knut i just det bröstet. Så att det kan ligga en mjölkstockning i botten och lura känns som ett inte helt otroligt scenario. Det skulle kunna förklara K:s feber. I vilket fall som helst så masserar vi medan det pumpas och hoppas att knuten skall lösa upp sig. Och skulle Elin inte bli mätt på den bröstmjölk som vi pumpar ur så får vi helt enkelt komplettera med bröstmjölksersätting.

Förrutom amningspumpen har jag haft premiär på en annan pryl; bärselen. Jag har förvisso fuskanvänt den lite inne, men nu satte jag Elin i selen, tog Ebba med mig och gick ut på en promenad. Elin var nyäten med den mjölk som vi precis pumpat ur K och sov gott hela rundan. Jag kände mig som en mycket stolt pappa när jag gick runt i villakvarteren med barn och hund. Dessutom fick jag ju visa upp att jag klarar av lite multitasking.

Om någon undrar varför jag inte har slängt med några bilder i mina senaste inlägg så beror det på att jag inte har tillgång till min egen dator nu när vi är hos K:s föräldrar. Det blir förhoppningsvis bättring på den fronten när vi är tillbaka i Malmö.

Sjukt

2009-08-04T10:24:00.010+02:00

Nu har vi huserat hos Elins mormor och morfar i Karlskrona sedan i lördags kväll. Ganska skönt med färdiglagad mat, trädgård och ordentligt med utrymmen. Ganska jobbigt att vara påpassad och att inte kunna vara bara den nya familjen. Eftersom vi har en del problem med amningen kommer det även en hel del råd, tips och idéer, allting i största välmening. Ibland blir det dock lite jobbigt att inte få sköta saker själv. Det mesta har jag och K dessutom redan pratat igenom innan och att då behöva börja om diskussionen från början tar onödig energi.

Jag förstår att K:s föräldrar gör allt för att vi ska ha det bra här och oftast känns det så också. Men ibland tror jag de glömmer bort att vi faktiskt är vuxna och vana vid att ta hand om om själva. Det är förmodligen helt mänskligt. Jag misstänker att jag kommer ha mycket svårt att släppa taget om Elin när det är dags för henne att pröva sina egna vingar. Tack och lov är det ett antal år till dess och under tiden ska jag göra vad jag kan för att se till att hon är rustad för att möta livet, med alla val, sorgestunder och glädjeämnen.

K har haft feber sedan igår. Det är en av anledningarna till att vi är kvar i Karlskrona. Lite oklart vad febern beror på. Hon har ingen hosta eller annat som tyder på förkylning och inga influensasymtom, förutom lite ont i knälederna. Vi funderar på mjölkstockning, men vi är osäkra på om det är det. Varken K eller jag kan känna några knölar i brösten, möjligtvis en antydan till hårdhet på ett ställe, men inget mer. Hon kämpar på, men det blir så klart ännu jobbigare att amma när man inte är frisk.

Såren K har på bröstvårtorna läker inte och det gör ruskigt ont när Elin tar bröstet. Så för att försöka minska slitaget på bröstvårtorna testar vi sedan i går att använda bröstvårtskydd. Det gör förvisso mindre ont, men det är uppenbart att det blir svårare för Elin att få i sig någon mjölk. Vi har gjort så att K börjar med skydden på och ammar med dem i 5-10 minuter. Därefter tar hon av dem och då är brösten "uppvärmda" och det gör mindre ont. Vi funderar även på att skaffa en amningspump, så att K kan få ur mjölken utan att nöta på bröstvårtorna.

Elin blir mer och mer medveten om sin omgivning varje dag nu. Hon tittar mer aktivt än tidigare, då hon mest låg och flackade med blicken. Nu fastnar den på än det ena, än det andra. Företrädesvis rör det sig om ljuskällor som lampor och fönster, men några gånger har hon fastnat med blicken på mitt ansikte och tittat mig in i ögonen. En härlig känsla infinner sig.

Avslutar med dagens länk. Får en att fundera en extra gång på om vi verkligen ska skaffa ett syskon till Elin så småningom.

Ironi i högform

2009-08-03T20:48:00.006+02:00

Saxat ur artikel i Sydsvenskan:

Ambulansen åkte ut på en rutinmässig cykelolycka. Men när den kom fram fann personalen inte bara en skadad 57-åring utan även en pistol i hans väska. Han säger att han skulle ha den för eget skydd, säger Jonas Bergman, inre befäl vid Malmöpolisen. Olyckan inträffade vid 17-tiden i korsningen Lundavägen-Hornvägen i Malmö. Mannen, som kom på en cykelväg, rullade rakt ut i vägen och in i en passerande personbil.

Alltså, om man är så pass mån om sitt liv och sin hälsa att man skaffar en pistol för eget skydd, borde man inte då se till att det inte finns några bilar att köra in i när man ska korsa gatan? Bara en tanke.

Den nertystade smärtan

2009-08-03T12:50:00.003+02:00

K får ont när hon ammar. Nästan varje gång. K brukar inte ha några större problem att hantera smärta, men nu börjar hon ofta gråta av smärta. Det går oftast över när Elin har sugit några tag, men innan dess ser det olidligt ut.

Läser man i böcker står det oftast att det inte ska göra ont att amma, då är det något som är fel. Men jag börjar undra. Alla vänner och bekant som jag och K har pratat med o detta säger i stort sett samma sak, att det för det mesta gjorde ont att amma, i alla fall i början, de första veckorna.

Frågan är varför det inte pratas om det här. Varken K eller jag har hört ett knyst om detta innan. Jo, barnmorskan på mödravårdcentralen sade faktiskt vid en av träffarna att det kunde vara lite jobbigt med amningen i början och att det kunde göra ont i bröstvårtorna, men att det snabbt gick över.

Är det för att få kvinnor att amma som man kommer med den informationen? För att inte skrämma bort kvinnorna och få dem att välja flaskmatning med en gång? Faktum är att jag tror att det kan ha en helt annan effekt.

K fasar för stunden när det är dags för Elin att ta bröstet. Hon blir stressad och vill gärna skjuta på det en stund för att se om det verkligen är för att Elin är hungrig som hon gråter. Och jag kan inte klandra henne. När det dessutom är så att hon inte har hörtnågot om detta innan har hon ju gått runt och trott att det är något riktigt fel och vi har pratat lite smått om att det kanske inte är värt att amma.

Hade det inte varit bättre att se till att de nyblivna mammorna är välinformerade om hur det verkligen fungerar. Att amningen kan komma att bli precis hur jobbig som helst, att det förmodligen kommer att göra ruskigt ont och att du kan komma att önska att barnet inte vaknar ännu på några timmar, så du får ytterligare en stunds respit. Men att detta med stor annolikhet kommer lindras avsevärt inom några veckor.

Jag tror att detta hade kunnat förhindra en hel del ångest hos nyblivna mammor och även pappor. Att de hade förståt att de inte var ensamma i världen om problemet och att det oftast är övergående.

Roadtrip

2009-08-02T12:37:00.007+02:00

Första längre bilresen avklarades utan problem. 2,5 timme i bilen från Malmö till Karlskrona och Elin sov sött hela vägen.

Eftersom både K:s och mina föräldrar bor i Karlskrona blir det ofta att vi åker dit. Resan brukar normalt göras med samma förare hela vägen, men den här gången var jag tvungen att byta och sätta mig där bak efter ett tag. Jag var helt enkelt för trött. Jag hade inte känt av det tidigare, men jag tror att när jag tvingades koncentrera mig på något, i det här fallet att köra bil, kom tröttheten över mig. Skönt att K var med och att hon kände sig pigg nog att köra resten av vägen.

Amningen är fortfarande ett problem för K. Mjölken rinner förmodligen till som den ska, men det ibland gör det jävulskt ont precis när Elin börjar amma. Bröstvårtorna är lite såriga och det kan nog vara så att det är svårt för dem att läka när Elin är på dem hela tiden. Jag hoppas att det ska ordna sig snart, för det är inte roligt att se K när hon ska börja amma. Det har gått så pass långt att K börjar jaga upp sig långt innan Elin vaknat, eftersom hon vet vad som väntar.

Annars kan det här bli en bra dag. Elins äldsta kusin, A, fyller 4 och ska ha vuxenkalas. Han har pratat om detta i nästan ett halvår och verkligen längtat. Eftersom vi inte visste riktigt hur vi skulle må så här kort tid efter förlossningen förvarnade vi om att vi kanske inte skulle kunna komma. I går ringde A och frågade om vi ville komma. Han blev glad när jag sade att vi var på väg till Karlskrona och att vi kommer på kalaset. Dessutom är vädret bra och det har hintats om att det ska grillas, så det kan bli ett somrigt och bra kalas.

Skiftestid

2009-08-01T13:45:00.004+02:00

Elins ögon har börjat ändra färg. Från blå, som ju alla nyfödda har, har de nu börjat dra sig åt det grå hållet. Hur vet jag det då? Jo, Elin har börjat upptäcka att man kan titta på saker. Så fort hon är vaken nu scanar hon av omgivningen, med fokus på ljuskällor. Det går även att få henne att flytta blicken om man håller något intresant precis i kanten av hennes synfällt, varpå hon vrider på huvudet och försöker fästa blicken på det man viftar med.

Elins genom tiderna första bad har skett idag. Hon uppskattade det så där lite lagom mycket, med en del skrik och gnäll. Hon var iofs lite hungrig redan när hon gled ner i det oljeskimrande vattnet, vilket kan ha påverkat humöret. Efteråt var hon hal som en ål och såg ungefär som en yngre version av Billy Idol i håret, fast med mörk kalufs.

Jag har nu placerat min blogg i Malmö på bloggkartan.se! Vi får se om det renderar i några nya läsare. Läsare är inte huvudskälet till att jag skriver, men jag känner ändå att det hade varit kul att ha någon som tycker det man skriver är i alla fall lite intressant.

Endast pappan är (helt) vaken

2009-08-01T02:01:00.005+02:00

Att gå fram och tillbaka i lägenheten med ett vaket barn på aren är inte så roligt som man kan tro. Inte om man tvingas göra det klockan halv två på natten och man har hållit på sedan mer än en timme tillbaka.

Elin vill helt enkelt inte sova. Hon är inte hungrig och hon är inte blöt. Hon somnar i famnen på mig, men när jag lägger ner henne vaknar hon efter någon minut och börjar gråta.

Hon är inte särskilt gnällig så länge jag håller henne. Vill bara yta ställning lite då och då. Jag tolkar det som att hon helt enkelt inte är tillräckligt trött.

K har fått lov att sova. Så länge det inte rör sig om mat kan hon få ligga kvar i sängen. Hon verkar behöva sin sömn. Jag misstänker att hon fortfarande känner av förlossningen. Att sedan få kämpa med amningen gör nog att det tar ett tag för henne att återhämta sig. Det får ta den tid det tar. Turligt nog lyckades jag på tio pappa-dagar få tre veckor ledigt. En schemalagd femdagars-ledighet hamnade precis inom räckhåll, så jag kan stanna hemma från jobbet en vecka längre än de flesta. Det är inget jag sörjer.

Elin sover nu ganska tungt på min vänstra arm. Ska se om hon klarar av att läggas i sängen. Det är tvättid i morgon klockan 07.00, så några timmars sömn innan dess hade inte varit fel. Varför inte K kan ta tvätten? Av tradition är det jag som tvättar, eftersom jag har lediga dagar mitt i veckan.

Dags att lägga Elin. Önska mig lycka till.

Ensamma

2009-07-31T22:49:00.003+02:00

K var sugen på att lämna lägenheten en stund för lite shoping och självtid. Eftersom Elin just somnat passade det ju utmärkt.

Tio minuter efter att K åkt vaknade Elin och var pipig. Eftersom hon i stort sett alltid vill ha mat när hon vaknar såg jag framför mig hur det nu skulle bli lite jobbigt till K kom hem igen. Men efter lite gung och sång och TV-tittande var hon ganska lugn och så småningom kom K hem i gen och kunde ge Elin den mat hon så gärna ville ha.

Vi ger oss!

2009-07-31T14:49:00.003+02:00

Det sägs att alla människor har en bristningsgräns. Jag påstår inte att jag eller K är där ännu, men jag börjar förstå att uttrycket nog inte är helt osant.

Sömnbrist är uppenbarligen ingen lek. Kombinera detta med en amning som funkar sådär bra. Vad får vi då? Ja, jag är inte helt på det klara med vad det är vi får, men jag kan meddela att det är inget bra. Problemet verkar vara att Elin vill ha mer mat än vad K:s bröst hinner med att producera. Detta ska förvisso vara ett övergående problem, men just nu innebär det att Elin äter ungefär var tredje timme och då håller hon på mellan 45-90 minuter. Detta frestar ganska hårt på K, som inte kan sova så mycket och dessutom får ont i bröstvårtorna av allt snuttande.

I morse ringde vi amningscentralen och de sade att det ofta kan vara på det viset, men att man kunde lindra trycket på K genom att ge Elin modersmjölksersättning mellan varven. Det enda vi har hört än så länge är att man så långt det är möjligt ska erbjuda bröstmjölk i första hand. Förmodligen finns det olika uppfattning om vad som räknas som "så länge som möjligt".

Så vi gav oss och insåg att det kanske kan vara bra med lite extramat. Som den praktiska pappa jag är begav jag mig iväg till butiken för att inhandla ersättning och en nappflaska. Tanken var att jag skulle hinna tillbaka lagom till K hade ammat Elin i ca 30 minuter och att vi sedan skulle kunna "stödutfodra" henne med ersättning. Skynda, skynda för att hinna hem, så att Elin inte skulle hinna gå i taket på grund av att hon inte fick tillräckligt med mat.

Väl hemma ligger K och Elin och sover gott bredvid varandra i sängen. Elin verkar mätt och belåten. Typiskt!

Lite senare uppenbarar sig tillfället. Elin har sugit ungefär en kvart på varje bröst, men visar efter lite rap att hon vill ha mer. Snabbt som en gasell fixar jag till lite ersättning och helt plötsligt är det jag som matar Elin. För första gången. En mycket skön känsla att få ge sitt eget barn mat. Om några månader kommer jag nog att fundera på vad det var som var så himla speciellt med att få flaskmata Elin, men just nu rider jag på tillfredsställelse-vågen och trivs med det.

I övrigt kan nämnas att jag nu gjort ett nytt försök att promenera med vagnen, denna gång i sällskap med K. Myycket gott resultat. Elin sov som en klubbad oxe hela rundan och det hela var riktigt njutbart. Den lilla gnagande oron fanns så klart där: undrar om hon är för varm/kall, drar det på henne, hon är väll inte exponerad för direkt solljus... Listan kan göras lång. Men på det hela taget var det en mycket bra promenad.

Dagens pryltips: Nappar med valfri text. Varför inte indoktrinera ungen redan från början genom att se till att det sugs på en napp med ett bra lagnamn, tex. Liverpool!

Besöken duggar tätt

2009-07-30T16:28:00.011+02:00

Elins farmor och farfar har precis varit och träffat sitt andra barnbarn för första gången och de kunde intyga att hon var den sötaste ungen i världen. Elin visade upp sig från sin bästa sida. Hon hade ätit precis innan de kom och ville inte sova. I stället satt hon hos farmor i nästan en timme innan hon bestämde sig för att hon ville ha lite mer mat innan hon kröp till kojs. Hela tiden hos farmor var hon lugn och tittade omkring sig med sina stora, blå ögon. Varför är hon inte sådan när vi inte har besök?

Innan förlossningen bestämde K och jag att vi skulle vänta lite med att ta hem folk på besök. Vi misstänkte att vi skulle vara ganska trötta och kunde behöva några dagar på oss att hitta lite former i vår nya tresamhet. Det höll i ungefär sex timmar. Ett kompispar som råkade vara på genomresa i Malmö ville titta in på väg hem. Självklart skulle de få göra det. Dagen efter var det ett annat par som kikade in en liten stund, efter att ha fått klartecken från mig och K. Och sedan kom K:s föräldrar och sen har det bara rullat på.

Vi är trötta och vi borde kanske väntat några dagar med att ta hit folk. Men samtidigt är vi ju så stolta över Elin och vi vill ju visa upp henne. Och vi har faktiskt haft en "inträdesbiljett" till lägenheten. Alla som kommit hit, och stannat längre än bara några minuter, har fått ha med sig mat. På så sätt har vi sluppit att vara "värdpar" som ska fixa mat och fika. Himla skönt faktiskt.

Har också hunnit med första barnvagnsrundan med Elin. K stannade hemma, för att få lite "självtid". Jag, Elin och Ebba (hunden) gav oss ut på en halvtimmes promenad. Jag såg framför mig hur jag som stolt pappa skulle styra runt barnvagnen med mitt rykande färska barn i och allt skulle vara vackert och fint. Att jag gick på den lätta!! Så fort v kom ut började Elin visa att hon inte alls var på humör för en promenad. I min enfald trodde jag att om jag bara kommer i gång och går kommer hon snart att lugna ner sig.

En kvart senare vänder jag slokörat hemåt Elin har gråtit nästan hela tiden. Det visar sig att hon bajsat, förmodligen så fort vi kom ut. Hon lugnade sig en aning när vi stannade och jag tog upp henne i famnen, men efter en stund kom hon igång igen. Hon sökte även med munnen efter något att suga på, så jag fattade ju att hon dessutom ville ha lite mat.

Jag kände mig som en barnmisshandlare när jag gick där med en gråtande unge i vagnen. Känslan av att all tittade på mig och på en sekund sorterade in mig i "dålig-pappa-facket" var påtaglig. Nästa gång jag går ut ska jag se till att Elin är ordentligt mätt och nybajsad.

Då börjar det.

2009-07-29T20:30:00.003+02:00

Så satt man då där, på en förlossningssal. Klockan var sent, eller tidigt, eller...ja, det kund ha varit när som helst på dygnet. Jag och K hade varit vakna i nästan hur många timmar som helst och nu var vi så pass trötta att tiden på dygnet inte längre var relevant. Det enda som var relevant var att vi, jag och K, just hade blivit föräldrar.

Jag vet ju nu att klockan var 02.56 och dagen var den 24/7 2009. Jag vet också att jag hade blivit pappa till Elin, 4135 gram tung och 51 cm lång. Och jag var glad och trött.

Nu har det gått några dagar. Jag är fortfarande glad och trött. Trött för att varken jag, K eller Elin har sovit på regelbundna tider sedan värkarna satte igång. Jag och K har totalt anpassat oss efter Elins icke-existerande dygnsrytm och har på grund av det ett mindre sömnunderskott. Förmodligen är vi otroligt representativa som föräldrar till nyfödda på det viset.

Jag är även glad. Glad för att det mesta verkar funka som det ska. Allt fungerar dock inte klockrent. När läkaren undersökte Elin på BB dagen efter förlossningen kände hon ett litet glapp i ena höften. Inget farligt, sade hon, men det kunde bli lite jobbigt. För om höften glappar för mycket kunde man behöva gipsa Elins höft i några veckor, för att höftledskulan skulle sätta sig ordentligt. Detta för att höftleden inte skulle bli sliten i förtid. Vi fick tid för ultraljudsundersökning några dagar senare, där man skulle kolla mer noggrant om det verkligen var något fel.

K och jag beslutade oss för att inte oroa oss i onödan. Visst , vi tyckte båda två att vi hade hört hur det knäppte till i Elins höftled när läkaren drog och bände i hennes ben. Men hon hade ju sagt att det inte var något farligt och att det var lätt att fixa om man upptäckte det tidigt. Men att inte oroa sig visade sig var svårt. Jag brukar annars inte ha några problem med just det, att inte oroa mig. Brukar ofta resonera som så att det inte är någon idé att oroa sig i förskott, för om det man oroar sig för aldrig inträffar har man ju varit orolig helt i onödan. Nu gick inte det. Jag vill ju att mitt barn ska få vara frisk och kry i så stor utsträckning som möjligt och att då börja resan med att ha en dålig höft känns liksom inte som en kul start.

Vi hade oroat oss i onödan. Undersökningen visade att det förvisso fanns ett visst glapp, men att det var så pass litet att det var försumbart och med största sannolikhet skulle fixa till sig själv. Dock fick vi besked om att att vi skulle få komma till röntgen när Elin var tre månader gammal och fått lite mer kalk i skelettet, för en uppföljande undersökning Så nu är man ju lite orolig i alla fall. För om det inte fanns en risk att det inte skulle bli bra hade vi ju inte behövt göra en uppföljande undersökning. Eller? Hmm...jag börjar visst bli nojig.

Ett annat litet orosmoln är att amningen är ganska jobbig. Inte för mig och inte för Elin, men för K. Och därmed blir det jobbigt åt minstonde för mig. Det gör ont i K:s bröst när Elin ammar. Ena bröstvårtan har dessutom blivit lite sårig, vilket på intet sätt underlättar. Det gick så pass långt att K satt och grät av smärta när hon skulle mata Elin. Snacka om att jag kände mig liten och totalt värdelös. Att se K sitta och vrida sig av smärta, för att göra något som bara hon kan göra, ge mat till hennes och mitt barn, gör ont även i mig. Och jag kan inte göra ett piss. Jo, jag kan finnas där och stötta och försöka trösta, men det gör ju inte mindre ont för det.

Det gick så pass långt att K började fasa för de stunder då Elin var på väg att vakna. Känslorna hon började få för Elin var mer skräck än kärlek. Och att som nybliven "ammerska" vara stressad över den situation som kräver lugn och ro för att fungera kan inte var bra.

Turligt nog hade vi ett besök hos en barnmorska inplanerad, som kom med lite tips och trix. K ringde även till sin brors sambo, som har två barn och även hon haft problem med amningen. Hon kom och gav lite goda råd, men framförallt stöd och värme. Jag tror att det var viktigt för K att få höra att hon gjorde allt rätt och att det förmodligen skulle bli bättre.

Och nu har det börjat bli bättre. Det gör mycket mindre ont, vilket gör att K kan slappna av mer, vilket gör att amningen fungerar bättre.

Det ska nog bli bra det här.